Det blåser på. På hemmaplan, på EU-nivå och världen över. Ukraina slåss fortfarande med allt vad de har för att skydda sin självständighet. Kriget i Gaza skördar fortsättningsvis liv och skapar misär i fasansfull takt. 2024 har även varit det varmaste året som någonsin uppmäts, igen. De stora garanterna i EU, Frankrike och Tyskland, regeringskrisar om vartannat. I två av kandidatländerna till EU, Moldavien och Georgien, pågår dragkamper mellan Putin och Väst.
Överallt inom EU ser man Rysslands aggressiva agenda omsättas i praktiken: desinformation, sabotage och hybridhot. Året som gått innebar både finsk och svensk Nato-anslutning samtidigt som Östersjön är fylld av en rysk skuggflotta, skruttiga pråmar med oklara papper som både är tickande miljöbomber och direktfinansierar kriget i Ukraina. Som pricken över i:et hade vi presidentvalet i USA och en av världens mäktigaste ledare blir en herreman som älskar att skapa ett svartvitt ”vi mot dem”. I Finland vankades det också presidentval. Vi blev internationella nyheter. Faktumet att presidentkandidaterna var snälla och hövliga mot varandra lyftes som häpnadsväckande.
Att det lyfts fram, bland allt galet som händer, som något ovanligt och häpnadsväckande blir ett talande exempel för vår samtid. Att lite klassisk vettighet är så pass utmärkande att man väljer att belysa det internationellt.
Min morfar var en klassisk åländsk sjöman. Hela mitt liv har vi diskuterat världshistorien med utgångspunkt från en karta. Vi har gått igenom resvägen från Haraldsby till Hongkong och en vardag där egentliga språkkunskaper inte var så viktiga – man löste det ändå när man stod i hamnen i Hamburg, Trieste eller annat valfritt hörn av världen.
En slutsats man skulle kunna dra från våra tjugofem år av diskussioner är: det är mycket som inte varit bra, men det mesta har faktiskt blivit bättre. Gerhards devis om att man får ta det som det är, och göra det bästa av situationen tror jag kan spegla hur 2025 på europeisk nivå kan tacklas.
Det har stormat förut, och vi har gemensamt klarat av det och landat i något bättre. För att göra det behöver många av oss dock skärpa sig och frammana mer optimism och bibehålla vettigheten – göra det bästa av situationen, som en åländsk sjöman i Macau på 80-talet.
Det kommande året tror jag, för den progressivt lagda, kan komma att upplevas som frustrerande. Som att man stampar på stället inom vissa områden. Den kommande tiden lär delvis karaktäriseras av att arbeta för att bibehålla de framsteg vi tidigare gjort, snarare än att aktivt röra oss framåt. Kvinnors rättigheter fungerar som ett exempel på ett område där vi måste stålsätta oss för försök att montera ner tidigare arbete. Vi ser redan nu den vidriga statistiken att en allt för stor andel män anser att våld mot kvinnor kan rättfärdigas, med den ena anledningen sämre än den andra.
Hur ska vi som kollektiv hantera att allt flera aktivt önskar ytterligheter, ytterligheter som bidrar till denna nedmontering? Jag betvivlar att merparten önskar paketlösningen som till exempel extremhögern ofta erbjuder: främlingsfientlighet, auktoritära tendenser, kvinnofientlighet och skarpa enkla lösningar. Det är ofta delmomentet, den enkla lösningen, som lockar.
Tar man ner resonemanget på lokal nivå är det inte så komplext: om man inte kan betala sin egen elräkning orkar man kanske inte hitta en skräddarsydd lösning, utan går in för paketlösningen då den i alla fall marknadsför sig som kapabel att lösa dina mest akuta bekymmer.
Så. Vi går in i ett 2025 med många efterhängsna hemskheter runt omkring oss, och i ett politiskt system där det skakar både här och var. På många områden kommer fokus behöva ligga på att förvalta snarare än att utveckla. Vi kommer antagligen fortsätta leva i en vardag översvämmad av populism och desinformation.
En av mina närmaste vänner i Bryssel är också en av mina bästa personer att argumentera med.
Ofta är vi överens, ibland inte. I julklapp gav jag därför en poster som säger: ”Ska vi lova varandra detta, att snälltolka varandra, så länge som möjligt”. Att snälltolka innebär att inte alltid utgå från den sämsta eller tråkigaste tolkningen av vad någon annan säger, utan i stället tro att den andra menar väl. Jag tror att lite mer aktiv snälltolkning nästa år skulle göra gott lokalt, trots knepiga förhållanden överlag att snälltolka i.
2025 behöver vi göra det bästa av situationen. Vi behöver unna oss lite optimism: utveckling och förbättring kommer att ske – lokalt, nationellt, bilateralt och internationellt. Det kommer en tid när den värsta stormen mattas av.
Vi får tänka oss att vi stiger av ett lastfartyg i okänd hamn, där man inte förstår någonting. Vi får lov att kavla upp ärmarna och anamma klassisk vettighet. Det torde inte vara främmande för en ålänning att jobba även när det blåser lite.
