I gårdagens Ålandstidningen slog länsfiskekonsulent Henrik C Andersson vid Länsstyrelsen i Stockholm larm om den akut hotade gäddan i Östersjön. Situationen är något bättre på Åland än längs den svenska ostkusten, sade han, men noterade samtidigt att i ytterskärgården är problemen desamma.

Landskapets fiskeribiolog Linda Sundström, som jobbat med fiskevårdsprojekt med fokus på gäddans och abborrens lekområden, håller med.

– Vi kanske inte har sett samma negativa trend på Åland. Här är gäddan lokal. Det kan vara jättetokigt på vissa ställen och se okej ut på andra, säger hon.

Fisket är fortfarande bra, menar hon. Men precis som i Stockholm förändras miljön. Sälarna är ett problem, liksom övergödningen och kontakten mellan öppet hav och de grunda kustekosystemen. Spiggen är en art som vandrar mellan båda.

Linda Sundström påpekar att gäddan, som är en toppredator, är viktig för de grunda kustekosystemen eftersom den dämpar de negativa effekterna av övergödningen när den äter spigg som livnär sig på bland annat smådjur som minskar förekomsten av alger.

Är du oroad över det åländska gäddbeståndet?

– Kanske inte hur det ser ut i dagsläget, men över vad jag ser runt omkring. Jag är helt med på att vi måste ligga steget före.

Vad ska man göra för att ligga steget före?

– Fiskevårdsprojektet var ett steg, liksom utplanteringsarbetet. Vi har skyddsjakt på säl. Många vikar är vårfredade så att fisken får leka ifred, och det finns en hel del områden där man inte får fiska alls.

Skydda lekvikar

Även på Åland har gäddorna minskat i storlek. För att skydda stora individer, främst honor som är viktiga för förökningen, rekommenderar Linda Sundström ett maximimått på fångsterna. Det innebär att de gäddor som är över en viss längd kastas tillbaka i vattnet – precis som man gör med gäddor under en viss längd.

Man bör också skydda och värna gäddans lekvikar, säger hon. Dels mot säl, dels mot att de växer igen.

– Vassen är ett problem. Jag tror de flesta märker att den växer som ogräs. Men den är också viktig för fiskarna eftersom den erbjuder skydd och jaktområden. Det behövs en balans.

Sportfisket med catch and release ser Linda Sundström inte som något stort problem. 

– Det är en störning i naturen, och det kan absolut bli för mycket, speciellt om man tar bort individer. Men i allmänhet fungerar det bra.

Stabila fångster

Fiskeguiden Thomas Strandvik har noterat, liksom Linda Sundström, att storleken på de åländska gäddbestånden varierar.

– Ställen som kanske tidigare har varit bra har blivit sämre medan andra kanske blivit bättre med åren. Exakt vad det beror på är svårt att säga, men nog har det väl med vattenkvalitet att göra.

– Generellt sett tycker jag det är ganska stabilt när man tittar på vad man får för fångster per dag. Det är samma från år till år, även om medelstorleken kanske gått ned lite.

Den allra största delen av de gäddor han drar upp får återvända till vattnet. Fiskar som är mindre än 60 centimeter och större än 75 centimeter kastar han alltid tillbaka, förutsatt att de inte är skadade.

Kan erbjuda annat

Sportfisketrenden syns även på Åland, även om det varit lugnare under pandemin när turisterna inte kunnat komma hit.

– Förhoppningsvis har områden där det varit hårt fiskektryck tidigare år fått repa sig lite. 

Vad har ni som sportfiskare och -guider för ansvar för gäddans fortlevnad?

– Att man lär sig själv och också kunderna hur man tar i fisken, det är inte bara kroken som kan skada den. Sen kan man köra hullingsfritt (hullingar är en bakåtvänd spetsig tagg som finns på drag, reds anm) så att det är lättare att få bort kroken. Du kanske tappar lite mer fisk, men skadar mindre. Man kan även minska mängden krokar på betet.

Thomas Strandvik säger att man som guide kan erbjuda andra produkter än gäddfiske, till exempel abborrjiggning eller öringsfiske. 

Överlag ser han positivt på det ökade intresset för naturen som pandemin medfört.

– Om man förstår den bättre värnar man också om den.