I tisdags publicerade Åsub den 127 sidor långa utredningen om vilka förutsättningar barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) har inom den åländska förundervisningen, grundskolan och gymnasieskolan.

Det är ett omfattande material som bland annat baseras på information från 139 personer som arbetar inom barnomsorg, grundskola och gymnasium, vårdnadshavare till totalt 441 barn, 68 studerande vid Ålands gymnasiums skolor samt yrkespersoner som bidragit till arbetet med barn och ungdomar med NPF.

Utredningen har beställts av landskapsregeringen, säger forskningschef Sanna Roos.

Varför beställdes den?

– Olika behov har lyfts upp i flera år. Bland annat behovet av ett resurscenter eller en resursskola och av ett mer jämlikt system. Jämlikheten kan handla om studiemöjligheter eller om att resurserna är olika i kommunerna. 

”Inte optimalt”

Kärnan i undersökningen är det åländska utbildningssystemet. Men ämnet går inte att avgränsa på det sättet, enligt Sanna Roos.

– Det handlar om ett större pussel. Därför har vi även berört andra områden som är viktiga ur elevernas perspektiv.

– Varje gång vi intervjuade unga personer nämndes till exempel mobbning. Den här gruppen är överrepresenterad både som utsatta och inblandade. Svåra sociala situationer är ofta en stor del av deras vardag.

Lagstiftningen om stöd i undervisningen utgår från ett trestegssystem, med allmänt pedagogiskt stöd, specialpedagogiskt stöd och mångprofessionellt stöd.

– Det visade sig att det egentligen finns bra kunskap om stödformerna, säger Sanna Roos.

Däremot är både pedagoger och vårdnadshavare relativt pessimistiska till hur stödformerna fungerar i grundskolan för barn med NPF.

– Det har inte fungerat optimalt. Drygt varannan lärare har till exempel uppgett att det mångprofessionella stödet har fungerat bra.

Vissa pedagoger uppger att de endast har begränsad kompetens att bemöta de här barnen.

– Pedagogerna behöver och önskar handledning för att bemöta konkreta vardagssituationer med individuella behov.

Fler assistenter

Vårdnadshavarna önskar bland annat fler assistenter, individuella anpassningar och bättre studiemöjligheter efter grundskolan.

– Det är nyckelfrågor för dem, säger Sanna Roos.

Vad gäller assistenterna har många bra erfarenheter av dem, enligt undersökningen.

– Men deras roll behöver lyftas fram. Det är inte bara det att det behövs fler assistenter. Deras arbetsvillkor är även ofta begränsade.

Ett förslag som berör assistenterna är att de borde få ökad tillgång till information om elevernas situation, även för att motverka skolfrånvaro.

– Har man svårt att komma till skolan kan man behöva stöd av en vuxen, säger Sanna Roos.

Enligt ungdomarna som deltagit i undersökningen är det viktigt med konkreta mål och insatser.

– Om man inte har ett konkret mål blir man förvirrad. Och om man upplever misslyckande i skolan leder det snabbt till att man hellre stannar hemma.

Vårdnadshavarna önskar även fler specialpedagoger i yrkesgymnasiet och smågruppsundervisning i lyceet.

– Flera vårdnadshavare säger att ungdomarna med NPF behöver söka utbildningar utanför Åland för att det inte finns möjligheter här.

”En hel kedja”

Ett annat önskemål är en resursskola eller ett resurscentrum på Åland.

– En resursskola är till för elever som inte kan gå i en vanlig skola. Ett resurscentrum kan förmedla kunskap och stöd och ha en helhetsbild av situationen. Ett resurscentrum skulle också fungera utjämnande i fråga om skillnader mellan resurser i kommunerna.

Hur stor är problematiken som tas upp i utredningen, sett ur ett större perspektiv i stället för på individnivå?

– Nästan alla lärare i grundskolan bemöter de här barnen varje dag. Vi har försökt bedöma prevalensen, men kan inte ge någon exakt siffra. Däremot vet vi att den här gruppen ökar i samhället.

Det framgår bland annat av Åsubs tidigare undersökningar.

– Det är därför det är så viktigt med helhetsbilden. Även när man diskuterar förskolan handlar det i praktiken om hela vägen fram till arbetsmarknaden, via grundskolan och utbildningar som finns eller inte finns på gymnasienivå.

– Det är en hel kedja med länkar som behöver lösas. Därför är det mycket bra att landskapsregeringen har genomfört den här undersökningen. Jag hoppas att den leder till olika åtgärder eller rekommendationer, säger Sanna Roos.