Ett samhälles verkliga välstånd kan mätas i hur väl det tar hand om sina svagaste medlemmar. Till denna grupp hör barnen. De är det viktigaste vi har, men saknar röst och inflytande.
Sedan lagändringen i augusti 2022 har alla barn rätt till en heltidsplats inom barnomsorgen. Det har lett till att pressen ökat på barnomsorgen sedan antalet barn ökat. Men personalsituationen inom barnomsorgen fortsätter ändå att vara underprioriterad av politikerna.
Enligt den enkät som Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) lät göra i november i fjol är 25 av de 37 granskade daghemmen underbemannande utifrån vad lagen säger: en anställd per fyra barn under tre år, respektive en per sju barn över tre år.
Flera nyanseringar måste dock göras. Under vissa tider på dagen, som morgnar och sena eftermiddagar kan det vara svårt att få in extrapersonal. Daghemmen samarbetar mellan avdelningarna, till exempel genom att öppna avdelningarna vid olika klockslag så att en avdelning tar emot alla barn på morgonen fram tills att de andra avdelningarna öppnar. Då kan bemanningen tillfälligt se ut att vara lägre än när hela huset är öppet. Därutöver tillkommer vanligtvis även assistenter och barnskötare som inte räknas in i barngruppernas personaldimensionering.
Men grundproblemet kvarstår. Det råder personalbrist inom den åländska barnomsorgen. Högre utbildningskrav har samtidigt gjort det svårare att hitta personal.
Arbetsvillkoren behöver förbättras. Det är självklart att lönenivån är för låg inom barnomsorgen. Det är helt fel att de som arbetar på daghem måste stå för sina arbetskläder själv medan det i andra branscher är helt naturligt att det är arbetsgivarens ansvar.
Om det alltmer ålderstigna Åland ska kunna fortsätta hoppas på att det föds fler barn måste förutsättningarna göras lockande. Ålands statistik- och utredningsbyrå konstaterade lakoniskt i sin senaste sammanställning av befolkningsutvecklingen, att det inte på hundra år fötts så få barn på Åland som nu. Det är inflyttningen av personer utifrån i balanserad åldersfördelning som upprätthåller tillväxten.
Om kommuner ska kunna hoppas locka nya inflyttare måste förutsättningarna för den grundläggande sociala omsorgen vara lockande.
Eller åtminstone uppfylla lagens krav.
Personalbristen måste helt enkelt lösas, trots att det kommer att kosta. Det brukar heta att politik är att vilja, men det är lika mycket att välja. Få saker är mer värdefulla att investera i än barnens välfärd och utbildning. Både på en individ- och samhällelig nivå.
Petter Lobråten
tel: 26 633
