Vi beslutade oss för att unna oss lite sovmorgon och sen avgång från vår naturhamn. Innan avfärd skickade vi iland hela gänget med varsin kopp som skulle fyllas med blåbär. Mycket effektivt sätt att få ihop stora mängder blåbär.

 

Vår avgång gick inte riktigt som vi planerat då det visade sig att vattnet gått ut 30 cm under natten och vi satt fast. Vi slog ihop våra kloka huvuden och försökte komma på olika strategier för att komma loss. Vi testade ha alla ungdomar i fören, sen i aktern och sen att vi alla sprang från sida till sida. Ingen framgång.

 

Våra kära vänner från ketchen Excelsior erbjöd deras 500 kg tunga jolle som tyngd för att få Albanus att kränga ytterligare. Vi kallade på förstärkning från närliggande skutor och till sist var vi cirka 50 personer ombord som ballast. Men fast satt vi ännu och det fanns inget mera att göra än att vänta på högvatten. Vi ville ta oss ut utan att riskera skador på skrovet, så att vålda oss ut var inget alternativ. Att få skrovskador mitt i Tall Ships skulle kunna äventyra vårt deltagande, och vi väntade hellre än att stressa.

 

Efter flertal tappra försök kom mitt i allt en stor Targa förbikörandes vid 19-tiden: skeppare Tero agerade snabbt och såg sin chans att använda vågorna som hjälp att komma loss. Och det fungerade!

 

Då var det bara att sätta kursen över finska viken mot Estland och förbereda sig för nattsegling!