I en värld som ständigt förändras, där stormakterna drar i trådarna, finns det små nationer som vågar arbeta för självständighet och utveckling. Grönland är ett sådant exempel – en autonomi som nu står inför ett avgörande val: ska vägen till självständighet gå snabbt eller i etapper?
De som förespråkar ett snabbt uppbrott från Danmark har en tydlig vision: de vill forma sin egen framtid och minska det ekonomiska beroendet av den forna kolonialmakten. Samtidigt kastar USA återigen blickar på världens största ö – tanken på att köpa Grönland har förts på tal tidigare. Hur grönlänningarna väljer att gå vidare blir en inspirerande process att följa.
Samtidigt håller Helsingforsavtalet – grunden för det nordiska samarbetet – på att omförhandlas. Grönland och Färöarna har gjort det tydligt att de vill ha egen representation i Nordiska rådet. Men var står Åland? Ska vi för alltid vara en del av den finska delegationen, eller är det dags att vi börjar se oss själva som en autonomi med styrkan att driva våra egna frågor? Gränshinder, sjöfart och fiskepolitik – ämnen som är avgörande för Åland – borde drivas av oss själva, inte enbart via Finland.
Professor Maria Ackrén vid Grönlands universitet Ilisimatusarfik, expert på territoriella autonomier, uttryckte nyligen i Hufvudstadsbladet att Åland har stagnerat. Hennes förslag om att Åland borde ha egen representation internationellt, istället för att allt ska gå genom Finland, är en tanke som vi i Ålands Framtid har fört fram länge. Vi behöver en tydlig strategi för hur vi kan föra ut våra viktigaste frågor på den internationella arenan.
Faran med att likrikta oss med Finland kan inte underskattas. Det kan få allvarliga konsekvenser för våra egna intressen, vi ser oroväckande tecken som att skärgårdstrafikens fartyg ska målas i finska färger när vi ingår partnerskap med Finland, och åländska studieresultat ska föras in i det finländska studieregistret. Det kan låta som små detaljer, men det är just så här vi riskerar att successivt förlora vår självständighet inom de områden där vi faktiskt har egen lagstiftningsrätt. Finlands lagstiftning angående välfärdsområden har redan gett Åland enorma problem, det har vi lyft tidigare och de ökade ambulanskostnaderna är bara en början av de kostnadsöverföringar som kommer att ske från Finland till Åland.
Det vi ser i dag är en stagnation som den legendariska åländska talmannen Thorvald ”Thusse” Eriksson varnade för under sina 20 år vid makten. Det var just för att motverka denna utveckling som Ålands framtid bildades. Vi kanske saknar en plats i lagtinget denna mandatperiod, men vi ser med stor oro på den passivitet som präglar Ålands politiska landskap.
Vi i Ålands framtid har alltid trott på ålänningarnas egen förmåga att bygga sitt samhälle. Vi tror på vår kapacitet att lösa våra egna problem, utveckla vår ekonomi och säkra en framtid där det är möjligt att bo, verka och driva företag på svenska på Åland. Men då måste vi också agera.
Peggy Eriksson
Ordförande Ålands framtid
