I Ålandstidningen 26 november hävdar Bengt Hellman att det är fel att endast cirka 30 procent av tillförd energi sker för produktion av vätgas. I en energicykel måste hela processen beaktas för att inte framhäva eller missgynna en viss process. Alla energiprocesser ska utgå fram termodynamikens lagar och inget annat.
Teoretiskt så åtgår cirka 55 kWh för att framställa 1 kg H2 = 11 m3 H2 vars energiinnehåll är cirka 33 kWh. Det är en katalytisk energiprocess med spjälkning av O2 och H. Rätt så långt. För denna process åtgår cirka 9 m3 totalavsaltat RO-vatten.
De 55 kWh som tillförts har producerats av slumpenergi i form av vindenergi vars process är beroende av vindhastigheten upphöjt i tredje potens. V\3 m/s. Ett vindkraftverk har generellt ett eta (verkningsgrad) vid nominell vindhastighet vid 14 m/s på mellan 25-35 procent.
Så för att tillverka 1 kg H2 har vindenergin som tillförts vindturbinen varit cirka 150 kWh och avgiven elenergi för 1 kg H2 spjälkning då 55 kWh. Totalverkningsgrad ungefär 30 procent. Detta är en mycket undermålig process som kräver enorma arealer jämfört med betydligt effektivare energiprocesser och där som i de flesta processer inklusive vätgasframställning vill ha kontinuitet. Den nya tekniken som Bengt Hellman refererar till med 90 procent eta kan liknas med ”perpetuum mobile”.
Slutligen är ekonomin avgörande och planerna på så kallad ”grön vätgas” är lagt på hyllorna och för att klargöra så enligt EU är endast kärnkraft fossilfritt. Vindkraft ger ett tillskott av CO2 med cirka två-tre gånger mer än kärnkraft. Det vill säga, vindkraft får inte betecknas som grön energi!
Ekvivalent energiproduktion kräver cirka 1000 gånger större area för vindkraft än för kärnkraft.
Kent Lansing
