Inbjuden av Ålandstidningen att skriva ett debattinlägg om ett aktuellt ämne inom internationella relationer har jag valt att skriva om den oro jag känner för utvecklingen rörande demokrati och fred i världen. Jag vill genast påpeka att jag inte skriver detta utifrån min officiella position som tjänsteförrättande svensk generalkonsul och än mindre att det är något som svenska regeringen nödvändigtvis står bakom utan att det helt och hållet är mina personliga åsikter.

Det är nog många med mig som känner att vi nu lever i en orolig och osäker tid med krig i Europa, Mellanöstern och Afrika. I Europa finns det nu många svaga regeringar och vi möter en oklar framtid i USA med dess tillträdande president Trump. Det är nog ingen överdrift att hävda att vi i dagsläget genomlever den farligaste perioden i vår värld sedan andra världskriget. Vi står inför många utmaningar, både mer traditionella med folkliga demonstrationer mot alltifrån tveksamt genomförda val till stigande matpriser, och mer moderna med hybridkrigföring och fake news i sociala medier.

Här i västvärlden har vi känt oss förhållandevis trygga med våra demokratiska styrelseformer, ett pålitligt och oberoende rättssystem och en fungerande social välfärd. Men detta system har aldrig riktigt slagit igenom ordentligt i Tredje världen och även om många framsteg har gjorts sedan kalla krigets slut, framför allt i Europa, så har det ifrågasatts och utmanats alltmer även här i Europa.

Vi var många som kanske något naivt gladdes åt den arabiska våren som ledde till att ett antal diktatorer avlägsnades i Mellanöstern, men i längden blev det ingen stor framgång för demokrati. Nu när ännu en avskydd diktator försvunnit, denna gång i Syrien, så framförs återigen förhoppningar om en mer trygg och säker framtid för folket där. Men att tro att det ska bli en särskilt demokratisk styrelseform är nog att hoppas för mycket. Det kanske mer blir i riktning mot utvecklingen i Afghanistan, men förhoppningsvis inte riktigt så illa.

Demokratin i Georgien är nu också utsatt för hårda påfrestningar och det är oklart om de folkliga protesterna ska lyckas hålla emot en försämring av rättssystemet och mänskliga rättigheter. Attackerna mot demokrati börjar ofta mot just ett oberoende rättssystem och olika mänskliga rättigheter, som yttrandefrihet och pressfrihet. Många journalister har drabbats av förföljelse och fängslats eller även dödats på många olika håll.

Jag fruktar att det sker försämringar i många länder som vi inte alltid uppmärksammar och därmed inte kan protestera emot. Vi måste vara mer vaksamma och så ofta vi kan protestera mot alla former av attacker mot och försämringar av våra demokratiska institutioner. Demokrati är värt att kämpa för.

Att få leva under fredliga förhållanden är också något vi betraktat som självklart i västvärlden och de krig som utkämpats sedan andra världskriget har nästan alltid utspelats långt ifrån oss. Tills nu med kriget i Ukraina då det kommit skrämmande nära. Stridigheterna i Mellanöstern på sistone och inbördeskriget i Sudan har inte berört oss lika mycket. Kriget i Ukraina är förstås också en kamp för fortsatt självbestämmande och demokrati och mot Rysslands övertramp och slag mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Priset är dock mycket högt i form av förluster i människoliv och materiell förstörelse samt den enorma kostnaden för krigsmateriel. Detta krig har nu också lett till upprustning och kraftigt ökade försvarsutgifter i många länder i Europa och liksom på många andra håll i världen.

Det är givetvis bra att Sverige och Finland nu är med i Nato och att vi ser till att vi har tillräcklig förmåga att avskräcka från anfall och kunna försvara oss om det blir nödvändigt. Men kostnaderna är höga och blir allt högre. Jag kan inte låta bli att tänka på vad dessa stora summor pengar kunde använts till i stället som att anpassa oss till klimatförändringarna vilka vi upplever allt tydligare. Eller för att bekämpa fattigdom i världen. Eller, även om det nog är ett önsketänkande, till diplomatiska ansträngningar för att lösa olika konflikter. Fred är värt att kämpa för.

Vi bör satsa mer på att lära känna och förstå varandra och våra respektive behov och farhågor. Det latinska mottot för diplomati är ”Ex Amicitia Pax”, det vill säga fred genom vänskap. Tänk om vi kunde pröva den vägen mer i stället för att misstro och hota varandra för att vi inte bryr oss om att försöka förstå och lära känna varandra.

Så låt oss kämpa för demokrati och fred genom att vara vaksamma och agera mot försök att underminera demokrati och hota freden. Och gärna försöka bli bättre vänner med varandra.