Konsortiet bestående av Finferries, eller Finlands färjetrafik Ab, samt Ansgar Ab har stämt landskapsregeringen på drygt 10,5 miljoner euro för kostnader och utebliven vinst efter att den vid tidpunkten nytillsatta regeringen Veronica Thörnroos (C) sade upp avtalet som regeringen Katrin Sjögren (Lib) ingick två månader innan valet 2019.
På måndagen när rättegången i tvistemålet inleds, finns Ansgars vd, Tomas Lindqvist, tillsammans med Finferries vd, Mats Rosin som bägge företräds av advokat Patrik Lindfors på plats i salen. På den andra sidan sitter landskapsregeringens representanter i form av avdelningschef Yvonne Österlund från landskapets infrastrukturavdelning och avdelningsjurist Magnus Unger. De företräds av advokaterna Daniel Widman och Charlotta Sandell.
Tvistens kärnfråga handlar om huruvida landskapsregeringen hade behörighet att säga upp avtalet och om konsortiet i så fall är berättigat skadestånd och ersättningar för framtida uteblivna vinster.
Hur räkna ut utebliven vinst?
Det är också här Patrik Lindfors lägger sitt krut under öppningsanförandet på måndagen. Enligt honom är det privaträttsliga avtalet på viss tid – det vill säga 15 år – inte föremål för sådana uppsägningsmekanismer som förekommer när det gäller exempelvis tillsvidareavtal.
– Tingsrättens uppgift blir att ta ställning till exakt vad parterna har avtalat om den 2 september 2019, säger han.
En av punkterna i avtalet får särskilt stort fokus under huvudförhandlingens första dag. Enligt konsortiet är punkten, som delvis behandlar rätten till ersättning, och speciellt den diskonteringsränta på en procent som har använts för att beräkna beloppet på den uteblivna vinsten till följd av avtalets uppsägning, en av de viktigaste detaljerna i hela målet.
– Övriga tvistefrågor är mer eller mindre klara i konsortiets ögon, säger Patrik Lindfors.
Punkten innehåller också en uppsägningsrätt för landskapsregeringen i händelse av att upphandlingsbeslutet skulle upphävas av domstol, eller om beställaren inte beviljas medel av lagtinget.
– Landskapsregeringen har läst in ord som inte finns i klausulen, man försöker sälja en tanke till oss om att läsa texten på ett sätt som säger att medel inte kommer att beviljas i framtiden. Men det finns ingen logik i det.
Sunt förnuft
Enligt konsortiet och advokat Patrik Lindfors försöker således landskapsregeringen göra politik till juridik och införa en helt ny juridisk bedömningsgrund i Finland.
– Man verkar mena att politiska spekulationer om framtiden ger landskapsregeringen en juridisk rätt att säga upp ett privaträttsligt avtal. Att en uppsägningsrätt av ett avtal ingånget en och en halv månad tidigare uppstod i och med lagtingsvalet 2019. Det strider mot allt sunt förnuft.
Han menar också att LR själv inser omöjligheten i den argumenteringen, detta i och med att man medger en viss ersättningsskyldighet.
– Därför försöker man nu mata fram en ersättningsskyldighet på endast ett antal hundratusen euro.
Patrik Lindfors vädjar därför i sitt anförande till tingsrätten att inte låta LR skapa en helt ny juridik.
– Det är viktigt att tingsrätten håller sig till den avtalsjuridik som ska tillämpas i Finland, vi har en avtalsrätt som baserar sig på ett tillitsskydd – alltså i det här fallet konsortiets tilltro till texten i avtalet.
Konsortiet har tidigare visat en vilja till förlikning till en summa om 8 miljoner euro, men parterna har inte kommit överens.
– Därför står vi här i dag och nu måste LR kunna leda i bevis att de hade en uppsägningsrätt och att de inte har agerat vårdslöst.
Semantiska övningar
Daniel Widman som tillsammans med Charlotta Sandell för LR:s talan hänvisar i sin sakframställan till att avtalet ingicks under den föregående mandatperioden, av den föregående politiska landskapsregeringen och att något avtalsbrott inte kan ha begåtts, i och med att det efter valet var uppenbart att lagtinget inte skulle bevilja några medel för projektet.
– Kortruttsprojektet var redan före avtalets ingående föremål för ett initiativ om avbrytande. Det fanns till och med redan i förslaget till 2019-års budget ett förslag om att avbryta projektet.
Daniel Widman besvarar också kärandens hänvisning till att LR försöker göra juridik av politik.
– Och så är det absolut inte, det handlar om avtalet och uppsägningsmöjligheten som är kopplad till beviljandet av medel i de årliga budgetarna.
Skiljelinjen mellan kärande och svarande handlar till stora delar om tolkningen av avtalets utformning och semantik.
– Vår uppfattning är att avtalet måste läsas så som det är skrivet, och att det finns en inskriven uppsägningsgrund som är kopplad till beviljandet av medel för projektet. Det är inte politik.
Han hänvisar bland annat till den tidigare landskapsregeringen som i en kläm 2019 skriver att man för närvarande inte har någon giltig uppsägningsgrund.
– Notera ordalydelsen för närvarande alltså, man öppnar således upp för att det kan uppkomma en situation där en landskapsregering har en uppsägningsgrund. Dessutom konstaterar man rätten att säga upp avtalet i det fall lagtinget inte beviljar medel för projektet, det är alltså inget nytt som den nuvarande landskapsregeringen har hittat på efter valet.
Vill inte köpa grisen i säcken
Charlotta Sandells öppningsanförande fokuserar till stor del på de ekonomiska delarna och de allmänna skadeståndsrättsliga principerna. Enligt henne vägrar konsortiet, regelmässigt, att visa upp fakturor och andra utredningar över deras yrkade ersättningar för kostnader man menar att omförhandlingen av avtalet har lett till.
– Bland annat har man yrkat drygt 370.000 euro för varvskostnader för ändringar på den påbörjade Föglöfärjan. Men någon faktura har man inte producerat, säger hon.
Landskapet är, enligt henne, redo att stå för så kallade uppstådda onödiga kostnader till följd av det ändrade avtalet.
– Men man är inte beredd att betala för vad som helst och att köpa grisen i säcken utan en tydlig utredning.
Det samma gäller för drygt 800 arbetstimmar som konsortiet vill ha ersättning för – men inte heller här har man fått en utredning, menar Charlotta Sandell.
Rättegången fortsätter i dag med parts- och vittnesförhör.