Bakom systemet står ett australiskt bolag från Melbourne med det svenskklingande namnet Trelleborg Marine Systems – en del av svenska koncernen Trelleborg. På plats för att övervaka och finjustera bolagets allra första specialbyggda system i världen finns Damian Buczek ingenjör och kvalitetsansvarig vid företaget bakom tekniken.
– I teorin kan man implementera det här på hur stora fartyg som helst, det handlar bara om att ha fler vakuumplattor, säger han.
Det som kan vara problematiskt är att alla fartyg ser lite olika ut i skrovet. 
– Vakuumplattorna får inte hamna vid en ventil eller dörr, därför lasersakannar vi varje enskilt fartyg.
Tanke som föddes på 90-talet
Planerna på ett automatiskt förtöjningssystem i Långnäs går så långt tillbaka som till 1990-talet och därför finns även färdiga kanaler för elektricitet ingjutna i kajens balkar.
– Det är vi enormt glada för i dag, det hade inneburit ganska mycket jobb att få till stånd kanalerna annars, säger Ronny Eriksson.
Sedan dess har tekniken utvecklats och dagens system bygger på vakuumpumpar och automatiserade armar med enorma ”sugkoppar” som håller fartygen på plats vid kajen.
– När vakuum väl har uppnåtts mot fartygsskrovet hålls det kvar länge, det innebär att systemet är mycket energisnålt. Dessutom tar Långnäs hamn numera all sin energi från åländsk vindkraft.
Man har således knutit ihop säcken med gamla tiders sjöfart då vindkraften användes för att driva fram skutorna – numera håller samma vindkraft kvar fartygen i hamnen.
Bara att invänta grönt ljus
Uppbyggnad och intrimning av automoor-systemet påbörjades tidigare i år och planen var att inviga det redan i våras.
– Men så kom coronan och vi fick avbryta de planerna i mars. När gränserna stängdes den 18 mars satte sig australierna på flyget och for hem, säger Ronny Eriksson.
Systemet är interaktivt och armarna justerar sig själva i takt med att fartyg tyngs ner under lastning, eller vice versa. Vid varje station är även en kamera riktad mot fästpunkterna i skrovet och de rörliga bilderna kan ses i realtid hos tillverkaren i Melbourne.
Fjärdvägens befälhavare, Kaj Knuts, är imponerad av framtidens sätt att angöra hamn.
– Jag är ju van med trossar, men det här verkar mycket bra så långt.
Det enda Kaj Knuts behöver göra är att styra automoor-plattornas armar från en för ändamålet skräddarsydd läsplatta. När han väl har manövrerat fartyget i position behöver han endast trycka på förtöj-knappen.
– Och när det lyser grönt på plattan, ja då ska jag vara färdigt angjord.
Flera anläggningar byggs
De automatiska angöringsanläggningarna vid just Fjärdvägens kajplats består av fyra robotarmar och lika många plattor. Varje platta håller med hjälp av vakuum emot 20 tons kraft – totalt krävs alltså mer än 80 tons kraft för att slita loss fartyget.
När allt väl fungerar smärtfritt vid Fjärdvägen, ska likadana vakuumanläggningar byggas för de stora passagerar- och kryssningsfartygen i hamnen.
– Vi hoppas vara färdiga under kommande vinter eller vår, säger Ronny Eriksson.
Vilken är den huvudsakliga orsaken till ett automatiserat system?
– Det handlar mycket om arbetarskyddet, att man slipper hantera trossar så nära kajkanten. 
Härnäst står Tallinns hamn på tur att ta systemet i bruk och nästa år ska fartygen i Västerhamn kunna angöra automatiskt.
Klockan har hunnit bli 15.00 på fredagseftermiddagen, stunden för världspremiären är kommen. Ett medelkraftigt pys hörs när plattorna släpper taget om Fjärdvägens skrov, robotarmarna drar sig tillbaka och med ens är fartyget fritt att lägga ut från Långnäs hamn.
Hamn-vd:n filmar glad i hågen den historiska händelsen med sin telefon.
– Framtiden är här, säger han och vinkar av kapten Kaj Knuts med besättning.

Peter Pussinen