Drygt 3.100 elever är inskrivna i den åländska grundskolan, men många av dem har hög frånvaro och en del går inte dit alls. Myndigheter och skolor upplever att problematisk skolfrånvaro eskalerar, något Ålandstidningen lyfte i lördagens tidning. Trenden är densamma i våra grannländer.
Men att få fram en siffra över hur många åländska elever som berörs visade sig vara omöjligt. Ingen tycks ha en tydlig överblick. En uppgift som florerar är att det finns 70 hemmasittare, andra uppskattar att det verkliga antalet är närmare det dubbla.
Det samlas inte in statistik. En orsak är att det är en flytande gräns vad som räknas som problematisk frånvaro. De flesta elever är borta ibland, det kan bero på sjukdom eller beviljad ledighet. Det riskerar inte elevernas resultat eller sociala utveckling. Utmaningen är att veta var gränsen mellan oproblematisk och problematisk frånvaro går.
Det är bekymrande att det inte finns en samlad bild av omfattningen eller utvecklingen av frånvaron inom skolan, eftersom det innebär ett stort samhällsproblem.
Forskning visar att skolmisslyckanden i grundskolan är en av de största riskfaktorerna för ohälsa och utanförskap som vuxen. Frånvaro är en starkt bidragande faktor till en misslyckad skolgång. Det är därför oroande att så många elever är frånvarande och att det verkar öka. Det handlar om unga och deras framtid.
Förutom det mänskliga lidandet ett skolmisslyckande innebär får det konsekvenser för samhället i form av ökade direkta och indirekta kostnader. Att öka skolnärvaron innebär således en vinst både för den enskilda eleven och för samhället.
Att föra statistik över frånvaro leder inte till någon förändring i sig, kan någon invända.
Nej, det finns ingen enkel lösning på problemet. Det görs redan i dag en del bra insatser, men krävs förmodligen ännu fler parallella satsningar både i skolan och samhället. Men om informationen används på ett bra sätt kan den vara ett verktyg i arbetet med att öka närvaron.
Kontinuerlig, tillförlitlig och jämförbar närvarodata ger möjlighet att identifiera behov, prioritera, planera och följa upp satsningar. Det sätter fokus på problemet och gör att politiker kan fatta beslut om var resurser ska läggas utifrån aktuell information. I dag vet ingen hur omfattande skolfrånvaron är, eftersom statistik saknas.
Att minska frånvaron och främja närvaron borde vara en av de högst prioriterade frågorna. Frånvaro får inte vara en icke-fråga i skoldebatten. Signalen till eleverna måste också vara att närvaro är viktigt.
I England finns sedan 2010 ett nationellt register över frånvaro, där man kan följa den på nationell, lokal och skolnivå. Det har bidragit till att frågan om närvaro har prioriterats och lett till ett mer målinriktat arbete. Skolfrånvaron har minskat för varje år sedan man började samla in statistik.
En annan fördel med att kontinuerligt och systematiskt följa upp frånvaro är att skolan tidigt kan upptäcka tecken på en oroande utveckling.
Problematisk skolfrånvaro sker sällan över en natt. Det är ovanligt att en elev går från full närvaro till ingen alls. Det börjar ofta med ströfrånvaro och ökar sedan successivt. När problematiken blivit allvarlig krävs det ofta större insatser för att bryta den. Ett tidigt agerande är därför en av de mest effektiva insatserna för att förebygga problematisk frånvaro.
Linda Blix
tel: 26 637
