Landskapsregeringens (LR) första år vid makten har erbjudit utmaningar, vissa framgångar – men också en rad beslut som lämnat väljarna frågande inför regeringens val och beslut.
Det har varit ett tufft år för regeringen Sjögren där vissa händelser – exempelvis haveriet i skärgårdstrafiken i somras – inte går att lasta LR för, medan andra framkallats av regeringens egna handlingar och kanske mer specifikt avsaknaden av fingertoppskänsla för vilka beslut som bör tas när. Till den senare kategorin lägger vi sjukdomskostnadsavdragets avskaffande, där de utlovade kompensationerna ännu inte till fullo presenterats och inbesparingen inte tycks vara definierad då partiernas versioner skiljer sig åt. I kategorin finns också hanteringen av skolskeppet Michael Sars, där LR tycks tagna på sängen av protesterna mot försäljningen, och tremiljonersstödet till Ukraina samtidigt som man aviserar stålbad de kommande åren på hemmaplan.
Ekonomin kommer fortsättningsvis vara en av LR:s två stora huvudvärkar nästa år. Trots att man aviserade sparbeting för ÅHS och verksamheterna i den egna förvaltningen så är underskottet i budgeten för 2025 29 miljoner euro. Om finansminister Mats Perämaa (Lib) ska kunna uppfylla sitt mål om en budget i balans till 2030 kommer han och regeringen att tvingas till långtgående inbesparingar och nedskärningar i landskapets verksamhet.
Frågan är om regeringspartierna har den samsyn och den uthållighet som kommer att krävas när mycket kärva beslut måste meddelas, beslut som kommer att innebära att anställda förlorar sina jobb.
Den andra stora huvudvärken för LR är skattegränsfrågan. För varje vecka som går utan att en lösning på den allt tyngre belastning som skattegränsen numera utgör för framför allt företagare, men också privatpersoner, växer motståndet mot skatteundantaget.
Det finns mycket som pekar mot att skattegränsfrågan kommer att bli den svåraste för våra politiker de kommande åren, till och med svårare än saneringen av ekonomin. Redan i dag finns en stark rörelse i den allmänna debatten mot skatteundantaget, och i förlängningen taxfree-försäljningen. Än så länge tycks det politiska Åland vara ense om att fördelarna med skatteundantaget överväger nackdelarna – men det är en åsikt som långt ifrån alla i samhället i sin helhet delar.
Det skulle inte vara överraskande om vi redan under 2025 ser det första partiet som byter fot i frågan på jakt efter den växande skaran missnöjesröster.
Frågan om skattegränsen är dock mycket större än så, eftersom dagens situation är hämmande för tillväxten på Åland och därmed knuten till den ekonomiska situationen i stort. Utan företag som har konkurrenskraftiga villkor får landskapet och kommunerna in mindre skattemedel, vilket gör det än svårare att nå balans i räkenskaperna.
Att hitta en lösning som gör att den orimliga situationen för företagarna som gäller i dag blir bättre i morgon måste vara överst på att göra-listorna för nästa år. En av sakerna LR måste fundera på är när man ska gå förbi Finland och göra en rejäl framstöt direkt till EU i frågan. Som det är nu tycks ju inte moderlandet intresserat och/eller kompetent att lösa knutarna.
Det lokala arbetet i all ära, men det är inte bara på Åland som vår ekonomiska utveckling avgörs. Om 21 dagar svärs Donald Trump på nytt in som USA:s president. En av de första åtgärderna som han lovat genomföra är att inrätta kraftiga tullar på varor från nästan alla länder, inklusive EU-länderna.
Det handelskrig som ekonomerna förutspår kommer att inledas den 20 januari riskerar att rasera de svaga uppåtkurvor som världsekonomin visat under det här året. Lägg därtill frågetecknen kring hur USA kommer att förhålla sig kring Ukrainakriget och relationen med Kina så hopar sig farhågorna över hur Trump 2.0 kommer att påverka världen.
2024 var på många sätt ett utmanande år – och många är de experter som oroas inför 2025. Men än så länge är det kommande året ett oskrivet blad och även experter tenderar att ha fel emellanåt. Hoppet står till det.
Jonas Bladh
tel: 26 638
