Åland sade nej. Tyskland säger ja.
När Samir och Merima Sekic från Bosnien insåg att de inte skulle få uppehållstillstånd på Åland sökte de lyckan i Tyskland.
Nu har de börjat ett nytt liv i den lilla staden Rosenheim utanför München.
Ålandstidningen träffade 31-åriga Samir och 33-åriga Merima Sekic i början av mars, tio dagar efter att de fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Finland. De hade båda jobb på Åland och hoppades få stanna, förtjäna pengar, betala skatt och skapa sig en framtid i landskapet.
För personer som kommer från länder utanför EU är det i princip omöjligt att få uppehållstillstånd för arbete, men Samir och Merima valde ändå att överklaga Migrationsverkets negativa beslut till Ålands förvaltningsdomstol. Han är utbildad agronom och hon är socionom, men att få jobb inom sin professioner i hemlandet beskrev de som svårare än att få ett finskt pass.
I väntan på förvaltningsdomstolens beslut åkte de hem till Bosnien igen. Sedan några månader tillbaka bor de i Tyskland, som tagit emot dem med öppna armar.
Ålands förvaltningsdomstol har ännu inte avgjort deras ärende.
Så här berättar Samir om deras nya liv i Tyskland:
”Efter att vi lämnade Åland flyttade vi tillbaka till våra hemstäder Sanski Most och Bosanska Krupa i nordvästra Bosnien. Vi bodde hos våra föräldrar och tillbringade den fina sommaren med våra familjer och vänner. Vår goda vän Olof Collin från Åland hälsade på oss i maj. Han stannade en vecka, och vi åkte runt till olika plaster.
I juli hörde vi att beslutet från Ålands förvaltningsdomstol troligtvis blir negativt. Fram tills dess hade vi fortfarande hoppats att domstolen skulle ändra beslutet från Migrationsverket i Helsingfors, men nu började vi titta på andra alternativ för att lämna Bosnien.
I Tyskland har de ett program som personer från andra länder kan söka till för att utbilda sig till yrken det är brist på, till exempel sjukskötare och elektriker. Så jag går sjukskötarprogrammet.
Merima är just nu i Bosnien, men hon får troligtvis också jobb på samma klinik som jag i januari. I Tyskland är de verkligen måna om att familjer, eller par, är tillsammans och att man har det bra på jobbet.
För oss var Åland en underbar upplevelse, och vi träffade många trevliga människor. Vi har fortfarande kontakt, och kommer definitivt att komma tillbaka och besöka våra vänner. Om det fanns något liknande utbildningsprogram på Åland som här i Tyskland skulle jag definitivt komma tillbaka. Men jag har inte hört om något sådant.
Åland är ett fantastiskt ställe med trevliga och varma människor. Kanske det är kallt i norr, men människorna är varma, välkomnande och hjälpsamma. Vi har nästan bara goda erfarenheter från vår vistelse. Kanske också några negativa, men de har vi glömt eftersom det positiva övervägde.
Här i Tyskland erbjuds man förutom yrkesutbildningen en sexmånaders språkutbildning. Jag trivs väldigt bra här. Tyskland ligger väldigt nära Bosnien, så jag kan besöka min familj och mina vänner ofta. Hittills har jag inget negativt att säga, och levnadsstandarden är också bra.
Min plan är nu att gå klart den här utbildningen och bli bra på mitt jobb. Just nu funderar jag inte på att flytta någon annanstans. Jag är lycklig här.
Här i Bayern finns det mycket människor från ex-Jugoslavien. De flesta är högutbildade och jobbar här som läkare, sjukskötare och ingenjörer, så man hör ofta bosniska på gatorna.
Tyvärr är situationen väldigt dålig i mitt hemland, och det kommer att bli mycket, mycket värre eftersom folk lämnar landet. Kanske jag återvänder en dag, men just nu är det bättre för mig och mina framtida barn att bo här.”
Sandra Widing
