Landskapsregeringen (LR) har begärt in synpunkter på landskapsandelssystemet från kommunerna. Andelssystemet ska ses över och nivåer kan komma att justeras. En livsviktig åtgärd för flera kommuner med besvärliga ekonomiska lägen, speciellt för de kommuner som fick höjda kostnader för socialvården i och med KST:s tillkomst.
Eckerö kommuns föreslår i sitt svar att KST ska överföras till landskapet. Kommundirektör Petri Rautanen för fram en rad områden där ett KST under landskapet lättare skulle kunna hitta synergier med andra landskapsverksamheter så som ÅHS, fastighetsverket, Ams och gymnasiet.
Eckerö kommuns argument är goda, och politiker på både kommunal- och landskapsnivå gör rätt i att noga överväga förslaget.
KST har varit verksamt i några år nu och har hittat sin form efter en turbulent inledning. Men fortfarande finns det stora brister och frågetecken i själva samarbetets organisation och demokratiska beslutsfattande. Budgeten har varit en inflammerad fråga varje år sedan kommunalförbundet bildades, och fortsätter att vara det än i dag. Likaså anser flertalet kommuner att man har för litet inflytande över kostnaderna i kommunalförbundsorganisationen – en inte alls ovanlig åsikt när åländsk kommunal service organiseras i just kommunförbund.
Sedan har vi pengarna. Vissa kommuner gynnades av KST:s kostnadsfördelning, andra missgynnades. För små kommuner är ofta socialvården och vårdtunga klienter inom äldreomsorgen sådana saker som avgör om kommunen klarar ekonomin eller går back. Landskapsandelssystemet är till för att jämna ut bördorna mellan kommunerna, men det kan inte jämka plötsligt uppståndna situationer där en eller några fall driver kostnader.
I och med översynen av landskapsandelssystemet – och inte minst mot bakgrund av Eckerös väl argumenterade förslag – borde landskapsregeringen välja att lyfta frågan om KST:s hemhörighet i ett brett forum. Men frågan borde inte isoleras till ”bara” KST.
Äldreomsorgen har sedan länge varit föremål för diskussion, inte minst mot bakgrund av den demografiska utvecklingen som kommer att sätta press på både kommuner och landskap de kommande årtiondena. I debatten har förslaget att överföra äldreomsorgen från kommunerna till KST förts fram, och i diskussionerna kring det blivande demenscentret i Mariehamn har förslaget om en landskapsomfattande demensby lyfts. Men som så ofta har samordningsförslag hittills runnit ut i sanden.
Om man på allvar inleder en diskussion att överföra KST till landskapets regi borde också äldreomsorgen vara en del i diskussionen. Liksom med KST finns en rad potentiella synergier att uppnå med åtminstone den vårdtunga äldreomsorgen under landskapets paraply, inte minst samarbetet med ÅHS.
I många år har politiker och ekonomer varnat för att demografin kommer att skapa utmaningar för en åländsk ekonomi som redan har stora problem. Framför allt med flera kommuner som är i, eller står på randen till, ekonomisk kris, ett underskott på 29 miljoner i landskapets budget och en landskapskassa som enligt finansministern kommer att sina någon gång det närmsta året.
Därför är det inte bara bra, utan direkt nödvändigt att föra en bred diskussion om hur framtidens socialvård och äldreomsorg ska se ut. Tidigare socialminister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) lyfte aktivt frågan om äldreomsorgen under förra mandatperioden, men någon större lösning för framtiden landade man inte i.
Nu är hög tid att ta upp diskussionen igen, men än bredare. KST, äldreomsorgen och landskapsandelarna är områden som är tätt förknippade och avgörande för Ålands framtida offentliga ekonomi – därför bör utformningen av dem diskuteras tillsammans.
Till sist dock ett varningens ord; Eckerö diskuterar i sitt svar till LR möjligheten till en landskapsskatt för att finansiera KST under landskapet. Det är en farlig väg att gå. Det är en pandoras ask att öppna landskapsskatteboxen, och inget som kommer att skapa en mer livskraftig åländsk ekonomi med tillväxt. Målet måste i stället vara att samordna verksamheter för att sänka kostnaderna genom att hitta smarta synergier.
Jonas Bladh
