Åland har länge varit synonymt med sjöfart och haft ett internationellt anseende som en av de främsta inom sjöfartsutbildning. Denna tradition har varit en hörnsten för Ålands identitet och samhällsekonomi. Nu hotas denna stolthet av kortsiktiga beslut och bristande politisk vision. Särskilt alarmerande är den föreslagna försäljningen av skolfartyget Michael Sars, vilket riskerar att underminera hela sjöfartsutbildningen.
Hur kunde vi hamna här? Vad händer med Ålands framtid om vi släpper taget om sjöfarten?
Sjökaptensutbildningen på Åland har kämpat i motvind under en tid, delvis på grund av sjunkande intresse för sjökaptenstudier i närområdet. Detta är dock en cyklisk trend som även drabbat sjökaptensutbildningar i Sverige och på fastlandet. För Åland, med mindre klasser än konkurrenterna, blir trenden extra märkbar.
Utöver detta har en rad beslut gjort läget än värre. Flytten av sjökaptenstudierna från Högskolan Södra till Norra och stelbentheten i undervisningsstrukturen har lett till att elever söker sig till alternativ som Åbo, där även övergången från gymnasiala sjöfartsstudier till högre utbildning till exempelvis sjökapten är enklare. Benny Pettersson (Lib) sade även under budgetdebatten att man inte är säker på om man ens har råd att bedriva sjökaptensstudier på Åland.
Detta är inte bara ett hot mot utbildningen utan också mot hela Ålands framtid som sjöfartssamhälle.
Michael Sars är inte bara ett skolfartyg. Det är en brygga mellan teori och praktik, en möjlighet för elever att få verklig erfarenhet och en konkurrensfördel för Åland som sjöfartsutbildare. Att fartyget enligt LR anses användas för lite i dag är inte en anledning att sälja det – det är en anledning att använda det mer. Elever och lärare efterfrågar fler utbildningstimmar ombord, och rederierna har uttryckt en stark oro över att fartyget försvinner. Att användandegraden vissa delar av året är låg beror inte på viljan att använda fartyget utan snarare om ett invecklat internt faktureringssystem och samarbetssvårigheter mellan tre olika sjöfartsenheter som egentligen borde införlivas som en enhet.
Den åländska sjöfartsbranschen står inför ett generationsskifte, där många går i pension och behovet av kvalificerad personal är större än någonsin. Att sälja Michael Sars och dra ner på utbildningen är att dra undan mattan för hela branschen, och därmed hela det åländska samhället.
Lösningen ligger i samarbete och nytänkande.
Det behövs konkreta lösningar, inte fler ursäkter. Här är några förslag:
• Ökad användning av skolfartyget: Genom bättre samarbeten mellan Högskolan på Åland, Ålands yrkesgymnasium och Alandica Shipping Academy – där man ingår under samma ekonomiska paraply för att säkerställa att Michael Sars utnyttjas.
• Flexiblare utbildningsvägar: Distans- och blockstudier ger möjlighet att arbeta vid sidan av studierna – ett måste för att locka dagens studenter.
• Lättare övergångar: Samarbetet mellan yrkesgymnasiet och högskolan måste förbättras, så att det blir enklare att fortsätta sin utbildning utan att lämna ön.
• Starkare band med näringslivet: Ett tätare samarbete med rederier och branschen skapar relevanta utbildningar och säkrar framtida jobb.
Under de senaste veckorna har vi i gruppen ”M/S Rädda Michael Sars” arbetat för att synliggöra dessa frågor. Vi har träffat ministrar, rederier, chefer, journalister, lärare och elever. Trots många idéer saknas en dialog. Den bristande kommunikationen är en av orsakerna till denna kris vilket är oroväckande.
Beslutsfattarna på Åland måste börja reflektera över vilken roll sjöfarten ska spela framöver. Är vi redo att ge upp vår sjöfartshistoria och vår framtid för kortsiktiga budgetbesparingar?
Ålands politiker måste tänka om – inte bara för sjöfartsutbildningen, utan för hela samhället. Sjöfarten är vår identitet, vår styrka och vår framtid. Om vi tappar den, vad har vi då kvar?
Wilhelm Skoglund
Utbildad sjökapten
John Strandvall
Däck- och maskinreparatör
Jens Lind
Lättmatros
