Vätgas är en lätt och energirik gas som kan användas för att lagra energi, driva fordon och som råvara i industrin. Vätgasen framställs genom så kallad elektrolys, där vatten delas upp i vätgas och syrgas med hjälp av elektricitet. Om elektriciteten kommer från förnybara källor, som sol- eller vindkraft, kallas vätgasen för grön vätgas.

Vätgasen nämns ofta som en möjlig energilagringsmetod för vindkraften, som kan balansera produktionen genom att lagra överskottsel när det blåser mycket och sedan användas som energi vid tider med låg vindkraftsproduktion. Gasgrid ser dock inte den största potentialen i det, eftersom elektrolys kräver enorma mängder elektricitet och energiförlusterna vid omvandlingen är betydande. I stället ser man vätgasen som ett viktigt verktyg för industrier som använder gas i sina processer, och som en komponent i övergången till hållbara bränslen.

– Med tanke på den producerande industrin kan det vara lönsamt att framställa vätgas då elpriserna är låga och sedan använda det i industriella processer, säger Heli Virkki, enhetschef för regional vätgasutveckling vid Gasgrid.

Även kritiserad

En vätgasledning består av rör som är cirka en meter i diameter som grävs ner i marken. I en vätgasekonomi är tanken att ledningsnätet ska ansluta produktionsanläggning med såväl industrier som lagring, transportinfrastruktur och andra länder.

– Vätgas är en särskild form av energi för specifika användningsområden, säger Gasgrids vd Olli Sipilä.

Samtidigt har vätgasen kritiserats för att vara dyr att framställa, svår att lagra och extremt reaktiv – samt för att vara en ny subventionsbubbla som blåsts upp av stöd från EU.

EU planerar att investera cirka 430 miljarder euro fram till 2030 för att bygga ut nödvändig infrastruktur för produktion, lagring och transport av vätgas, inklusive vätgaspipelines och tankstationer.