Ända sedan Christoffer Viktorsson var liten har han haft ett stort intresse för korsstygnsbroderi.

– Mamma broderade stramaljkuddar när jag var liten och då blev jag intresserad av det. Hon köpte ett kit åt mig när jag var tolv år, men hon hann inte visa åt mig hur jag skulle göra just då, innan jag skulle åka till farfar. I stället tog jag med det dit och tänkte att hans fru skulle visa mig, men hon svarade: ”Det kan han”. Farfar kunde och visste hur man gjorde. Sedan har jag utvecklat mitt sätt att göra det på!

Under uppväxten var Christoffers dröm att bli jordbrukare. Han ville köra stora maskiner. Han är född i Södersunda och under uppväxten hjälpte han gärna till med jordbrukssysslor.

– Morsans morbror hade jordbruk där i byn.

Ändå valde Christoffer att gå medialinjen på Åland yrkesgymnasium, även om det egentligen inte alls är hans grej – det där med att sitta still. Eftersom han var väldigt sportintresserad tänkte han att han kanske kunde använda utbildningen till någonting annat.

– Som till att bli sportkommentator.

Det fanns heller ingen annan linje som lockade. Och jobbdrömmarna varierade. Christoffers farbror jobbade som polis.

– Så då fanns det med på listan. Sedan jobbade också mamma som polis. Och när min mammas morbror som var jordbrukare också körde taxi fanns det med som ett alternativ en tid.

Överlag har sport alltid varit en stor del av hans liv.

– Jag testade på ganska mycket när jag var liten. Fotboll främst. Men jag hade lite hett temperament. Jag fick inte skjuta bollen som jag ville …, säger han småleende.

Christoffer prövade dessutom på judo och på ridning, och kommer in på det här med att hitta sin grej. Styrkelyft började han med när han fyllde 17. Visserligen tyckte han att det var kul så länge han tydligt kunde se resultaten, men så småningom falnade intresset och motivationen.

– Det var just där som motivationen i styrkelyft for. Att jag inte kunde se resultaten tillräckligt fort.

– Egentligen är jag mer för lagsporter.

Allt större broderier

Christoffer har också i viss mån kunnat sitta och brodera medan han har jobbat. Rätt länge jobbade han för väktarbolaget Control Risk Åland.

– När jag jobbade som väktare på sjukhuset kunde jag göra fyra kuddar på en månad. Men det blev för dyrt och tråkigt i längden.

I stället började Christoffer brodera tavlor. Inte i stramalj, utan på aidaväv.

– Jag kunde knapa på medan jag lyssnade på musik eller hade sport på, på tv:n.

Och visst händer det att folk kommer fram och pratar med honom, blir nyfikna, när han sitter och broderar.

– De tycker väl att det är konstigt att se mig göra det. Plus att det är ovanligt stora grejer jag gör nu. De senaste projekten har haft över 100 färger.

Mycket av sina alster ger han bort eller skapar på beställning. De senaste projekten han har gjort har varit rejält tidsödande. Det handlar om större grejer som tar ett eller ett par år att färdigställa.

– Kostnaden för materialet är inte så mycket jämfört med vad slutresultatet blir. Det är tiden det tar, säger han och menar att det är väldigt svårt att ta en vettig timpenning.

Egentligen har Christoffer dåligt med tålamod, så hur går det ihop med att sitta och brodera?

– Ibland känner jag, när jag sitter och nöter, att jag har svårt med tålamodet. Det beror på vad jag gör omkring det.

För Christoffer är broderandet väldigt resultatbaserat.

– Men det är roligt också. Det är kul att se något man har gjort själv! Det är kul att skapa – och är man dålig på att skapa på annat sätt, säger han lite självkritiskt.

– Jag brukar säga om mig själv att jag är så dålig på så mycket så jag måste hitta några grejer som jag kan skryta om. Farsan var bra på allt. Han hade tre jobb samtidigt som han byggde hus i Södersunda.

Vänt på alla stenar

I själva verket har Christoffer alltid varit intresserad av att ha någonting eget.

– Men jag har inte haft det finansiella.

Hur det kom sig att han ändå blev egenföretagare och nu är innehavare av Godby grill säger han:

– Jag jobbade lite för han som hade det innan. I juni förra året fick jag veta att han skulle sluta. I augusti sade han: ”Du kan väl ta över det här”.

På den vägen är det. Han bestämde sig för att han skulle klara av att ta över den, även om det inte var planerat.

– Jag har vänt på alla stenar.

Ganska snabbt kom han in i det, säger han. Han har har väntat på att sommaren ska komma. Det är ändå den som ska generera inkomster för resten av året. Men visst har han sina återkommande gäster under hela året, stammisar som håller vintersäsongen levande.

Och han har mycket idéer. Det har dock inte varit helt lätt att som arbetsgivare förmedla sina tankar, inser han.

– Det har varit svårare än jag trodde för folk att förstå hur jag menar. Man ska ju inte göra för mycket nytt heller.

Huvudfokus är burgare och med samma standard hela tiden.

– Det här stället är burgare.

Blev teaterbiten

Christoffer som alltid har haft teaterdrömmar någonstans i bakgrunden hade ändå aldrig vågat pröva. Han har svårt med texter. Men så ville han ändå försöka ta steget och vara med på Bentes i Eckerö för några år sedan. Dock kom coronan och ingen teater blev av det året.

– Men en av tjejerna där som höll på med teater frågade om jag ville vara med i ”Förlovningen”. Det var nervöst i början!

Han beskriver den häftiga känslan att få stå på scenen i Stadshuset tillsammans med etablerade skådespelare. Karaktären som fanns i pjäsen skulle närvara rätt lite på scenen och enbart ha några repliker.

– Men den anpassades efter mig. Som en karaktär som jag tycker om att se på. Lite disträ. Korkad. En sådan som man behöver ha med i farser. Lite pinsam karaktär nästan.

Christoffer kom in i det här med teatern och när det var dags för audition till ”Miramar” sökte han.

– Jag fick en bra känsla. Robert Liewendahl var strukturerad. Han visste vad han ville. Jag gillar att få tydliga besked.

Christoffer kom med i ensemblen och kände att det var riktigt kul. Det var dock fortsättningsvis en tid präglad av coronapandemin. Ibland var någon annan borta på grund av covid, en gång han själv.

– Jag hoppade in och tog en annans roll. Då blev det tre karaktärer i stället för två för mig då.

Hans engagemang fortsatte. Näst på tur var operaföreställningen ”Djävulsdansen i Skarpans”.

– Jag fick ett desperat samtal som handlade om att bygga upp scenen. Jag åkte dit och hjälpte. Det slutade med att jag blev scenmästare. Det är kul att så många uppskattar jobbet. Och jag som aldrig har tyckt om opera fick en ny erfarenhet av det.

Själv lyssnar han väldigt ofta på hårdrock.

– Men det beror på humöret. Jag har lyssnat väldigt mycket på Sabaton, det sticker jag inte under stol med. Och så lyssnar jag en del på rockabilly, som farsan, men jag är allätare och kan också lyssna på dansband. Det är skönt med musik!

Genast efter ”Djävulsdansen i Skarpans” var det dags för ”Pippi” på Bentes, därefter ”Den svarte hingstriddaren” och därpå ”En julsaga” som dock ställdes in. Nu, säger han, är det ganska skönt att fokusera på grillen.

– Jag har lagt teatern på is en stund.

Avbruten militärtjänstgöring

På frågan om Christoffer har något knep för att lära sig repliker, svarar han:

– Jag sparar dem som bilder i huvudet. Det hjälpte mig också i skolan, också när jag studerade till bagare, säger han och kommer in på bagarstudierna vid Optima i Jakobstad.

– Jag har alltid tyckt om att baka hemma.

På den vägen valde han att gå utbildningen till bagare-konditor året efter militärtjänstgöringen.

– Det var kul. Jag trivdes.

– Jag har jobbat på lite olika ställen, men inte riktigt någon längre tid. Jag har också bakat och sålt på Reko. Gluten- och laktosfritt.

Militärtjänstgöringen blev dock inte som han hade tänkt sig. Han ryckte in frivilligt, men väl där upptäcktes det att han hade typ 2-diabetes och skickades hem.

– Jag hade så höga värden, säger han med eftertryck.

Eftersom han verkligen ville genomföra utbildningen åkte han motvilligt därifrån. Han inflikar att det är okej att göra militärtjänstgöringen om man har epilepsi, vilket han också har, men inte om man har diabetes. Epilepsin fick han som barn, men den växte bort. Han berättar också om en händelse när han var 17 år och skulle iväg på sommarjobb, då han tappade kontrollen över kroppen och ramlade ihop. Han fick epilepsi på nytt.

– Det svartnade. Jag hade krampat i fyra minuter och varit medvetslös i femton minuter. Det funkar med medicinering, men i början vägrade jag att acceptera det. Jag fick ganska många anfall innan jag erkände att jag hade det.

Likadant var det med hans diabetes. Att han inte riktigt vill erkänna för sig själv att han har det. Ofta har han jobbat ner sina blodsockervärden, för att sedan släppa det helt.

– Jag mår bra, egentligen …

Innebandy och rugby

Sedan han gick i sexan har han varit involverad i innebandyn, och har hållit på med det mesta inom det. Han har också dömt, i serierna för de yngre spelarna, och även för dövstumma vilket han beskriver som en utmaning.

– Då fick jag vifta med en flagga.

Nu har Christoffer inte spelat på ett par år.

– Men det skulle vara kul att spela igen.

Likaså har han varit väldigt involverad i rugbyn på Åland. Där var han materialare, samtidigt som han var klubbchef. I september har han drivit grillen i Godby i ett år. Fortsättningsvis broderar han emellanåt, när andan faller på.

– Sedan jag tog över det här har jag inte någon tid. Jag har knappt tid att vara hemma, säger han och det framkommer att han är småbarnspappa.

– Men jag har det med här i grillen och broderar när det är lite lugnare!