”Plenisalen är ingen teaterscen”
 
Simon Holmström (HI) säger att coronakrisen inneburit mycket tekniskt att sätta sig in i.– Det är flera komplicerade system, vilka stödsystem som mallar in i varandra och inte. Som ny har jag känt ett ansvar att förstå allt nytt, framför allt.Det politiska spelet är en stor kontrast från hans tidigare arbete inom tredje sektorn, menar han.– Det är en sak jag fått lära mig – att man måste vara på sin vakt hela tiden och tänka på vad man kan säga till vem. Inom tredje sektorn hjälps man åt mellan föreningar, men nu känns det som att man måste vakta sina ord.Hur har det varit att anpassa sig till det?– Det har varit nytt för mig och det tar ganska mycket energi. Det är något man skulle kunna bli bättre på i lagtinget, att jobba på attityden att en handskakning gäller, att man kan lita på folk.Åtminstone vi från Ålandstidningen upplever att ni nya har varit bra på att uppmuntra varandra i debatten, även över partigränserna. Är det något du tänkt på?– Jag skulle nog hålla med om det. Vi brukar träffas ibland på lunch eller kaffe. Vi vågar fråga varandra de där dumma frågorna, även om vi är i olika partier. Jag tycker att i de frågor vi har haft olika åsikter ändå har kunnat debattera väldigt sakligt. Vi gör inga personpåhopp och det är fint att vi kan hålla god ton.– Jag tror även att vi nya har kunnat påverka de gamla rävarna. Vi har påtalat diskussionsklimatet och att man kanske borde prata om hur man ska föra politik.Du tycker att ni yngre är bättre på att debattera?– Jag kanske är lite kaxig, men jag tycker faktiskt att vi är bättre på det. De gamla rävarna tenderar att använda plenum som ett vardagsrum där de kan spy ut nästan vad som helst beroende på dagsform. Det kan vara väldigt osakliga saker och man håller fast i saker som andra gjort fel. Det har varken jag, mitt parti, eller de nya parlamentarikerna något intresse av. Plenisalen ska inte användas som en teaterscen.Hur har det varit att ta politiskt utrymme som ny?– Vi kommer in med nya åsikter och ny energi, det tror jag också att kan smitta av sig. Men visst är det en utmaning. Det handlar om att försöka övertyga och vara trovärdig. Det är ett ständigt arbete att försöka erövra sitt utrymme.En särskild positiv sak han lyfter upp är arbetsgruppen för idéutveckling. Där samlas de yngsta från partierna: liberalerna Ingrid Zetterman och Simon Påvals, infrastrukturministern Christian Wikström (Ob), Jesper Josefsson och Liz Mattsson från Centern, socialdemokraten Jessy Eckerman, moderaten Wille Valve och Simon Holmström.– Där har vi ett jättebra samarbete. Jag tror att vi är något på spåren med den gruppen, säger han.
 
”Personangrepp hör inte till politiken”
 
Jessy Eckerman (S) konstaterar liksom Simon Holmström att coronasituationen har inneburit extra mycket nytt att sätta sig in i för de nya parlamentarikerna.Diskussionsklimatet särskilt i lag- och kulturutskottet ser hon som framåtsyftande och lösningsfokuserat, men hon tycker att det brister i plenisalen.– När vi alla är i en utmanande situation tycker jag att det har varit ganska mycket hårda tongångar, särskilt mot Finlands regering från vår regering. Jag tror att alla regeringar är i samma prekära situation. Nu när vi sitter i opposition har vi absolut tyckt att det finns saker som kunde ha gjorts annorlunda eller bättre, men det är inte normalförhållanden nu.Tycker du att ni nya i lagtinget är bättre på att tänka så?– Vi som är nya träffades lite mer i början och lärde känna varandra. Vi kom överens då om att vi ska försöka hålla oss till sakfrågorna när vi debatterar. Sedan är det klart att vi har olika åsikter, men personangrepp hör inte till politiken. Man har fått fyra år på sig att göra något bra och då måste man kunna vara framåtsyftande. Ett samarbetsprojekt som hon lyfter är nätverket Bärkrafts senaste statusrapport som flera av de yngre i lagtinget var med och arbetade fram.– Det var en väldigt konkret samarbetsövning, trots att vi alla har olika ideologiska infallsvinklar. Jag märkte att vi hade ett mer öppet och tillåtande diskussionsklimat än om de mer rutinerade hade varit med och sagt att ”nej, så där funkar det inte” bara för att man alltid tidigare gjort på ett visst sätt. Det är något vi vill komma bort från, säger hon och fortsätter:– Samtidigt är det viktigt att man inte känner att man behöver dyka undan från sin ideologiska övertygelse. Man måste ha möjlighet att säga ifrån.Tycker du att du har fått utrymme i debatten, eller har det varit svårt att komma in som ny?– Ja, det har gått bra. Vi är flera som är helt nya i oppositionen samtidigt som vi har två tidigare lantråd, det erfarenhetsutbytet tycker jag är positivt. Sedan har både Socialdemokraterna och Liberalerna en sådan kultur internt att man lär upp och stöttar nya personer och gör det lätt för oss att komma in. 
 
”Speciellt nu behövs nya idéer”
 
Jesper Josefsson (C) säger att hans första år i lagtinget fick en ”väldig rivstart” – från regeringsbildning till coronakris.– Mycket av arbetet har gått ut på att släcka bränder och fatta snabba beslut.Tror du att det hade hjälpt dig om du hade haft mer erfarenhet?– Både ja och nej. Mer erfarenhet behöver man alltid, men jag tror att det är en stor fördel att ha ganska många nya och unga ledamöter med. Jag märker att vi ser saker på ett annat sätt, medan man tänker lite mer fyrkantigt när man varit med inom det politiska en längre tid. Speciellt nu behövs nya idéer.Hur ser du på kontakten mellan er unga och nya, stöttar ni varandra på något sätt?– Vi håller ganska bra kontakt oavsett parti. Vi diskuterar grejer som att hålla anföranden och hur det praktiskt funkar i lagtinget, men också politiska frågor. Vi har sagt att det är något vi ska försöka hålla i även framöver, att vi träffas utanför huset och diskuterar. Tycker du att ert sätt att debattera skiljer sig från rävarna i lagtinget?– Jag upplever att vi unga debatterar på ett annat sätt, vi kanske tittar mer framåt medan vissa av de äldre påpekar vad andra gjort tidigare. Därför blir diskussionerna mellan oss lite annorlunda i de debatter vi väljer att gå in i.Är ni unga bättre på att debattera, tycker du?– Absolut, men jag vill inte heller kritisera rävarna. Det handlar inte om någon pajkastning, det är inte det jag menar, men ju sakligare debatten är desto bättre. Vissa debatter känns ibland lite onödiga, men jag vill inte peka finger åt någon viss person. Jag brukar anstränga mig för att behålla diskussionen på en saklig nivå, och jag skulle vilja ha mer av det i den politiska debatten.Hur har det varit att ta utrymme i salen?– I vissa fall har det varit svårt. Jag vill inte hålla anföranden om något jag inte har hundra procent koll på. Utanför plenum är det en annan sorts dialog, så där tar jag mer plats. I plenum tar det tid att bli bekväm.Har du några tankar kring att ni blev så många unga som valdes in nu senast?– Jag tror att det alltid är bra med en mix av mer och mindre erfarna personer, yngre och äldre, kvinnor och män. Det är mina egna spekulationer, men jag tror att det lätt kan bli mer osakliga debatter om det är samma personer som sitter där länge.
 
”Vi måste hitta en större samsyn”
 
Liz Mattsson (C) tror att årets coronapandemi kommer att prägla politiken i lagtinget även framåt.– Vi har tagit många stora, snabba och nästan historiska beslut för Åland.Även om det såklart har varit mycket nytt, tror du att alla kanske ändå varit lite i samma båt just i år?– Det tror jag, och samtidigt som det är bra att personer med lång erfarenhet finns när vi är i den här situationen tror jag också att blandningen med mer och mindre erfarenhet är bra. Jag tycker ibland att debatten fastnar i att titta bakåt. Vi unga diskuterar kanske lite mer specifika ämnen som vi brinner för.Märks det någon skillnad i debattklimatet mellan er yngre och de mer erfarna också, eller är det mer i vilka ämnen ni diskuterar?– Det märks nog. Vissa sakfrågor har vissa pratat om många gånger och man märker att de är frustrerade. Så det blir ett annorlunda debattklimat, vi är kanske lite mer framtidsorienterade.Tror du att det är lättare att hålla sig till sakpolitiken när man inte varit med så länge?– Ja, det tror jag. Det är lätt att säga, men vi har inte så mycket historia med någon och då är det lättare att börja på ett ganska vitt blad med alla.Hur ser du på relationen mellan er yngre?– Jag måste säga att även över partigränserna har vi en stor samsyn. Politik ska handla om att man har olika syn på olika saker, och debatten är en viktig del av utvecklingsarbetet, men Åland är ju grunden för alla. Det finns många stora frågor som sträcker sig längre än över en period, och någonstans finns det samma kärlek för Åland hos alla här. Vi måste hitta större samsyn i det. Har det varit lätt att ta politiskt utrymme?– Det är klart att det är en utmaning att göra det – jag förbereder mig när jag ska hålla ett anförande, men ju längre man har varit med desto lättare är det kanske att bara gå upp. Man har ju mer kunskap i bagaget.– Samtidigt har alla varit nya och man måste komma ihåg att man är där för sina väljare. Det är en stor ära att få den här möjligheten. Unga kvinnor ska våga ställa upp i valet, det är viktigt att ha blandningen mellan yngre och äldre, kvinnor och män. 
 
”Vi är bra på att lyfta vad vi är överens om”
 
Simon Påvals (Lib) konstaterar att pandemin gjort hela lagtinget till nybörjare.– Ingen har ju varit med om att det varit undantagstillstånd förut. Men jag är i en lagtingsgrupp som har mycket erfarenhet, och dessutom Rainer Juslin som varit chef inom förvaltningen, så av dem har jag lärt mig mycket. Jag har också fått lära mig att våga ta för mig i diskussionen.Han poängterar att det är viktigt att hålla ordning på sin politiska linje.– Jag tror att jag nästan en gång i veckan har gått tillbaka till Liberalernas valprogram och mitt eget manifest.Hur upplever du debattklimatet i plenisalen?– Det kan vara ganska hårt till och från. Det i sig är ingenting som bekommer mig, men jag skulle önska att det fanns mer formell makt. Nu tas mycket informell makt av de med erfarenhet som vet hur man vänder reglerna. Det är viktigt att talmannen sätter ner foten. – Man ska kunna stå till svars i talarstolen, annars är vi bara en massa jasägare och då är demokratin hotad. Samtidigt får debatten inte bli ovärdig.Tycker du att den har blivit det någon gång?– Ja, det finns exempel när mer erfarna ledamöter inte har uttryckt sig med full värdighet. Vi nya har fått jättebra skolning av lagtingsdirektören och resten av personalen där vi fick lära oss hur det ska gå till.Har ni nya och yngre ledamöter ett bättre klimat mellan er?– Det viktigaste är att man ska kunna samarbeta politiskt, men samtidigt får debatten i salen inte bli ett spel för galleriet, den är en viktig del i arbetet. Ingen vet hur nästa regeringskonstellation ser ur och då måste man kunna lyfta upp samarbetspunkterna och se framåt.– Speciellt vi nya är bra på att lyfta upp vad vi är överens om. Det finns många punkter i regeringsprogrammet som jag själv är väldigt nöjd med sakmässigt och som jag har med i min egen politik. Det finns något gott i nästan alla partiers linjer.Han tycker att det märks att de nya i lagtinget har färskare erfarenheter från arbetslivet.– Vi tar mer sakfrågorna framom det politiska spelet och vill in i politiken för att göra skillnad i samhället. Det är lätt att tappa kontakten med fältet om man suttit i lagtinget länge. 

Fredrika Fellman