Junikvällen fick bevittna hur tre nya stjärnor på den åländska musikhimlen börjar stråla allt klarare.
Ida Anderssons, Sofie Asplunds och Frida Österbergs operabubbel ger definitivt mersmak.
MUSIK Det ska sägas direkt:
Foto: Kristoffer Hellman
Ålandstidningens utsända är ingen musikkännare - och definitivt ingen operakännare - så det här är ingen recension.
Men jag tyckte mycket om det jag hörde på tisdag kväll och så mycket kan jag att jag vet att det var riktigt bra.
Fullsatt
Scenen är Önningebymuseet där sångerskorna Sofie Asplund och Frida Österberg tillsammans med pianisten Ida Andersson bjuder på operabubbel, en knappt två timmar lång konsert med duetter, operaarior och pianosolon.
Museisalen är fullsatt till sista plats när Ida inleder med ett stycke av Beethoven. Knappt har sista tonen klingat ut så stormar Sofie och Frida in. Ur struparna strömmar ett stycke ur Figaros bröllop av Mozart.
Och det blir mera Mozart, nu ur Cosi van Tutte.
Foto: Kristoffer Hellman
Umgås med Mozart
- Mozart är rolig, smart och den man umgås mest med som operastuderande, säger Frida Österberg.
Under duetten "Dorabella och Fiordiligi" ur Cosi van Tutte flirtar sångerskorna med publiken. Ålandstidningens fotograf får faktiskt pröva på att för en stund ha en operadiva i knät!
Pianisten Ida Andersson påpekar att hon är en hel symfoniorkester.
- Hela orkestern är omskriven till bara pianot, säger hon om sitt ackompanjemang till styckena av Mozart.
Telefonen ringer
Ett favoritstycke under första halvan av konserten är "Hello, oh Margaret it´s you" ur The Telephone av Menotti. Det börjar med att en telefon ringer, någonstans.
- Är det din? frågar Frida Sofie.
Det är det uppenbarligen för Sofie svarar och sjunger sedan hela samtalet med Margaret med telefonen för örat. Hon lyssnar, kommenterar, frågar och blir till slut lite irriterad på Margaret där i andra ändan. En lättnadens suck avslutar samtalet, och sången.
Adrenalin och kärlek
Efter pausen bjuder Frida och Sofie på duett i "Barcarolle" ur Hoffmans äventyr av Offenbach. Mellan numren talar Frida allvar:
- Att studera musik är att lära sig om sig själv, att lära sig stå ensam och stark. Det fina är allt man får igen, glädjen, euforin, passionen, adrenalinet och kärleken. Därför jobbar jag i branschen, säger hon.
Mörk och ljus
Dramatiska, mörka mezzosopranen Frida och ljusa, väna sopranen Sofie kompletterar varandra utmärkt.
Frida är mycket bra i Händels "Iris! Hence away!" ur Semele när hon med känsla och dramatik tolkar Junos svartsjuka över att Jupiter förälskat sig i Semele. Sofie drar ned applåder för sin tolkning av "O luce di quest´anima" ur Donizettis Linda di Chamounix.
Med små medel och några korta ord mellan numren avdramatiserar de tre på scenen den ibland högtidliga operamusiken. För ovana operalyssnare är operabubbel ett bra sätt att bekanta sig med musikgenren.
Konserten avslutas med "Blomsterduetten" ur Delibes Lakmé. Publiken vill dock ha mer och som extranummer bjuder sångfåglarna och pianisten på Rossinis lekfulla "Kattduetten".
Två gånger till
I kväll ges operabubbel för andra gången i Önningebymuseet. Konsertserien avslutas i morgon på Ålands musikinstitut.
Om detta hade varit en recension hade betyget blivit fyra marhällor av fem möjliga. Plus några extra hällar för det sceniska, för glädjen, bubblet och spontaniteten. För att de helt enkel är så ... himla bra.

Kerstin Österman