Viking Line föddes mer eller mindre i Nils-Erik Eklunds föräldrahem och redan 1963, när dåvarande Rederi AB Ålandsfärjan inledde trafik mellan Mariehamn och Kapellskär, hade han sitt första sommarjobb på ss Ålandsfärjan. I dag är Nils-Erik Eklund 76 år gammal och tanken på att lämna styrelsen har funnits i flera år.

– Jag tycker att man ska lämna styrelseuppdrag när man fyller 70 år. Utvecklingen går framåt och alla måste vara alerta. Men av två orsaker stannade jag några år till. Den ena var att vi beställde Viking Glory från Kina och att jag kände att jag kunde tillföra kunskap eftersom jag hade liknande erfarenhet från när Amorella och Isabella byggdes i Split, dåvarande Jugoslavien, på 80-talet. Det andra var att jag gärna villa vara med när rederiet genomled pandemin.

Inte slutet

Efter sommarjobben på 60-talet och därefter en vända som hotellchef på Park Alandia Hotell blev han 1980 biträdande direktör i rederiet, som då hette SF Line. Några år senare blev han verkställande direktör, en stol han satt på till 2010. Styrelsen blev han en del av 1997.

– Men jag ser inte mitt beslut att nu lämna styrelsen som någon slutpunkt för mitt engagemang i Viking Line och färjetrafiken på Åland. Vi står inför stora utmaningar när det gäller utsläppsrätter och val av icke-fossila bränslen. Jag har ett väldigt utbrett kontaktnät i världen och tänker fortsätta jobba med frågor som rör energieffektivisering och förnyelsebar energi, och hoppas kunna bidra med något för Viking Line även i framtiden.

Nya förutsättningar

Samtidigt konstaterar Nils-Erik Eklund att slutet på hans styrelsearbete på många sätt ska bli skönt.

– Jag sa det till styrelsen när vi beslöt det här. I 49 års tid har Viking Lines verksamhet styrt vår familjs kalender, så nu när jag kliver av tänker jag att jag själv ska börja bestämma när jag åker på en resa, far ut och seglar och går på en vandring. Det känns faktiskt bra och jag tror min familj tycker detsamma.

Han säger också att den nya styrelsen har ett intensivt och hårt arbete framför sig.

– De har fullmakt att fatta beslut, men också krav på sig att att hantera frågor som kräver mycket och hårt arbete. Världen förändras och då behöver styrelsen anpassa sina beslut och bolagets verksamhet inför nya förutsättningar.

Det här blir ju en väldigt stor förändring i Viking Lines styrelse. Du och Ben Lundqvist, men även Lars G Nordström, har alla varit med väldigt länge. Tror du att vi kommer att få se att annorlunda Viking Line i framtiden?

– Alla människor kommer från sin egen bakgrund och det är ofrånkomligt att den bakgrunden färgar en persons styrelsearbete och därmed verksamheten. Men jag har förtroende. Det är duktiga och kompetenta människor som tar över och jag önskar dem alla lycka.

Människorna viktigast

Under sina år i Viking Line har Nils-Erik Eklund fått vara med om allt från storslagna fartygsbyggen till grundstötningar, men det han minns bäst är människorna.

– Jag tänker framför allt på två saker. Det första är när IMO (Internationella Sjöfartsorganisationen reds. anm.) antog den internationella säkerhetsorganisationskoden. Alla rederier skulle uppfylla kraven senast 1996, men redan i december 1993 fick Viking Line som första rederi i världen certifikat för sina fartyg och huvudkontoret. Det är något som visar på vilken kompetent organisation vi hade och fortfarande har.

– Det andra jag fäster stor vikt är alla duktiga människor. I november 2009, några månader före jag slutade som vd, fick vi ta emot Finlands kvalitetspris för stora företag med högsta poäng. Fokus i organisationen har alltid rätt igenom varit resenärerna och det ser jag inte som någon personlig prestation, utan det arbetet tillskrivs alla som arbetat i bolaget. I ett företag är människor alltid det viktigaste. Kapital är bra, fasta tillgångar såsom fartyg är bra, men människor och deras kompetens och engagemang är fullständigt avgörande.

Avslutningsvis, du håller hårt i ditt ägande?

– Viking Line föddes i mitt föräldrahem och jag har lagt hela mitt liv på att arbeta för bolaget, så jag håller nog hårt fast i det. Jag vet inte vad som skulle kunna få mig att ändra på det.