Stundtals starka och övervägande negativa. Sådana har reaktionerna både privat och politiskt varit mot infrastrukturminister Christian Wikströms (Ob) förslag till att två dagar i veckan under vintersäsongen inte trafikera den tvärgående linjen mellan Snäckö, Kumlinge och Långnäs.

Ålandstidningen åkte på en rundtur längs den norra och tvärgående linjen för att höra vad de ålänningar som använder färjorna, och som skulle beröras av de slopade turerna, anser om förslaget.

”Tror det går att hitta lösningar”

Vid ett hörnbord i ms Viggens café på norra linjen sitter William Zetterberg, som kör lastbil för Miro Transport. Han säger att han under en arbetsvecka ibland kan tillbringa så mycket som 70 timmar på vägarna mellan Åland och Finland.

– Jag förstår var förslaget till slopade turer kommer ifrån, det är dyrt att hålla igång trafiken med löner och driftskostnader. Men att ta bort turerna två dagar i veckan gör det svårt för både näringsidkare och de som bor i skärgården. Turlistorna är i dag inte helt samordnade. De bygger på att man ska ta båtar i kombination, och färre båtturer innebär färre möjliga kombinationer. Missar man Alfågeln på vägen mellan Föglö och Brändö kan man redan i dagsläget få vänta i timmar, och sådant får kringeffekter och konsekvenser, säger han.

Skärgårdstrafiken gör redan i dag att transporter mellan Åland och Finland kan bli utdragna och problematiska, enligt William Zetterberg, som berättar att han under en körning blev att vänta 16 timmar i lastbilen på att få komma hem.

– Vissa transporter innehåller fisk för hundratusentals euro och det saknas naturliga sätt att få dem till fastlandet. Vid åtminstone ett tillfälle har Alfågeln fått vänta i 20 minuter för att en sådan transport skulle hinna med efter att de ändrade en avgång från Kumlinge. Ett par färre turer på en linje påverkar hela systemet och jag vet inte hur man ska få hem och ut alla grejer efter nedskärningarna. Nu är det ju bara ett förslag än så länge, men vi har inte fått någon mer information, och kan inte planera, säger William Zetterberg.

Han tror att det skulle gå att hitta lösningar om man redan i planeringsskedet skulle föra diskussioner med näringsidkarna.

– Fisktransporter är en sak men det går ju också bränsle- och varutransporter från fasta Åland till skärgården. Det är klart att det blir en het potatis om man ska skicka en båt enbart för en lastbil, men i slutänden är det för kundernas och näringens skull, och om flexibiliteten i systemet minskar missgynnas alla.

”Man kunde slopa Hummelviks hamn”

Två bord bort sitter Kaj och Margareta Lindén. De ser ogärna att några turer skärs bort.

– Vi tycker inte om att man skulle få färre valmöjligheter. Snäckö-Långnäs är den enklare och kortare rutten om man vill ta sig till Mariehamn. Man sparar 15 minuter bilkörning, och ska man ut via Hummelvik måste man ha nerverna på spänn eftersom Töftöfärjan är en extra etapp att räkna med om man ska vara i tid till Alfågeln. På ett sätt kanske vi är bortskämda, det är aldrig lätt att minska på alternativen när folk har vant sig vid dem. Men vi har nytta av den tvärgående linjen, säger de.

De har inget förslag för hur inbesparingarna skulle kunna göras i stället, men skulle gärna se att turerna gick tidigare från Kumlinge och senare tillbaka.

– Om man stuvade om tidtabellen skulle det bli möjligt på ett helt annat sätt att ta sig till fasta Åland över dagen och komma hem samma kväll, säger de.

Anders Stenmark och Eva Sundberg sitter i mitten av caféet. De bor på Björkö och reser ganska sällan med den tvärgående linjen.

– Det skulle inte påverka oss särskilt mycket om man skar ner på turerna, men i regel tycker vi att det borde finnas bättre tvärförbindelser i trafiken som helhet. På vissa linjer och tider skulle enkla persontransporter räcka till. En bättre ringförbindelse runt Lumparn skulle vara en stor förbättring. Som det är nu blir vi förutom färjturerna att köra bil nästan 200 kilometer om vi vill åka tur och retur till Föglö. Vi bor i ett sjöfartssamhälle och borde använda sjövägarna, säger de.

De förstår att inbesparingar behöver göras.

– Det är klart att färjorna slukar mycket bränsle och att vi lever i en tid där bunkerpriserna stiger rejält. På sikt borde landskapet göra en bränsleomställning och börja köra vätgasfärjor, antingen byta ut eller konvertera de som finns och ha en central hamn för dem, säger Anders Stenmark.

Den hamnen borde i så fall vara Långnäs, dit även Alfågeln kunde gå, anser de.

– Det skulle finnas en ekonomisk vinning i att bara ha en större hamn, och då kunde man skrota Hummelvik helt och hållet. För Kumlingeborna innebär det en lite längre färjresa, men en betydligt kortare väg allt som allt för de som ska till Mariehamn, säger de.

”Inte en enda Kumlingebo föredrar norra linjen”

Vid Kumlinge färjfäste stiger vi i land och tar bilen till Snäckö, varifrån den tvärgående linjen avgår, och stiger ombord på ms Odin för att prata med passagerarna på den linje som hotas av nedskärningar. På soffan i salen sitter Maija Nordberg och Sonja Schåman, båda Kumlingebor, som säger att de väljer att åka den tvärgående linjen framöver den norra så ofta det går.

– Jag kan inte tänka mig att en enda Kumlingebo vill se att man skär ner på den tvärgående linjen. Att åka via Hummelvik tar längre tid, mer bilkörning och en extra färja. Jag tycker att de borde utöka turerna till Långnäs i stället. Alla Kumlingebor skulle välja det alternativet. En levande skärgård kräver trafik och ingen lär vilja flytta hit om de skär ner mer på turerna, säger Maija Nordberg.

Hon har tidigare drivit en stuguthyrning.

– Nu är jag pensionär och det påverkar kanske inte mig personligen så mycket. Men då var det bra för mina gäster att de kunde komma den här vägen. Jag tror inte att det skulle bli populärt om de skär ner på den här turlistan, säger hon.

Sonja Schåman säger att det redan i dag kan vara svårt med transporter till och från kommunen.

– Min man har lastbil och kör grus, och det är redan nu svårt att leva med färjorna. Töftöfärjan är en extra flaskhals. Om det är mycket bilar eller om de använder den mindre vajerfärjan kan man behöva vänta vid sundet. Det blir galet om de plockar bort turer, utan det borde vara fler i stället. Vi får både färskvaror och bränsle hit med transport, och det kan inte kosta landskapet så mycket mer att köra varje tur via Långnäs i stället, säger hon.

”De förstår inte hur det fungerar här ute”

Ute på däck, med två taxar springande kring benen, står Jan Nylund, en Seglingebo som föredrar den tvärgående linjen.

– Jag tycker att det skulle bli begränsande om de skär ner på turerna. Jag åker hellre den här vägen om jag kan och tycker att det finns för få turer redan. Det är klart att det går att åka den andra rutten men det blir längre. De 40 kilometerna mellan Hummelvik och Mariehamn är ganska mycket med åländska mått mätt.

Han menar att utan den tvärgående linjen blir det så gott som omöjligt att åka till Mariehamn över dagen.

– Jag gör kanske inte det så ofta ändå, mest för ärenden och jakt, men ibland måste man. Hummelvikstrafiken känns det å andra sidan som att man mest upprätthåller för Brändös och fastlänningarnas skull, säger han.

I sin bil på bildäck sitter Evy Johansson tillsammans med sin man. Hon säger att trafiken är Kumlinges livsnerv.

– Vi vill inte bli av med turer på tvärgående och jag tror att de flesta i kommunen håller med om det. Allt som dras bort är negativt, och det är en viktig transportrutt. Nästan varje resa är det en lastbil med.

Hon menar att färre turer skulle påverka hela trafiksystemet.

– De dagar som tvärgående inte går innebär det en totalförändring där vi får en längre väg i princip vart vi än ska. Det jag tycker att politikerna borde titta på är att arrangera om och koordinera tidtabellerna bättre, att se om det kanske går turer mitt på dagen som brukar vara tomma och köra tidigare och senare i stället. Men det känns som att man inte har förstått hur det fungerar här ute när man har lagt det här förslaget, säger hon.