Ålänningen Mona Sedghi arbetar för Sony Music i Stockholm där artisten XOV, Damian Haomat Ardestani, tillsammans med sin kompis startat organisationen ”I Am You”.
– De var nere på Lesbos för ett par veckor sedan för att dokumentera, men de hamnade i stället att hjälpa till och märkte att det inte fanns någon etablerad organisation på plats, bara volontärer.
Då startade de sin organisation för att ta ner volontärer från Sverige. En av de första att anmäla sitt intresse var Mona Sedghi som reste ner i måndags.
– Lesbos är platsen dit majoriteten av flyktingarna kommer från Turkiet och andra närliggande länder i gummibåtar som läcker in, som välter … många kan inte simma, många är gravida och små barn. Här finns massor med sårbara människor som kommer i kläm.
Situationen är bättre nu, säger hon, då fler organisationer finns på plats. I Am You har slagit ihop sig med UNHCR och på ön finns nu också bland annat Rädda barnen och flera läkarteam.
– Vi jobbar i dag- och nattpass, dygnet runt. Vi har ett team nere vid stränderna och vi har hyrt bilar för att kunna köra de här blöta, rädda människorna upp till anläggningen där vi ger mat, tar emot gravida, bebisar och andra som behöver akut hjälp, säger Mona Sedghi.
Söker ljuspunkter
De starkare människorna sover ute under bar himmel, eller i tält, i väntan på att få ett papper för att kunna resa fritt.
– Man får möta människors historier, från att se det på nyheterna till att möta det som verkliga berättelser.
Mona Sedghi arbetar på ett afghanskt läger där majoriteten pratar persiska, hennes modersmål.
– Jag är en av tre tolkar på hela lägret. Här finns hundratals människor inne på anläggningen, tusentals när man räknar in de belägrade utanför.
Hon arbetar nära läkarna.
– Jag följer med till sjukhus och hjälper i akuta sjukdomsfall där flyktingarna behöver bli förstådda. Folk har det j-ligt tufft, det är jättejobbigt att vara med om det här och vara den starka pelaren utan att bryta ihop själv.
Men allt är inte helt nattsvart.
– Vi försöker hitta ljuspunkter. Mitt i all rädsla och förtvivlan leker barnen, vi spelar musik och folk dansar. Det går att hitta glädje också.
Det finns en familj som Mona Sedghi följt sedan hon kom till Grekland.
– När de kom hit hade kvinnan precis fött ett barn som var jättesjukt. Jag hjälpte till med språket, såg till att familjen fick mat och såg hur de började må bättre och bättre. Till slut kunde de lämna anläggningen, och de sökte upp mig för att tacka för allt.
Behövs volontärer
Hon är märkbart berörd av allt som hon nu upplever och av alla de möten hon har med allt från ensamkommande barn till ensamma tjejer som upplevt obeskrivliga saker.
– Att vara på plats är något helt annat än vad jag hade föreställt mig. Det är så viktigt att folk engagerar sig och det behövs fortfarande många volontärer. Även om media gått vidare, det finns en brinntid i media, så fortsätter katastrofen.
När Mona Sedghi fick möjligheten att åka med som en av tio personer från I Am You tvekade hon inte.
– Jag har ett flexibelt jobb och ingen familj som sitter hemma och väntar. Jag har språket och kan på det här sättet hjälpa konkret, det passade mig. Varför skulle jag inte åka när jag kan.
– Det här är en av de största humanitära katastroferna sedan andra världskriget. Det kommer att göras Hollywoodfilmer om det om tio år. Vad gjorde du då? Vad gjorde jag? Jag vill vara med och hjälpa.
Hon åker hem i dag och hoppas hon blir avbytt av många andra.
– Steget att bli volontär tror jag folk tycker är läskigt, men det är ett man verkligen borde ta. Det är mäktigt och viktigt för alla.

Petra Dahlgren