Förra veckan blev Johan Snällströms bil påkörd av en okänd förare – som smet från platsen. När han kontaktade polisen tog det stopp.
– De sa att eftersom det var en parkeringsskada som ses som lindrig trafikförseelse kunde de inte göra något, säger han.
Han ser det också som märkligt att smitningen inte klassas som ett brott.

Det var förra veckans onsdag som Johan Snällströms bil blev påkörd av en annan förare när den stod parkerad på Strandgatan i Mariehamn.

– Min sambo hade lånat bilen och parkerat den där, när hon kom tillbaka såg hon att den hade blivit påkörd bakifrån så pass hårt att den även åkt in i bilen som stod parkerad framför, säger han.

Hans bil fick plåtskador på främst baksidan, där också ena baklyktan krossades, men också i fören när den krockade in i bilen framför. Den bilen fick dock endast lindriga lackskador.

Föraren som körde in i bilen hade dessutom smitit från platsen utan att ge sig till känna. Hela händelseförloppet hade dock observerats av en granne som bor på gatan och som även lyckades skriva ner registernumret på bilen som körde på Johans bil.

– Det var tur det, annars skulle det ha varit svårt att veta vad som hänt, säger Johan.

Vems ansvar?

När Johan Snällströms sambo ringde till polisen för att rapportera händelsen fick hon till svar att skador som uppstår när en bil står parkerad inte längre hör till polisens ansvarsområde, utan ska tas direkt med försäkringsbolaget. Detta med hänvisning till den nya vägtrafiklagen, som menar att lindriga trafikolyckor, det vill säga trafikförseelser, inte längre utreds av polisen.

– Jag ringde själv till polisen igen en stund senare och sa att de kunde komma och kolla på bilen, för det var ju inte direkt långt ifrån polisstationen det hände, och sedan avgöra om det var lindriga skador eller inte. Jag fick svar att de inte kunde göra det eftersom det handlade om en parkeringsskada som de inte längre har hand om, säger han.

Försäkringsbolaget ville först inte heller kännas vid gällande ansvaret, utan menade att det var en fråga för polisen. De ändrade sig dock senare och sade att de kommer betala ut försäkringspengar för skadan som orsakades på bilen, men även den saken är ännu inte helt och hållet utredd.

– Det var inte mitt vanliga försäkringsbolag utan ett annat som hörde av sig. Bilen står på verkstaden just nu så jag får se hurdana kostnader det blir för att fixa skadorna och hur omfattande de är, säger han.

Han är dock fundersam över vad det är som gäller i den här situationen och om polisen faktiskt inte har något att göra med den här situationen.

– De sa att jag möjligtvis skulle kunna göra en anmälan om skadegörelse, men faktum kvarstår ju ändå att föraren smet från platsen. Borde inte det bli några rättsliga påföljder gällande den saken? Om det inte blir det kan man ju se det som att det är okej att smita från platsen och inte ta ansvar för sitt handlande, säger han.

Avkriminaliserats

Överkommissarie Benjamin Fellman menar att för att polisen ska kunna upprätta en förundersökning krävs att ett brott har begåtts.
– Det krävs att det handlar om äventyrande av trafiksäkerheten och att handlingen har orsakat personskada, säger han.

Benjamin Fellman säger att i den nya vägtrafiklagen avkriminaliserades trafikförseelse, det vill säga den lindrigaste graden av trafikbrott. Då dessa händelser inte längre räknas som brott är det inte heller möjligt att bedriva förundersökning för att utreda dem.

– Det kan handla om lindriga händelser som polisen observerar i sin vardagliga verksamhet såsom lindriga hastighetsöverträdelser och andra förseelser i trafiken. Dessa räknas nu som förvaltningsärenden där man kan få en förvaltningspåföljd i stället och där de befogenheter som förvaltningslagen uppställer gäller, säger han.

Upp till parterna

För att polisen ska kunna inleda en förundersökning krävs alltså att det måste finnas skäl att misstänka att ett brott har begåtts. Enligt trafikbrottslagen är den lindrigaste brottsrubriceringen äventyrande av trafiksäkerheten, som förutsätter att en trafikant uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vägtrafiklagen på ett sätt som äventyrar någon annans säkerhet.

– Där trillar den stora delen av händelser där man bucklar till en annan bil eller där man fått plåtskador på en bil men det har inte äventyrat någon annans säkerhet bort. Det är upp till respektive polisman att göra den bedömningen om man når upp till den graden att det handlar om äventyrande av trafiksäkerheten eller inte, annars har polisen inte rätt att utföra förundersökning, säger Benjamin Fellman.

I det här fallet handlade det ju också om en person som smet från platsen, borde inte det räknas som ett brott?

– Smitning aktualiseras om man vållar någon personskada enligt trafikbrottslagen. Om personen skulle ha förorsakat skadorna med vett och vilja, det vill säga varit ute efter att orsaka skada på bilen, skulle man kunna tänka sig att det handlar om skadegörelse, men smitning kan man inte dömas för om man inte underlåtit att stanna och bistå en skadad medtrafikant, säger han.

I stället blir det ett fall för försäkringsbolaget alternativt ett civilrättsligt ärende för de båda parterna att reda ut på egen hand.

– Om det går att få fram vem det är som har påfört skadan så kan man försöka driva in ersättning från den personen som är skadeskyldig. Polisen kan inte lägga sig i om det inte handlar om personskador eller skadegörelse, utan parterna får komma överens sinsemellan om hur man löser det, säger han.