Det har snart gått ett år sedan lagtingsvalet. Förutom regeringspusslet dominerade även ett annat politiskt efterspel – Anders Eriksson skulle lämna Ålands framtid och gå över till Centern, men sedan backade han på tidsplanen.
Nu berättar han om sitt beslut och den mediala uppståndelse det fick. En ”mediecirkus”, beskriver han det själv som.
– Där jag står i dag ett år efter är med ena benet i vardera läger. Jag vill gärna se att någon håller liv i Ålands framtid, men jag har också ett tätt samarbete med Centerns lagtingsgrupp och deltar i deras gruppmöten. Jag uppskattar verkligen den fina och konstruktiva stämning som finns där, men visst är det så att när platser ska fördelas ser de till att de går till Centern och inte till Ålands framtid, säger han när Ålandstidningen träffar honom ett år senare, i samma rum som han meddelade sitt kommande partibyte.
Kan du ha två poster på det sättet?
– Det är inte några formella poster, utan ett tekniskt samarbete jag har med Centern.
Men är din plan fortfarande att gå över till Centern?
– Jag tycker att det är en rätt bra sits som det är nu. Jag sköter det löpande arbetet i Ålands framtid, men samtidigt har vi ett väldigt gott samarbete i lagtingsgruppen.
Obundna erbjöd ministerpost
Anders Eriksson säger att valet för honom hela tiden stod mellan att fortsätta i Ålands framtid och att gå över till Centern. Några andra partier har aldrig varit aktuella.
– Det står jag för än i dag. De obundna sa att om jag gick över till dem hade jag fått en ministerpost, men jag vill understryka att för mig var det aldrig någon ambition. Jag har varit på tillräckligt med höga poster, och jag var inte beredd att trampa ner mina vänner eller gå över lik för att komma någonstans.
Han ser det inte heller som att han hoppade från Ålands framtid till Centern och sedan tillbaka igen.
– Jag får frågor om det än i dag, men jag lämnade aldrig Ålands framtid, och jag sitter fortfarande som gruppledare för Ålands framtid i lagtinget.
Den gemensamma presskonferensen med Centerns partiledare Veronica Thörnroos i oktober förra året ”for iväg lite”, tycker han.
– Jag sade på den att det fanns en hel del praktiska saker vi måste få på plats, bland annat mitt uppdrag som viceordförande i EFA (European Free Alliance, reds anm.) och att se till att Ålands framtid kunde hantera sina valskulder. Jag ville inte ha en konflikt med mitt gamla parti. Det är mina nära vänner som jag har jobbat länge med. Men jag var otydlig och det försvann lite i rapporteringen.
”En medieanka”
Men sedan hände något.
– Det gick lite för snabbt med presskonferensen, så självkritisk kan jag absolut vara. I samband med presskonferensen hände en grej som gjorde att jag drog öronen åt mig lite.
Var det en politisk grej?
– Nej, det var inte rent politiskt. Men när man är på väg någonstans måste man känna efter om man behöver mer tid och om man vågar kasta sig ut i det just då.
Han anser själv att medierapporteringen om hans partibyten inte var korrekt.
– Jag upplever att det var en medieanka. Jag är en person som vill vara ganska rak och tydlig. Ingen tycker ju om att framställas som en vingelpelle som ingen vet var hör hemma. Visst har jag tänkt att det blev en riktig soppa, men jag gjorde rätt då som sade nej till intervjuer.
Men att du planerade att gå över till Centern, det är ju en stor grej.
– Det är en stor grej och ett stort steg. Jag låg ganska mycket sömnlös och funderade. Nog kändes det lite som att vara på väg till sin politiska avrättning.
Tror du att ditt förtroende påverkades?
– Det tror jag säkert, tyvärr. Det här är en förtroendebransch.
Ser ett ointresse
Bakgrunden till det planerade partibytet var att det var först nära inpå valet Anders Eriksson bestämde sig för att alls ställa upp.
– Ironiskt nog blev jag den enda invalda, som kanske var den minst taggade av alla Ålands framtids kandidater.
Han har sedan tidigare efter ett avhopp erfarenhet av att sitta på ensamt mandat i lagtinget.
– Det är ett enormt arbete och jag kände mig inte taggad på att vara i den sitsen igen.
Han ser bekymrat på sitt partis framtid.
– Jag tror att Ålands framtid behövs mer än någonsin. Självstyrelsen blir som under en ångvält nu, säger han, och fortsätter:
– Vår sjukvård höll på att slås ut när läkare från Sverige inte kunde arbeta här längre, medan gränsen vid Haparanda och Torneå hölls öppen och prioriterades. Nu är situationen den samma, trots att smittotalen är högre i Åbo och Helsingfors än i Norrtälje, till exempel.
Anders Eriksson menar att Finlands regering till stor del är ansvarig för den ekonomiska krisen på Åland.
– Listan kan göras lång, men det pågår en direkt klappjakt på Paf, med följden att tredje sektorn kan bli utan finansiering och att arbetslösheten stiger ytterligare. Jag ser att i den väldigt svåra självstyrelsepolitiska sits vi är behövs en rörelse som Ålands framtid. Jag känner mig lite uppgiven över ålänningarnas ointresse och inställning.
Är du besviken på ålänningarna?
– Ska jag vara ärlig så visst är jag lite besviken. Men vi har det samhälle vi har. Det finns något som heter ”fat cat syndrome” när folk upplever att det går av sig själv, men jag tror att det kan börja ändra nu. Det är också många i lagtinget i dag som inte kan självstyrelsens grunder.
– Oavsett behövs rörelsen, och det behövs någon som skjuter på. Jag har drivit det här partiet i mer än 20 år. Är det så att det står och faller med mig är det en för svag bas att bygga på.
Fredrika Fellman
