De stora galtarna Majoren och Elvis går lugnt längs med staketet och låter sig bli klappade. Längre bort står suggorna med de fem kultingarna. De är fortfarande skygga men om ett tag kommer de att ha lärt sig att det vankas mat när safaribilen kommer. 
Steve Elimä lockar och till slut kommer Pigcilla och de andra suggorna med sina ungar. Fem kultingar har fötts i år, lagom till att viltsafarin öppnar på fredag. Två av dem är lite större, Steve uppskattar att de är fem veckor gamla. De tre andra är mindre och föddes för cirka tre veckor sedan. 
Kultingarna kilar fram till staketet och tittar nyfiket upp på Ålandstidningens fotograf. Sedan vänder de och springer bort igen. Elvis följer tungbent efter. 
Vi går inte in, även om galtarna gärna vill bli klappade av Steve så är suggorna inte på sitt bästa humör nu när de vaktar sina ungar.
– De skulle inte skada mig, men de gör utfall, säger Steve. 
Äter ur händerna
Några namn har kultingarna inte fått än, men det kommer nog. Namn har dock lamadjuren som kom till Käringsund från Sverige för ett år sedan. Asterix, Idefix och Ozo har nu varit hos familjen i ett år. Och in till lamadjuren får Ålandstidningen följa med. 
– Spottar de? frågar vi. 
– Nej, de spottar oftast inte på människor, bara på varandra. 
Snällt äter de krossad havre ur våra händer. Nyfikna är de, och Steve berättar att han brukar sätta sig i hagen och titta på sin telefon. Då kommer lamadjuren och lägger sina huvuden över hans axel för att se vad han gör. 
Förra året var de forfarande inte så vana vid människor, men nu har de vant sig så i år ska besökarna förhoppningsvis få mata dem. Asterix är Idefix storebror, och han brukar uppfostra sin lillebror. Då spottar han. Ozo är lite mindre men väldigt söt. När vi matar honom pratar han hela tiden. 
Ålandsfår
Nytt för i år är att viltsafarin har fått tillskott i form av Ålandsfår från Korsvikens lamm. Sex stycken bagglamm håller till i samma hage som lamadjuren. 
Två strutsar finns kvar och de går lugnt bredvid hjortarna. Ungefär 35 kronhjortar och dovhjortar spatserar som vanligt i sitt hägn. 
– Kronhjortarna är sällskapliga, men dovhjortarna är rätt spattiga, säger Steve. 
När vi går tillbaka förbi lamadjuren kommer de nyfiket fram för att se om vi har något mer gott med oss. De gillar inte att bli klappade, men en pratstund tar de gärna.

Petra Dahlgren