Tre lagtingsledamöter eller tio procent av lagtinget har i år lämnat sina partier eller grupper.

– Det har blivit allt fler splittringar i olika partier och det säger en del om den åländska politikens karaktär för tillfället, säger Siv Sandberg.

Hon menar att Rainer Juslins beslut att lämna den liberala lagtingsgruppen tydligt visar på en slitning mellan lojaliteten till det övergripande politiska målet och ledarskapet, och behovet av förankring i den egna lokala väljarbasen.

– Det här beslutet är det kanske mer lokalpolitiskt präglat än i fallen Veronica Thörnroos och Mogens Lindén, där det kanske i större utsträckning handlade om personkemi och ideologi.

Ingen ny konflikt

Samtidigt konstaterar Siv Sandberg att just Rainer Juslins agerande följer en tradition med politiker med stark skärgårdsförankring i den åländska politiken.

– Det har också tidigare funnits exempel på lagtingsledamöter som hamnat på kollisionskurs med sitt parti på grund av starka lokala intressen, till exempel Torsten Sundblom i Liberalerna och Anders Englund i Centern. Så på det viset är den här typen av spänningar mellan skärgården och fasta Åland inget nytt.

Hon säger att Rainers Juslins beslut är ett tydligt exempel på att lagtingsledamöter, trots det parlamentariska systemet, tar stor hänsyn till sin egen väljarbas.

– På det viset påminner balansen mellan gruppdisciplin och lokala, personliga frågor mer om det man brukar se i ett kommunfullmäktige än i ett parlament.

– Det finns säkert vissa som tycker att det är dåligt för demokratin att det politiska systemet inte är moget att se förbi enskilda frågor, men samtidigt skulle inte politiker göra så här om de inte uppfattade att det fanns lokal uppbackning.

Inte enligt förväntningar

På samma gång har slitningarna i regeringsblocket på många sätt grumlat de ingångsförväntningar många hade när den här regeringen kom till, menar Siv Sandberg.

– Det fanns ganska stora förväntningar på att en ny regering som byggde på de två stora åländska partierna, Centern och Liberalerna, skulle stå stabilt på samma sida i politiken, tänka på den större bilden och verka för långsiktiga beslut.