Stefan Simonsen arbetar som vikarierande förbundsdirektör vid Oasen.
Han har tidigare varit verksamhetsledare för Röda Korset på Åland, och det var under den perioden som han började delta i hjälparbete för Röda Korsets räkning. 2010 var han både i det jordbävningsdrabbade Haiti och i Pakistan, där det var katastrofala översvämningar. För några år sedan deltog han i hjälparbetet efter ännu en jordbävning med efterföljande tsunami i Indonesien.
Hans roll vid sådana uppdrag är att arbeta med logistiken.
– Jag sitter bakom en dator och håller reda på varor från hela världen.
Finns en tröghet
Efter en jordbävning är det under en ganska kort tid som man kan rädda människor, säger han. Katastrofen i Turkiet och Syrien får honom att känna frustration.
– Det är iskallt, det finns inget vatten och ingen mat där under massorna.
Men Röda Korset kommer inte till ett katastrofområde innan man blivit ombedd om det.
– Det finns därför en tröghet i systemet. Men det finns såklart en frustration hos många kring varför det inte går snabbare.
Många människor i det jordbävningsdrabbade området har förlorat allt de har, säger han.
– Jag ser hela logistikkedjan i huvudet när jag ser de hemska bilderna från området.
– Men jag vet också att Röda Korset, Läkare utan gränser och hela nätverket av sådana organisationer i världen strömmar till. Jag vet att det fungerar och att människor får hjälp, förr eller senare. Men den där trögheten gör att människor inte hinner grävas fram tid.
Kan kallas in
Att Finlands bidrag på en miljon euro kanaliseras genom Finlands Röda Kors, som Ålandsdistriktet hör till, är bra, säger Stefan Simonsen.
– Man kan det här och vet vilket behovet av vård, vatten, mat och tält är. Det finns närmare 200 länder som har Röda Halvmåne- eller Röda Korsföreningar. De kan alla skicka materiel utgående från behovet.
Både han och flera andra ålänningar finns med på Röda Korsets listor över personer som kan kallas till sådana här katastrofområden.
– Om man kan åka ska man vara klar inom 24 timmar. Man ska helst ha en packad väska hemma, så att man kan fara i väg direkt.
– Det känns hedrande att vara med i den gruppen. Den här gången kan jag inte lämna mitt arbete. Men definitivt i framtiden, säger Stefan Simonsen.
