Sedan april i år har Robert Ammicht plockat det mesta av sin mat ur matbutikers sopcontainrar. Han gör det för att demonstrera hur mycket mat som slängs helt i onödan.
KONSUMENT Nej, han har inte blivit magsjuk en enda gång. Det är där artikeln måste börja, för den första frågan man ställer sig när man hör orden mat och soptunna i samma mening är om det är hygieniskt.
-Jag har cyklat runt i Europa och plockat mat ur matbutikernas containrar, men det är bara här på Åland som personalen har kommit fram till mig och sagt "Vet du inte att det där är farligt?"
Hans skratt kommer från magen.
-Då svarar jag, har du någonsin sett en farlig banan?
Leendet stannar kvar även när han blir allvarlig.
-Sunt förnuft, det är vad det handlar om. Jag luktar på maten, ser efter att den är fräsch och att den ligger hygieniskt och sköljer förstås produkterna noga hemma. Ofta är frukt och grönsaker dessutom inplastade. Och bananen har sitt skal som skydd.
Viktigt att vara ekologisk
Robert Ammicht talar flytande svenska som han lärde sig när han bodde i Jokkmokk. Denna gråmulna decemberdag har han cyklat till staden från Lemland, där han bor hos en vän.
För Robert Ammicht är det självklart att försöka leva ett ekologiskt liv. Han bor i en veduppvärmd skolbuss på en ö på Canadas västkust, "den drivs på matolja när den går" och han är självförsörjande på solenergi. Han äter nästan uteslutande ekologiska produkter eller rättvisemärkta produkter och han konsumerar så lite han kan.
-Är man ekonomisk är man också ekologisk, säger han.
Blev kvar längre på Åland
Det var i april i år han upptäckte "dumpster-diving" (sopdykning), som aktiviteten kallas. Det går ut på att ta vara på produkter som butikerna slänger trots att det inte är något större fel på dem. En månad senare gav han sig ut på en cykeltur genom Europa tillsammans med en vän.
-I de forna kommuniststaterna var det nästan omöjligt, där låser livsmedelskedjorna sina containrar trots att det finns människor som inte har råd att köpa mat, säger han.
Men i Österrike och Tyskland fanns det rikligt med containrar där han hittade fint livsmedel, i Tyskland ger också vissa kedjor bort mat för förmedling till behövande innan bäst före datumet har passerat. Åland skulle han egentligen bara åka igenom på väg till Sverige. Men han fick vänner här och har blivit kvar i tre månader.
-På Åland är det samma som i övriga Norden, mycket mat slängs som det inte är något fel på.
Hela sitt soptunneäventyr dokumenterar han på sin blogg på adressen dumpsterdivingpippi.blogspot.com.
-Mitt mål är inte att alla ska leta i containrar. Jag vill uppmärksamma folk om hur mycket mat som slängs i onödan. Och så är det roligt också, man vet aldrig vad man ska hitta.
Hittar det mesta
Ur containrarna plockar han grönsaker, frukt, ägg och mjölkprodukter. Allting som ser ut att vara i bra skick.
-Butikerna måste så klart följa bäst före-datumet men för mig är det en rekommendation. Produkter som har gått ut är det oftast inget fel på.
Hans livsstil är billig, han har knappt behövt köpa någon mat sedan han började. På åtta månader har han spenderat 1.500 euro totalt.
Varför tror du att butikerna slänger så mycket?
-Vi lever i ett överflöd och kunderna tar för givet att hyllorna alltid ska vara överfulla av produkter. Det leder till att mycket slängs. Butikerna räknar med svinnet, och i slutändan är det konsumenterna som får betala, svarar han.
Men då har väl också konsumenten ett ansvar?
-Ja, vi är för vana vid att alltid ta de fräschaste exemplaren. Men frukt som butikerna här slänger skulle säljas i en butik i Litauen. Det är inget fel på den.
Hur borde systemet se ut i stället?
-Det borde börja redan i producentledet med en ekologiskt hållbar produktion och ett stopp på överproduktionen. Butikerna borde enas om att köpa in färre produkter så att det mesta säljs.
Fyndar grönsaker
På Åland gör han i huvudsak besök på Citylivs och Kantarellen. Mathishallen har nyligen låst sina containrar, även Sparhallen och Mattssons i Godby har oåtkomliga containrar.
-Det är bra att ha öppna containrar, då tar man ett större ansvar för att maten inte ska gå till spillo, säger Robert Ammicht.
Vi tar en tur till Citylivs där han gör fynden för dagen. Purjolök, blomkål, rödlök och vindruvor. Allt i bra skick. Personalen ser skeptiskt på under sin rökpaus, men Roberts entusiasm berörs inte av det.
-Ikväll blir det blomkålssoppa! säger han muntert.
Därefter packar han maten i cykelväskan och vinkar adjö.

Tone Nordling