Vi träffar Peter Söderlund från Ålands skogsindustrier Ab. Han är arbetsledare och ska visa oss runt inne i den minst 80 år gamla skogen ute i Bamböle och berätta hur jobbet går till.
När vi står och pratar börjar snön sakta att falla igen. En bit bort lastas stockar på en långtradare och när den är fullastad kör den stånkande iväg genom skogen.
VI tar oss fram genom snön en bit in i skogen. Plötsligt brakar det till och vi ser stammar rasa. Snön yr när ett träd slår i andra träd och till slut dunsar ner på marken. Maskinen greppar tag i trädstammen och på några sekunder är trädet avkvistat och delat i flera olika stockar.
”Besatt av skogen”
Inne i hytten sitter Dan Lindroos och styr maskinen. Dan och hans far Helge Lindroos arbetar på entreprenad för Skogen Ab med att avverka skog. De jobbar i skift. Dan jobbar kväll och morgon och sedan tar Helge över och jobbar kväll och morgon.
– Det är frihet under ansvar. Jag är besatt av skogen, säger Dan och skrattar.
På fritiden jagar han och på arbetstid sitter han i sin lilla hytt och läser av träden. Han har med sig kaffe och lunch.
– Nog blir det som en egen liten värld här inne. Men det är som andra jobb, ibland går dagarna fort och ibland långsamt. Men det är inte två träd som är lika.
Maskinen som han sitter i är stor och kraftig och det verkar som att det är Dan Lindroos som styr exakt var träden ska hamna. Men så är inte alltid fallet.
– När det blåser ordenligt så får träden egen vilja. De vill åt ett håll och maskinen klarar nog inte att pina dem mot vinden.
Maskinen är inställd på att kapa trädet beroende på var det är skadat och hur tjockt det är. Är trädstammen mindre än tolv centimeter i omkrets så blir det massaved. Är det tjockare och oskadat så blir det virke.
Inne i hytten för en dator räkning över antal träd. Dan Lindroos stänger hyttdörren och fortsätter avverkningen. Nu faller det rikligt med snö och det börjar blåsa ordentligt. Den vackra vintermorgonen har förvandlats till en inte riktigt lika vacker vinterförmiddag. Vi går sakta tillbaka genom kalhygget.
Skogsområdet som ska avverkas är på cirka 10 hektar och det är många träd som ska ner. När de väl ligger i stockar sorterade på marken beroende på vad de ska bli, grovtimmer, klentimmer eller massaved, så hämtas de upp av en annan maskin som sedan lägger stockarna i rätt hög. Sedan hämtar långtradaren upp dem och kör dem till sågen.
Hackspettar
På Åland växer ungefär 400.000 kubikmeter skog per år. 330.000 kubikmeter är tillgänglig för avverkning men endast ungefär 220.000 kubik huggs till slut ner.
– Det skulle kunna ökas. Skogen som inte tas tillvara ruttnar, säger Peter Söderlund.
Av det som huggs ner blir ungefär hälften massaved och hälften timmer. Här och där sticker stubbar upp som har lämnats kvar. De finns där för hackspettar och annat som lever av träden. Sedan ska det planteras ny skog. Priset för virke är just nu ganska lågt. Som mest kostar det ungefär 60 euro per kubikmeter, nu ligger det på strax under 50 euro. Priset för massaved ligger för tillfället på cirka 23 euro.
Dyrast för skogsägaren är att gallra skogen. Det krävs mycket jobb och ger lite betalt. Men enligt Peter Söderlund är det värt det.
– Så tycker jag iallafall. Ju mer man hugger desto mer växer det. Gallrar man får man tillbaka det sedan när skogen ska avverkas.
Vi sätter oss i bilen igen för att åka vidare till sågen i Godby. Nu yr snön och det är ordentlig snödimma. När vi kommer fram till sågen så har precis långtradaren lämnat av stockarna som vi såg hämtas upp i skogsområdet i Bamböle. Vi ska få följa trädet från dess plats i skogen till virke och flis.
Betalning per kubik
Långtradaren har mätt stockarna med sticka innan de lastas av. Det är här som den riktiga räkningen sker och det bestäms vart pengarna ska gå. Här får skogsägaren reda på vad träden är värda. Betalning ges per kubikmeter. När det är klart lastas de över på ett stort blått band. Vi går in i en ny hytt, den här gången träffar vi Kjell Johansson som styr den stora avbarkningsmaskinen, huggmaskinen och flismaskinen.
Trädstockarna förs fram på ett band, försvinner ner i en stor trumma som avbarkar stammarna. Vatten sprutar ner i trumman för att se till att det inte ska damma för mycket. Efter avbarkningen förs stammarna vidare till en maskin som hugger stammarna i mindre bitar, sedan blir det flis av massaveden. Flisen sållas så att den är i rätt storlek. Den minsta storleken blir sågspån och resten går vidare ut genom ett band och hamnar i en stor hög på kajen redo för att hämats med båt.
Flisen som Skogen Ab gör går till Korsnäs i Gävle. Det mesta blir tetrapack.
I ett annat hus sitter sågmästare Hans Karlsson. Hit kommer stockarna som ska bli virke. Även här barkas de av, sedan förs de på ett band in i sågmaskinen. Vi står och pratar med Hans när han plötsligt svär till och stoppar maskinen.
– Hörde ni ljudet? Klingorna har gått sönder.
Stockarna är kalla och hala, det gör det svårare att klyva dem till plankor. Och nu har klingorna fått nog. Ibland händer det flera gånger per dag, ibland går det månader emellan. Nu stoppas produktionen en halvtimme medan klingorna byts ut.
Sammanslagning
Vi promenerar vidare ut i snön. Peter Söderlund visar runt och berättar om den kommande fusionen med Carl Rundberg Ab. Genom sammangåendet hoppas de kunna öka produktionen på de olika sågarna. På Skogen Abs såg så sågar de mest mindre virke medan Rundberg tar större virke.
– Vi klyver cirka 15.000 kubik per år, men vi skulle kunna klyva kanske 100.000, om allt var optimalt och uppgraderat. Det största bekymret är materalåtkomsten. Vi skulle behöva mer stock helt enkelt.
Innan vi går så går vi och tittar på flishögen som växer oavbrutet.
– Det där är flis som kommer från de stockar som hämtades ute i Bamböle när ni kom i morse.
Vi har följt det 80 år gamla trädets väg från skogen till flis på väg för att bli tetrapack. Vi packar ihop och sätter oss i vår översnöade bil. Det är dags att åka tillbaka till redaktionen.
Petra Dahlgren