När landskapets jaktförvaltare i söndags fick ett samtal från huvudjaktledaren hade han redan på känn vad det handlade om: Nu hade vargen fällts. Det var också beskedet som gavs. Vid 14.30-tiden lyckades nämligen jägaren Jonas Öhberg skjuta vargen i Geta.

Som Ålandstidningen skrev i måndagens tidning kämpade de 35 jägarna mot klockan – och plusgraderna.

– Vi pratade redan före helgen om att vi hoppades att så många som möjligt skulle ut och spåra när det var så goda spårförhållanden. Det var jättebra jobbat att de lyckades hitta den, säger Robin Juslin.

Han har själv sett vargen efter att den fälldes. Djuret såg ut att ha varit i bra kondition och vägde 44,5 kilo, vilket är två kilo mer än den varg som fälldes i Hammarland år 2019.

Robin Juslin noterade inget avvikande i form av skador eller liknande och tänderna var i gott skick.

– Framför allt slås man av hur otroligt kraftfullt djuret är. Många har erfarenhet av stora hundar, men när man ser en varg på nära håll är det något helt annat. De är verkligen otroliga djur.

Behövs styrkas

Vargen fälldes just i det område man känt till att den rört sig i, och som i huvudsak utgörs av ytterkanterna av nordvästra Åland. Det betyder enligt Robin Juslin att man inte behöver fundera på om det är rätt individ.

En fråga som diskuterats flitigt det här året är om det är en eller två vargar som rört sig på Åland. Senast i måndags florerade rykten om att ett vargliknande djur ska ha observerats på Vårdö ungefär samma tid som Getavargen fälldes.

Jaktförvaltaren säger att han inte sett någonting som skulle tyda på att det funnits fler än en varg.

– Vi har inga sådana bekräftade uppgifter men vi har gott om exempel på fall där folk sett fel, alltså sett något annat djur än varg. Finns det bara synuppgifter, och inget annat som kan styrka dessa, håller vi oss ganska tveksamma till sådant. Jag tycker vi har all orsak att utgå från att det här var den enda vargen.

Samtidigt lägger han till att läget snabbt kan förändras när isarna lägger sig.

– Därför var det bra att vargen kunde fällas nu, det hade annars blivit råddigt om fler kommit över.

Viktig pusselbit

När Hammarlandsvargen fälldes visste man redan en hel del om djuret, till exempel att det rörde sig om en individ som föddes i Kjulo våren 2017.

I Getavargens fall skickades spillning på analys redan i våras, men försöket misslyckades eftersom det inte gick att utvinna tillräckligt mycket dna ur provet. Förhoppningsvis ska frågor kring vargens ursprung dock få sitt svar i sinom tid.

– Nu skickar vi hela kroppen till Naturresursinstitutet, de ska använda den i sin forskning och tar då även dna-prover, säger Robin Juslin.

Museiobjekt

Getavargen ska, liksom den varg som fälldes 2019, ställas ut på museum.

– Jakt- och fiskemuseet skulle behöva få en åländsk varg, säger Robin Juslin.

Ålands jakt- och fiskemuseum har lyfts fram som en bra plats för den nya vargen.

– De har en varg sedan tidigare, men den är inte åländsk.

Benjamin Rostén, vikarierande intendent vid jakt- och fiskemuseet, känner till att museet kan bli platsen där vargen visas för allmänheten.

– Den varg vi har är ganska liten och illa åtgången. Vi är verkligen intresserade av att få hit den åländska vargen – om inte annat för att få berätta vilken roll vargen har spelat för ålänningarna genom historien, säger han.

Skinnet fryses ned

Men först ska alltså vargen konserveras. Ålandstidningen har tidigare berättat om hur det gick till när Hammarlandsvargen togs omhand av konservatorn Erik Raitanen.

De första stegen i processen är viktiga att inleda så snart som möjligt, innan nedbrytningen sätter i gång. Inledningsvis tas några viktiga mått och sedan flås vargen. Skinnet fryses därefter ned, medan själva kroppen skickas till Naturresursinstitutet för analys.

En ny kropp byggs upp av polyuretan och ovanpå den konstgjorda kroppen håller ett lager av lera och lim den garvade pälsen på plats. Smink kan användas på nosen, läpparna och de konstgjorda ögonen, allt för att ge ett så levande intryck som möjligt.

När det stod klart att Hammarlandsvargen skulle ingå i Ålands museums permanenta utställning fick museet komma med önskemål till konservatorn – ett sådant var att vargen inte skulle se så hotfull ut.