Handlingar mot en enskild person som syftar till att smärta och skrämma, skada och kränka med konsekvensen att den utsatta gör något mot sin vilja, eller avstår från att göra något. Det är vad våld i nära relationer handlar om.För även om det fysiska våldet är det som får mest ljus i offentligheten – kanske för att det kan leda till dödsfall – tar sig våld i nära relationer olika uttryck. Det kan handla om psykiskt våld, sexuellt, ekonomiskt, materiellt eller latent våld. – Det psykiska våldet föregår alltid fysiskt våld. Det handlar om blickar, ord, gester. Många jag möter upplever det psykiska våldet som långt svårare att bli av med än det fysiska våldet. Det psykiska våldet förändrar ens självbild och ger låg självkänsla, säger Mariehamnsbördiga Emma Björkman Molin. Hon arbetar sedan drygt ett år tillbaka som kurator på Sveriges äldsta kvinnojour Alla kvinnors hus i Stockholm, och träffar både våldsutsatta och förövare i sitt arbete. Tidigare jobbade hon med våld i nära relationer inom socialtjänsten.Bryter ned sin partnerMånga av de personer som Emma Björkman Molin möter vittnar om att de tidigt i relationen har vetat att relationen inte är ömsesidig eller jämställd.Samtidigt har de intellektualiserat problemet och hittat förklaringar till varför partnern beter sig som hen gör. Till exempel stress eller mycket på jobbet.– Det är väldigt starka band i en dysfunktionell relation.Grundförutsättningen är en ojämn maktfördelning. Våldsutövaren har ett övertag, och om eller när den utsatta gör motstånd rubbas maktfördelningen. Då måste våldsutövaren, som Emma Björkman Molin uttrycker det, stiga upp ett snäpp för att återfå makten.– Våldet tar sig nya uttryck.Är våldsutövaren medveten om vad hen gör?–  Mer eller mindre. Det handlar om ett systematiskt arbete att bryta ned och få makt över sin partner. Men de flesta tänker kanske inte att om jag gör så här får det den här effekten.Så varför lämnar inte den utsatta partnern relationen? Kommer det en örfil i början av förhållandet, då kanske man lämnar genast. Men våldet kommer ofta smygande och normaliseras därmed; den utsatta anpassar sig.För vissa kan det vara först när hälsan tar stryk som man förstår att det är allvar. Man kanske är utbränd eller har fysiska skador.Sex för husfridens skullI måndags kväll höll Emma Björkman Molin en öppen föreläsning på Åland om sexuellt våld. Men det är svårt att prata om sexuellt våld utan att prata om de andra våldsuttrycken, säger hon, eftersom de hänger samman.Sexuellt våld definieras som sex som inte faller inom ramen för samtycke. Det handlar inte bara om våldtäkt, utan också om att man har sex för att få slut på tjatet eller att man går med på saker man inte skulle vilja; helt enkelt för att undvika konflikt.Är konsekvenserna av de olika våldsuttrycken desamma?– Det finns gemensamma konsekvenser, som till exempel förändrad självbild. Jag som utsatt tar över våldsutövarens bild av mig. Det är en ödesdiger konsekvens om jag inte längre känner igen mig själv.Lätt att anpassa sigVåldet förekommer i alla samhällsklasser och inom alla yrkesgrupper. Det är internationellt. De som utsätts är, enligt Emma Björkman Molin, ofta personer som är lyhörda inför andra människor och anpassar sig till våldsverkarens behov av maktkontroll.Vilka tecken ska man vara aktsam på?– Relationer med ojämn maktfördelning utvecklas väldigt snabbt. Det kan vara en varningsklocka.Om man som anhörig misstänker att någon far illa i sin relation ska man ställa frågan, säger Emma Björkman Molin. Den utsatta kanske inte öppnar sig, men vet i alla fall att någon sett; man är inte ensam.– Det är nätverkets uppgift att finnas där. Lyssna in och våga stå för dina tankar.Man får inte skuldbelägga den utsatta för att inte lämna relationen eller gå vidare, påpekar hon. Den utsatta har redan skuldbelagts av våldsverkaren och har även skuldbelagt sig själv – speciellt om det finns barn i relationen.Viktigt hjälpa barnenPå Alla kvinnors hus får både utsatta och förövare samtalsterapi. Även barn som levt i våldsrelationer besöker jouren. Emma Björkman Molin påpekar att även barnen är brottsoffer och behöver få hjälp för att inte själva falla in i de vuxnas mönster. Barn både ser, hör och känner av det som händer hemma, säger hon.– Det psykiska våldet är väldigt påtagligt för barn.Hon beskriver våld i nära relationer som ett folkhälsoproblem. Och man måste arbeta på bred front för att få bukt med det, menar hon. Kunskapen behöver höjas både på individ- och samhällsnivå för såväl privatpersoner som olika yrkeskårer. – Alla bär vi ett ansvar att öka vår egen kunskap om vad våld i nära relationer är.När det handlar om barn ska man lära dem gränssättning – och det tidigt, säger Emma Björkman Molin.– Men det förutsätter att vi vuxna vet vad vi pratar om.
 

Sandra Widing