I en skogsdunge i närheten av Ämbetshusets parkering i Mariehamn står fem bikupor. Här ska bihälsorådgivare Marcela Sucha och bisjukdomsinspektör Maritta Martikkala inleda dagens testrunda.

Försiktigt lyfter de upp en honungsfylld ram från en av kuporna. Bina surrar omkring, men efter att ha fått en vattendusch lugnar de sig.

Bina skakas ner på en duk och samlas sedan i en burk. Maritta Martikkala och Marcela Sucha arbetar snabbt och fokuserat, det märks att de är vana vid att jobba med varandra.

– Det här var snälla bin, konstaterar de innan de tar sig an nästa kupa.

Växer sämre

Varje år i augusti samlas prover in från olika biodlare runt om på Åland. Det man vill ha svar på är om bina bär på det invasiva kvalstret varroa eller inte.

Varroa är ett problem eftersom det i sin tur kan sprida olika typer av virus. Ett sådant gör till exempel binas vingar deformerade, ett annat orsakar plötslig död hos vuxna bin.

Varroadrabbade bin växer inte så bra och lever kortare tid.

– Det brukar ta några år innan du förlorar hela populationen i kupan, säger Maritta Martikkala.

Varroa finns både i Sverige och Finland. Förutom genom olaglig import kan varroa komma till Åland med bin som landat på en färja eller fritidsbåt eller som råkat förirra sig in i en bil.

Mariehamn räknas på grund av hamnen och närheten till flygfältet som ett av Ålands högriskområden. Andra sådana finns i en fem kilometers radio från Långnäs i Lumparland, Berghamn i Eckerö och på Kökar.

– På högriskområdena tar vi prover på alla odlingar varje år. I övrigt provtar vi 10 procent av de åländska kuporna årligen, säger Marcela Sucha.

Hittades i Brändö

”Åländska bin fria från varroa”.

Så lät det varje år fram till sommaren 2021. Då kom mardrömsbeskedet: Det fruktade kvalstret hade hittats bland bin i två olika odlingar i Brändö. Hittills har dock ingen spridning till andra odlingar konstaterats.

Åland, minus Brändö, har fortfarande status som varroafri region, vilket i princip är världsunikt.

– Men skulle vi hitta varroa på fasta Åland skulle vi mista vår status. Att få varroa här skulle vara katastrofalt, inte så mycket för biodlingen utan för fruktodlingen, säger Marcela Sucha.

Hon fick en gång frågan av landskapsregeringen hur mycket pengar det finns i biodling.

– Jag svarade att det inte är en bra fråga. Frågan borde i stället vara vad biodlingen kan ge till andra odlingar. Biodling och honung ger inte så mycket pengar – men det gör äppelodling.

Bina är viktiga pollinatörer och med tanke på att Åland står för 70 procent av landets äppelproduktion förstår man att de ekonomiska konsekvenserna av varroa snabbt kan bli stora.

– Skulle det inte finnas bin här skulle äpplena inte pollineras så bra som i dag.

Svårstoppat

Varroa i en kupa innebär att hela det berörda bisamhället måste avlivas. Varroa är nämligen svårbekämpad, och bland åländska biodlare saknas kunskapen om hur det ska göras.

Drabbas en odling på fasta Åland finns dessutom en stor risk att varroa snabbt sprids till nya bisamhällen inom en allt större radie.

– Jag inte vet vad vi skulle göra då, men jag är säker på att vi inte kan avliva bina i alla de drygt tusen kuporna som finns på Åland, säger Marcela Sucha.

Bikuporna vid Ämbetshuset ägs av Ben Leroux från Sund. Har har biodlingar i flera kommuner, men just den här platsen har han valt för närheten till lindarna i stadens alléer.

– Lindhonung har en jättegod och frisk smak.

Ben Leroux är en av fyra biodlare på Åland som odlar fram bidrottningar. Tack vare dem är tillgången till drottningar och hela bisamhällen säkrad för övriga åländska odlare.

Exportvara

Åländska bin är också eftertraktade på andra håll. Ben Leroux plockar upp telefonen och visar bilder på bin som exporteras utomlands i lådor.

På en av bilderna är lådorna på väg att lastas i ett flyplan märkt Icelandair. Att Island är varroafritt kan man tacka den mångåriga importen från Åland för.

– Det finns också biodlare i Lappland som kört ner hit för att hämta kupor, säger Marcela Sucha.

Hon och hennes make Matej Suchy kommer från familjer som är biodlare sedan generationer. För fem år sedan flyttade de till Geta från Slovakien efter att de under en semesterresa fått höra om Ålands varroafria status.

– Jag vet vad det innebär att kämpa mot varroa – det är mycket bättre att vara biodlare här, säger hon.

De insamlade bina ska nu skickas till Livsmedelsverket för analys i Kuopio. Hur många prover det slutligen rör sig om är ännu oklart, men i fjol skickades 400 burkar med bin i väg.

Om cirka två veckor får de åländska biodlarna svar på frågan om Åland får behålla sin varroafria status eller inte.