Filmfestivalen Film fyr alles drog ett femtiotal besökare på Bio Savoy i lördags.
Ålandsproducerade Farbrorn från Eskilstuna hade urpremiär, och Patrik 1,5 finlandspremiär.
Inledningstalade gjorde socialminister Katrin Sjögren (lib).
FILM Det vitsiga festivalnamnet beror förstås på att det var Regnbågsfyren som arrangerade festivalen. En av eftermiddagens filmer, "Farbrorn från Eskilstuna", handlar om två åländska kvinnors kamp för att bli gravida med hjälp av, som titeln antyder, en man från Eskilstuna.
Arn-Henrik Blomqvist har regisserat och producerat. Filmen är beställd av FST 5, och kommer att visas på tv senare i år. Lördagens visning blev därmed både urpremiär och världspremiär på en gång.
- Jag skulle säga att Åland och yttersta Karelen anses som minst gay i hela Finland. Därför är kopplingen så fin. Ska det finnas en gayfilmsfestival någonstans så är det här, säger Blomqvist, tillika ordförande för Ålands Filminstitut.
Jämfört med sin svenska motsvarighet RFSL är Regnbågsfyren fortfarande en ganska anonym organisation på Åland.
- Mycket vi gör är osynligt. Vi arbetar mycket mot politiker, lärare och sjukvården med information. Vi har inte varit speciellt barrikadaktiga heller. Det viktigaste är att det finns en plats där HBT-personer kan träffas och prata, berättar Maria Antman, ordförande för Regnbågsfyren och dessutom en av huvudpersonerna i Farbrorn från Eskilstuna.
Åland är en bra plats att vara flata på, menar hon.
- För min del känns det lätt i alla fall. Folk känns öppna här, och för min del - jag är rätt nyinflyttad - känns det definitivt som en förbättring. Österbotten ligger ju mitt i bibelbältet. Grundkänslan här är att alla får vara som de vill.
40 personer hade förhandsanmält sig till filmfestivalen, men det kom fler.
- De här filmerna är så "vanliga" att människor av alla sorter kommer, tror Antman.
Socialminister Katrin Sjögren invigningstalade efter middagspausen mellan eftermiddags- och kvällsblocket - alldeles innan Farbrorn från Eskilstuna visades.
- Att längta efter att bilda familj har väldigt lite med kön att göra. Det handlar mest om att älska, älska och älska, sade hon.
Efter filmen var Maria Antman glad.
- Absolut. Jag är positivt överraskad av det stora publikantalet. Det här var ju första gången vi ordnade den här festivalen.
För Åland kan uppmärksamheten innebära att fler vågar komma ut ur den berömda garderoben.
- I dag vågar nog inte alla leva ut, men när så många kommer på en sådan här tillställning kan det säkert locka med folk. Det här är ett bra sätt att visa att det åländska samhället är öppet.

Fredrik Granlund