Antalet hemundervisade barn på Åland har ökat dramatiskt de senaste åren. I dag undervisas 132 barn i hemmet, många av dem från familjer som flyttat från Sverige där hemundervisning är förbjuden. Tillsynslärare ska enligt regelverket kontrollera att barnen når en godkänd kunskapsnivå en gång per termin. Det borde vara en trygg och rutinmässig uppgift, med en öppen dialog med vårdnadshavarna. Men Svenska Yles granskning visar att flera lärare har upplevt hotfulla och osakliga situationer.
”Inför tillsynen förberedde jag möbleringen. Jag ville vid behov snabbt kunna lämna rummet”, säger en tidigare lärare.
”Ingen av lärarna ville ha uppdraget med tillsyn. När jag började få ont i magen inför tillsynerna slutade jag”, säger en annan.
Det är inte bara orimligt – det är oacceptabelt. Läraryrket ska handla om förtroende och pedagogik, inte om rädsla och hot.
LED_ingress:
Barn har enligt både nationell och internationell lag rätt till en utbildning av hög kvalitet. Samhället har ett ansvar att säkerställa att den rätten inte kränks, och att barn inte far illa i sina hem.
Hemundervisning kan vara ett bra alternativ för familjer som är engagerade och pedagogiskt kompetenta. Många av dem gör ett fantastiskt jobb och skapar en miljö fylld av liv, böcker, matematikspel och glädje.
Men det finns också familjer som verkar se tillsynen som en inkräktande kontroll och skärmar av sig från omvärlden. Det är här rädslan börjar gro: Vad händer bakom stängda dörrar när ingen ser?
Granskningen visar att att det finns allvarliga luckor i systemet. Vissa familjer kan kringgå tillsynen genom att flytta mellan olika platser eller skriva sig någon annanstans. I värsta fall blir barnen osynliga för både skola och samhälle.
Det framgår också att det inte görs några uppföljningar av vad som händer med dessa barn när de blir vuxna. Fick de den utbildning de behövde för att kunna forma sitt eget liv? Eller försvann de i marginalerna, utan grundläggande kunskaper eller sociala färdigheter?
Att föräldrar får undervisa sina barn hemma är i grunden en rättighet som ska värnas. Men den friheten får inte innebära att barns trygghet offras. En ansökningsprocess, där föräldrarnas resurser och pedagogiska förmåga bedöms, skulle vara ett första steg mot att stärka barnens skydd. Regelbunden och tätare uppföljning kan förhindra att barn riskerar att isoleras och lämnas utan tillräcklig utbildning.
De seriösa hemundervisarna ska inte misstänkliggöras, tvärtom ska de få en chans att visa att de erbjuder sina barn något likvärdigt eller bättre än skolan. Men regler sätts inte för att belöna de goda exemplen, utan för att stoppa de dåliga.
Steg för att skärpa regelverket har tagits av landskapsregeringen, och det är positivt. Men granskningen visar att det inte räcker, systemet måste skruvas åt. Fler kontroller, tätare uppföljning och en ansökningsprocess i stället för dagens enkla anmälan.
Ingen lärare ska behöva kasta en blick mot dörren i rädsla. Inget barn ska bli ett namn som försvinner ur folkbokföringen och ur samhällets skyddsnät. Ett starkare regelverk är inte ett hot mot friheten, det är ett skydd för dem som behöver det mest.
Om Åland vill vara en plats där barns rättigheter går först och där lärare kan utföra sitt arbete utan rädsla, måste vi våga ta ställning.
Linda Blix
tel: 26 637
