Det har gått mer än elva år sedan arbetet med den nya självstyrelselagen inleddes. Lagen har tidigare genomgått två större revisioner sedan den antogs för hundra år sedan. 1952 införlivades hembygds- och näringsrätten i lagen och Åland fick en egen flagga. 1991 gjordes nästa stora revision, då med ett nytt klumpsummesystem.

Det nu liggande förslaget till ny självstyrelselag kan inte kallas en revision, anser Anders Eriksson. Och han är bekymrad. Dels för att lagförslaget är, som han ser det, urvattnat och på flera punkter sämre än nuvarande lag, dels för att frågan inte engagerar ålänningarna. Han jämför med Färöarna: 

– Så fort de förhandlar med Danmark är det en jättegrej och alla är involverade. Här är det egentligen ingen debatt alls om ett av de viktigaste ögonblicken i självstyrelsens historia.

När arbetet med revisionen inleddes 2010 i den så kallade Gunnar Jansson-kommittén var tanken att byta ut juridik mot politik.

– Vi hade som mål att bli mer jämbördiga parter och relationen Färöarna-Danmark var en förebild. Med facit i hand får man säga att vi var naiva.

När Ålandskommittén, ledd av president Tarja Halonen, 2017 presenterade sitt förslag var det med orden ”Ålands självstyrelse i utveckling”. Lagen skulle ändras på 18 punkter. I dag återstår sju, som Anders Eriksson kallar det, ”struntpunkter”. Åland får ta över bland annat namnlagstiftning, delvis föreningslagstiftning, begravningsverksamheten och gruvdrift.

– Inga av de här punkterna tillför något när det gäller självbestämmande, men det tillför förvaltningskostnader. 

Två punkter i lagförslaget är direkta försämringar, menar han (se faktaruta).

Saknar engagemanget

Ålands framtid, med Anders Eriksson som enda ledamot i lagtinget, stöder sittande landskapsregering, och har nära samarbete med Centerns lagtingsgrupp.

Att revisionen av självstyrelselagen inte väckt den breda massans intresse kommenterar han så här:

– Vi har inte lyckats förankra det hos ålänningarna och få dem att förstå vad det handlar om, det får vi kollektivt ta på oss.

Varför har ni inte gjort mer för att skapa engagemang kring en så viktig fråga?

– Tro mig, jag har försökt. Mitt parti är det parti som skrivit insändare i ämnet, så vi har åtminstone lite försökt. Men jag har inte varit mer aktiv än någon annan.

Anders Eriksson tillägger att mycket arbete görs i självstyrelsepolitiska nämnden, där han är vice ordförande. Nämnden har mötts ”säkert hundratals” gånger de senaste två åren, men dess arbete sker främst bakom stängda dörrar.

– Därför sitter jag här nu och vill väcka engagemang. Jag konstaterar att vi misslyckats, och det kan i olyckliga fall leda till att Helsingfors – för man följer väldigt väl med vad som händer på Åland – konstaterar att det inte finns något åländskt engagemang.

Anders Eriksson ger inte mycket för Finlands regerings skrivningar om självstyrelsen i sitt regeringsprogram. När självstyrelsepolitiska nämnden ville ha ett digitalt möte med statsminister Sanna Marin (SDP) hade hon inte tid.

– Statsministern vill inte ens träffa den autonomi hon är företrädare för, det säger något om det klimat vi befinner oss i.

Han är också kritisk till justitie- och Ålandsminister Anna-Maja Henrikssons (SFP) uttalande om att Åland får vänta ytterligare 30 år på en revision om man inte antar den nu. Det är inte värdigt en rättsstat att uttrycka sig så, anser han.

– Man är uppe i 43 grova överträdelser av självstyrelselagen under pandemin, och så kommer hon hit och ställer ultimatum! 

Viktigt med enighet

Justitieministeriets förslag till ny självstyrelselag är, med LR:s samtycke, ute på remiss. Inte särskilt lyckat, säger Anders Eriksson. Även om LR inte står bakom skrivningarna i lagförslaget uppfattas det ändå som ett gemensamt förslag.

– Det tragiska är att det inte finns kvar något av substans, och ändå är remissinstanserna kritiska. Det måste vi ha en öppen debatt om.

För att få till stånd en utveckling av självstyrelsen är det viktig att man mobiliserar hela samhället, säger han.

Hur viktigt är det att Åland pratar med en enad röst gentemot Helsingfors?

– Nog är det viktigt. Det var ett mantra förut att vi måste vara eniga för att få något, men den åländska regeringen förhandlar med den finska regeringen. Den finska regeringen har inte hela den finska riksdagen och hela den finska befolkningen bakom sig på samma sätt som den åländska regeringen inte har det, och så ska det vara.

– Men även om vi varit helt eniga har vi inte kommit någonvart. Finland har inga ambitioner att uppfylla de förpliktelser man gav till det internationella samfundet, det måste de åländska företrädarna våga börja säga i samtliga sammanhang.

Du säger att det är viktigt med enighet, samtidigt vägrade din partikamrat Axel Jonsson underteckna Ålandskommitténs betänkande 2017.

– Du har helt rätt. Då var redan hälften av det man kom överens om från början borta, men nu är problemet att ingenting är kvar över huvud taget. 

Hur stor eller liten är den här frågan i Helsingfors?

– Det är en icke-fråga. Det bekymmersamma är att Finland inte kunnat släppa att de inte har hundra procent suveränitet över Åland. Men det var inte vi som ville ha självstyrelsen – vi ville höra till Sverige – utan det var Finland som föreslog det för att över huvud taget få överhögheten över oss. Tyvärr finns det åländska politiker som blir förtörnade när man lyfter det här, men det är det enda vi har. Vi ska inte tro att självstyrelsen utvecklas enbart på basen av den finska välviljan, då lurar vi oss själva.

Måste vara tydligare

Kommer lagtinget att godkänna nu liggande lagförslag?

– Den frågan är på sätt och vis för tidigt ställd, formellt befinner vi oss i ett förhandlingsläge.

– Jag kan ju bara uttala mig om mitt eget parti, och det är bara ett mandat. Det krävs flera partier för att fälla lagförslaget, och jag hoppas alla partier nu börjar fundera: ska vi låta självstyrelsen försvinna med badvattnet? Det finns de från andra partier som sagt att de inte kommer att stöda det, men var och en får kommunicera ut vad man står för.

Så hur ska man komma framåt?

– Så länge man i Helsingfors vet att ålänningarna vill vara till lags, då kan man köra över självstyrelsen hur mycket som helst. Det här inte är värdigt en rättsstat, vi måste ha en gemensam agenda. Jag tror att vi behöver söka oss mer utåt, till exempel uppmärksamma Sveriges riksdag på hur självstyrelsen behandlas från finsk sida, eller kanske till och med i slutändan lyfta frågan till Europadomstolen.

Lantrådet Veronica Thörnroos (C) har sagt att man ska vara tydlig i sak men vänlig på rösten. Är LR för snäll gentemot Helsingfors?

– Ja, visst är det väl så. Man ska inte vara oförskämd, men jag har lärt mig att den finska mentaliteten är sådan att man uppskattar när någon är klar och tydlig. Vill man vara till lags och inte vågar stå på sig tycker de att det är ganska svagt.

Kan Åland göra något för att sätta press på Helsingfors?

– ÅF föreslog tidigare att vi inte ska godkänna anslutningsavtalet för Kroatien om vi inte får det här på plats. Det var vi ensamma om och vi förlöjligades av de andra. När Finland ville få igenom den så kallade sote-reformen och måste ha en överenskommelse med oss, då uppstod momentum för oss.

– Jag vet att Finland är mån om sitt internationella rykte. Nu fyller självstyrelsen 100 år och finska politiker säger ”Vad roligt att ni ska få en ny självstyrelselag!” Men den innehåller ju inget. ”Gör den inte?” Om vi säger nej, då tror jag det tar skruv. Men det krävs ett visst politiskt mod för att man ska våga stå upp för Åland.

Fel att ge remissvar

Hur stort misslyckande är det för Åland om man inte får igenom en revision av självstyrelselagen?

– Det är ett stort misslyckande för Åland, och ett minst lika stort misslyckande för Finland. Men i och med att de är så fast övertygade om att Åland kommer att gå med på allt är de inte oroliga. Man borde offentligt gå ut och säga från åländsk sida att det här aldrig kommer att gå igenom. För när Justitieministeriet har lämnat propositionen till riksdagen är det på gränsen till oartigt om Ålands lagting säger nej tack. Det är nu det måste sägas.

Hur tycker du LR har skött den här frågan?

– Jag vill inte kommentera det förrän vi ser slutresultatet av förhandlingarna. 

Så det är fortsättningsvis förhandlingar som gäller, alltså?

– Det är det som pågår nu. Om vi hade pratat politik skulle vi vara på en annan nivå. Nu är Åland en remissinstans om vår egen grundlag, om vi kallar det så, i likhet med vilka intresseföreningar och ministerier som helst. Jag har hela tiden sagt att vi ska inte ge något remissvar och vi ska inte nedgradera oss till att bli någon sketen remissinstans. Det är en lång väg att klättra upp igen, men vi måste se oss som jämbördiga parter.

Alla har ett ansvar

Du brukar inte vara rädd för att säga vad du tycker. Men nu är du ändå väldigt försiktig i dina uttalanden gentemot kollegorna i LR. Varför är du det?

– Jag är inte på något sätt uppgiven på regeringen, utan på situationen. Det är allas ansvar att det inte blivit någon allmän debatt om det här. Det är ett stort misstag, och jag inser min del. Orsaken till att jag är försiktig är att jag står bakom regeringen, och då har man ett visst ansvar.

– På det sättet är det mycket lättare att vara i opposition. Om vi hade en omsvängd regeringsbas är jag övertygad om att det skulle vara ett oherrans liv i oppositionsbänkarna.

Är du på rätt plats som sitter med regeringen i den här frågan?

– Det var ju inget vidare val för ÅF, och jag bedömde att det här är en av möjligheterna för att vi ska kunna påverka. Sen får väl jag som företrädare för det minsta partiet igenom minst, och det får man också stundtals finna sig i. Visst har jag varit frustrerad, men jag har åtminstone varit med på samtliga möten, det har funnits ledamöter från andra regeringspartier som inte varit med på mötena och varit betydligt mer frustrerade än jag.

– Men visst försöker jag vara lite mer diplomatisk än vanligt, jag vill inte skjuta den här regeringen i sank inifrån. Jag har svårt att se att det skulle finnas ett bättre regeringsalternativ ur självstyrelsepolitisk synvinkel.

Ny självstyrelselag

Sedan 2010 har flera arbetsgrupper med representanter från Åland och Finland arbetat för en revision av Ålands självstyrelselag. Den senaste revisionen gjordes 1991.

Syftet är att skapa en modernare lag, och ett mer flexibelt självstyrelsesystem som ”med tiden och vid behov” möjliggör en smidigare överföring av lagstiftningsbehörighet från Finland till Åland. Man vill också klarlägga självstyrelsens förhållande till grundlagen. Förebilden är det dansk-färiska självstyrelsesystemet. 

Justitieministeriet har utarbetat ett lagförslag som nu varit ute på remiss. 41 instanser har inkommit med sina synpunkter. Lagförslaget väntas överlämnas till riksdagen våren 2022.

-

Försämringar i lagförslaget

Anders Eriksson ser allvarliga försämringar i det lagförslag som nu ligger. Här är två exempel:

1. Förundersökningar. I dag har riksdagen behörighet att lagstifta om administrativa ingrepp i den personliga friheten, nu vill man att det även ska gälla integriteten. Enligt Anders Eriksson innebär det här, om det går igenom, att riksdagen skulle kunna lagstifta om till exempel hälso-, sjuk- och socialvård, som är åländsk behörighet. ”I motiveringen anges detta som gällande rätt, vilket är felaktigt.”

2. Socialvård. Utkomststödet är i dag åländsk behörighet. I Finland hör utomststödet till socialförsäkringen. I lagförslaget står att det är av nationellt intresse att socialförsäkringen är enhetlig inom landet. ”Detta är inte möjligt då lagstiftningsbehörigheten är exklusiv och delad mellan Åland och Finland.”