Det senaste tio åren har tillståndet för gäddan i Östersjön försämrats avsevärt.

– Det är jättedåligt, framför allt i ytterskärgården, säger Henrik C Andersson, som är länsfiskekonsulent på Länsstyrelsen i Stockholms län.

Från Öland och norrut längs med kusten mot Väddö och Ålands hav är gäddorna mer eller mindre borta i mellan- och ytterskärgården, förklarar han.

I Länsstyrelsens projekt ReFisk, där landskapsregeringen genom Linda Sundström även deltagit, har man provfiskat med kastspö längs med hela den svenska ostkusten samt på Åland. På svenska sidan har man jämfört fredade vikar med vikar där man får fiska fritt. På Åland har man fiskat i innerskärgårdsvikar och jämfört vatten där det krävs fiskekort med vatten där det inte säljs fiskekort eller liknande, och där fisketrycket alltså är mindre.

Resultaten är slående – och väldigt lika. I svenska fredade vatten och i åländska vatten där fiskekort inte krävs får man ungefär en gädda i timmen. I övriga vatten får man hälften så många.

– Linda och jag var också ut till Kökar en sväng, och där såg vi exakt samma tendens som på svenska sidan. I inneslutna vikar och på centrala Kökar var det bra med fisk, men när man kom ut till mer exponerade områden var det helt tomt, säger Henrik C Andersson.

Spiggen äter rommen

Hoten mot gäddan är i huvudsak två. Dels handlar det om förändrade ekosystem i Östersjön, dels om det storskaliga fisket.

Storspiggen – eller spigg, som de flesta kort och gott säger – har ökat markant i Östersjön.

– Den är som Egyptens gräshoppor, den går in i vikarna och äter upp allting, säger Henrik C Andersson och ger som exempel gäddans rom och yngel.

Dessutom förändrar spiggen vegetationen i och med att den äter upp alla smådjur som livnär sig på alger, vilket i sin tur ökar mängden ettåriga trådalger. I många vikar ser det, som Henrik C Andersson uttrycker det, äckligt ut.

– Många kopplar det till övergödningen, men det är ekosystemet som förändras. Man kallar det spiggvågen.

Varför ökar spiggen?

– Det är sannolikt för att Östersjön har blivit betydligt varmare, en klimatförändringseffekt. Halvårsvis lever spiggen ute i havet tillsammans med strömming och skarpsill. De arterna är det väldigt hårt fisketryck på för industrin, vilket ändrar balansen mellan de tre arterna. Framför allt är det hårt fisketryck på strömmingen.

Exploateringen av den kustnära vattenområden är en annan orsak till att fisk, inte bara gäddan, minskar eftersom lekplatser försvinner.

Fritidssportsfisket hotar

Fritidssportfisket, alltså det man kallar catch and release, är ett annat hot mot gäddan. I Sverige har man sett ett ökat gäddfiske, särskilt under pandemin. Henrik C Andersson anser att det är positivt med det ökade naturintresset, men att det måste regleras.

Effekterna av fisket är både direkta och indirekta. Cirka fem procent av de gäddor som fångas och kastas tillbaka i havet dör av sina skador. Men det är inte det som bekymrar Henrik C Andersson. På svenska sidan har man noterat att det är svårare att få en gädda på kroken i vatten där fisketrycket är högre. Fiskarna lär sig helt enkelt att undvika drag.

– Det görs en hel del studier på det. De är inte dumma.

Gäddan, som är en är en toppredator, en ganska aggressiv bakhållsjägare som lurar på sina byten, har ändrat sitt naturliga beteende, vilket kan få konsekvenser för arten på sikt.

Konkurrens om maten

Det ökande antalet gråsälar i Östersjön – i dag finns cirka 60.000 stycken – hotar också gäddan. Fler sälar ökar konkurrensen om födan. Och när sälens favoritföda, storvuxen strömming, minskar i och med det storskaliga fisket, måste sälen skaffa annan mat. Konsekvensen blir att de söker sig längre in i vikar efter mat, så som gädda, braxen, sik och öring. Gäddan blir ett lätt byte eftersom den saknar flyktbeteende. En stor gäddhona full med rom är extra attraktiv.

– I de viktiga lekvikarna ser vi gråsäl hela tiden. Det är en process som pågått i mer än tio år.

Henrik C Andersson säger att de gäddorna som länsstyrelsen fångar blir allt mindre. Av de 2.100 som är datalagda är bara tio stycken över en meter. En stor gädda ska vara över en meter och väga 6,5-8 kilo.

– Sådana fiskar var vanliga längs ostkusten för inte så länge sedan. Nu är det i stort sett omöjligt att fånga en gädda som är över en meter. På Åland ser det lite bättre ut.

De stora honorna är viktiga för artens fortlevnad. Stora gäddor har den bästa rommen och därmed störst romöverlevnad. 

– På sikt kan det utarma beståndet genetiskt om de försvinner.

En hona ska börja leka när den är 45-50 centimeter, men man har fångat lekande honor som bara är 37 centimeter.

– Om de börjar leka när de är små kan de inte heller bli stora. Leken tar väldigt mycket energi.

Vill rödlista gäddan

Henrik C Andersson säger att situationen är så akut att gäddan bör rödlistas i Sverige. En rödlistning skulle också innebära att man tog fram en åtgärdsplan för fisken.

– Jag bedömer situationen på den svenska sidan som väldigt allvarlig.

Orsaken till att situationen är något bättre på Åland beror på flera saker, säger Henrik C Andersson. Dels är fisketrycket lägre, dels är exploateringen av vikarna inte lika hård. Dessutom jagar vi mera säl.

– Däremot är det lika illa i ytterskärgårdsområdena. Och där måste man framför allt komma tillrätta med det storskaliga arkipelagiska fisket, och att återställa Östersjöns hela ekosystem, säger han och tillägger att ett samarbete över nationsgränserna behövs.

– Det vore önskvärt med ett utökat samarbete mellan Länsstyrelsen och landskapsregeringen.

Anläggandet av våtmarker, och utplantering av gäddyngel som förekommit på Åland i flera år, har visserligen en positiv effekt och stärker gäddbeståndet lokalt. Men för att rädda de storskaliga bestånden krävs andra åtgärder, menar Henrik C Andersson.