Exakt hur många tiggare det finns på Åland är svårt att veta, men enligt obekräftade uppgifter kan det röra sig om ett 30-tal. De kommer från Rumänien, förmodligen från samma område.
– Det tror vi i alla fall. Men det är svårt att svara på eftersom vi inte har fått något verifierat i förhörsväg. Allt är i sin linda, säger Anders Mattsson vid Ålands polismyndighet.
Hur tiggarna kommer till Åland kan han inte svar på.
– Det vet vi ärligt talat inte.
Tiggarna bor ofta i bilar, och de bor sju–tio personer tillsammans. 
Enligt Anders Mattsson tyder allt på att tiggeriet är organiserat.
Vad får dig att tro det?
– Mycket bra och relevant information, som vi bör använda på ett eller annat sätt. I min värld börjar det likna människohandel. Det är ingen diskussion om det.
Varför människohandel?
– Omfattningen. De anmälningar som kommit in från olika ställen är likartade.
Det är först under de senaste veckorna som den åländska polisen börjat få konkreta uppgifter om hur tiggeriet på Åland egentligen ser ut. Flera tiggare har tagit kontakt med polisen och berättat om sin situation.
– Man måste ha klart för sig att de är otroligt utsatta. Enligt uppgift är medelinkomsten i Rumänien 150 euro i månaden, det tigger de ihop på fem dagar här. Även om de betalar en avgift för att hålla på med sin verksamhet, tjänar de i praktiken ändå bättre här. De hamnar i en svår situation, och de har inte någon aning om hur skyddsnätet fungerar här uppe.
– Deras tilltro till polisen är inte den bästa, men det verkar som att det håller på att ändra nu. Det är bra. 
Hög tröskel anmäla
Enligt de anmälningar som kommit in är det en eller två personer som har tiggarna i sitt grepp, och kräver dem på pengar. Hot förekommer också.
– Jag vet inte om man kan kalla det beskyddarverksamhet, men de krävs på pengar av olika anledningar, bland annat hyror, säger Anders Mattsson.
Hyra för platsen de sitter och tigger på eller hyra för där de bor?
– Både och. 
Är de personer som sägs bestämma över tiggarna kända av polisen sedan tidigare?
– Ja. De har förekommit i andra typer av utredningar. 
De brott som ”bossarna” misstänks för rubriceras i dagsläget som snatteri, stöld, skadegörelse och olaga hot. Personerna har dömts för likartade brott tidigare, men även för bland annat misshandel.
– Min åsikt är att vi skulle behöva få lugn och ro och se var vi är och sammanställa allt.
Är det inte svårt att komma åt kärnan i verksamheten när det inte handlar om grövre brott än så?
– Visst är det ett problem, därför måste vi samla ihop allting och se lite vad det handlar om. Det finns en helhet i det här, det framkommer mer och mer tydligt.
Finns det risk att det ligger andra konflikter bakom och att tiggarna kommer med falska anklagelser?
– Jag tror uppriktigt inte att de som tigger ens vågar göra falska anmälningar. Tröskeln för dem att komma hit och göra en anmälan är ganska hög.
Förhör med tolkar
Tiggarna pratar varken svenska eller engelska. Förhören sker därmed med en tolk som polisen tillhandahåller.
– Det är ett komplicerat tillvägagångssätt, men det är det enda, säger Anders Mattsson.
På polisen finns ingen person som jobbar uteslutande med just tiggeri. 
– Till en del handlar det om nya utmaningar, men vi kan nog utreda det mesta. Det finns ganska enkla spelregler för oss, men vad händer med dem sedan?
 

Sandra Widing