Jag sitter med min kaffekopp i solen, och livet känns ganska bra. Jag tänker på hur mycket vi här på Åland har att vara tacksamma för. Vi har en utmärkt sjukvård som tar hand om oss om vi insjuknar. Nu när vi har en svår pandemi, får vi vaccin alldeles gratis. Samhället är tryggt att leva i, vi behöver inte vara rädda för överfall när vi går ut. Jag läste i media att över tre miljoner människor i världen avlidit av corona, här på Åland har vi ännu inte haft ett enda dödsfall i sjukdomen.
Visst har vi restriktioner gällande hur vi ska leva, och umgås med andra människor. Men för de flesta av oss har det varit överkomliga problem. Vi har lärt oss att leva enligt de förhållningsregler som getts oss, därför att vi vetat att alternativet inte varit så lyckosamt.
Och de flesta av oss inser att vi kanske måste leva med olika former av restriktioner länge än.
Problemen ligger närmast i hur den offentliga sektorn ska klara av att med lägre skatteintäkter bibehålla servicen till invånarna. Samt hur många av de företag som på grund av pandemin ”går på knäna” ska finna lösningar för att överleva. Där måste den offentliga sektorn komma tillmötes med stöd för de företag som drabbats, för här står många arbetsplatser på spel, och utan arbetsamma skattebetalare överlever samhället inte.
Men ändå vill jag sända en dos av tacksamhet att jag får leva i ett land med den goda samhällsservice vi har. Jag vill också passa på att tacka alla som på olika sätt underlättat livet för oss vanliga ålänningar under pandemin.
Och glöm för all del inte att tvätta händerna och hosta i armvecket och ta på ansiktsmask när ni går in i en affär.
Runa Lisa Jansson
