Liberalerna höll för favorittrycket och tog i stor stil hem ett lagtingsval som innehöll ganska få överraskningar till slut. Katrin Sjögrens gäng har genomfört en passiv valkampanj med sikte på att förvara det försprång man hade in i den samma, men lyckades att öka trycket när slutspurten närmade sig.

Med alldeles lagom många angrepp på den C-ledda regeringens politik, varvat med utsträckta samarbetshänder, har det blivande lantrådet lotsat sitt parti fram till en alldeles utmärkt förhandlingsposition inför den kommande regeringsbildningen.

Liberalerna är tydligt störst, vill bilda regering med ett Centerparti som inte är allt för skadeskjutet men med en partiledare som inte lyckades bli röstetta i de egna leden.

Samtidigt finns två fyramandatspartier att köpslå med om rollen som tredje kompanjon i regeringen de kommande fyra åren.

Det faktum att Centern trots en av de märkligaste, mest omvälvande och krångliga mandatperioderna får sju mandat är ett bra resultat för Veronica Thörnroos gäng. Man kan sätta sig i den kommande regeringen utan att vara allt för stukade – många hade ju räknat med ett större tapp för regeringsbärande C.

Däremot kan Thörnroos eget valresultat, där hon fick se sig omsprungen av både Jesper Josefsson och Annika Hambrudd, vara det som gör att Centern nu kan gå vidare från det senaste dryga decenniets ständiga maktstrid mellan Veronica Thörnroos, Harry Jansson och – i viss mån – Jörgen Pettersson och söka ett nytt ledarskap. Partiet behöver ett generationsskifte och ett nytag i sitt ledarskap.

Obunden samlings företrädare var klädsamt återhållsamma i början av valkvällen, och kanske var det klokt. Framgången blev inte så stor som många, inklusive undertecknad, tippat. 1,3 procentenheter och ett mandat i ökning är berömvärt, men innerst inne hade nog många Ob-anhängare förväntat sig att vindkraftsfrågan skulle lyfta partiet högre.

Nu blev inte framgången tillräcklig för att Ob ska få en obligatorisk inbjudan till regeringsförhandlingarna.

För Socialdemokraterna blev valet en återupprättelse efter misslyckandet för fyra år sedan, men samtidigt hade man velat ha mer. Camilla Gunell berättade i Ålandstidningens direktsändning att hon hoppades på fem mandat. Och kanske är det vad som hade krävts för att S skulle vara ett givet val som tredjepart i regeringen.

Nu är det i stället helt öppet mellan S och MSÅ om vem som ska ta plats mellan Lib och C.

För Moderaterna blev valet förvisso en tillbakagång, men partiet behöll sina fyra mandat och lyckats långt mycket bättre än vad som tippades även långt in i valrörelsen. Inte heller MSÅ är stukat inför förhandlingarna.

De två förlorarna är i stället Hållbart initiativ och Ålands framtid. Liksom många andra gröna partier lyckades inte HI kapitalisera på klimatfrågan. Samförståndsavtalet kring vindkraften tog också bort den frågan som ett plus för det unga partiet. Nu har man bara en plats kvar i parlamentet och lär gå en undanskymd roll till mötes.

Ålands framtids Peggy Eriksson sade i Ålandstidningens sändning att hon inte vet om paritet överlever en period utanför lagtinget. Nu blir det en fråga för styrelsen att avgöra om man kan hämta sig från den minimala förlusten eller om partiet upplöses.