På medicinska polikliniken vid sjukhuset i Mariehamn jobbar Mats Boman. För tillfället är han på antikoagulans-mottagningen.– Med andra ord ser vi till så att ungefär 800 ålänningar har rätt dosering på sin blodförtunnande medicin, säger Mats.Det innebär i praktiken analys av provsvar, telefontider och patientmöten.Jobbet är relativt lågavlönat, utbildningskrävande och har inte en hög status. Dessutom ingår det mycket ansvar. Med det i åtanke är det föga förvånande att det i dag är ett kvinnodominerat yrke. Mats Boman är den enda mannen av sammanlagt ett 20-tal sjukskötare.– Jag trivs väldigt bra. Jag ser det absolut inte som någonting negativt att jag är enda killen i arbetslaget, men visst skulle jag gärna se att fler män sökte sig till branschen ändå.Utöver det så är Mats också yngst i arbetslaget, till skillnad från friidrotten där han i gruppen av utövare för tillfället är äldst.– (skratt) Ja, det blir lite skilda världar ändå. Men så mycket tänker jag inte på det i slutändan.
Vill jobba med något givande
För Mats är det viktigt att jobba med något som för honom är givande. Han vill göra nytta och genom det få en viss tillfredsställelse med sitt dagliga arbete.Efter gymnasiet blev det inledningsvis studier i fastighetsekonomi och statsvetenskap. Men då det inte kändes rätt sadlade han om och blev sjukskötare.– Jag avundas de där människorna som bara vet vad de vill göra ”när de blir stora”, men för mig fungerade det inte riktigt så utan jag testade på lite olika. Mitt nuvarande jobb trivs jag med men jag kan omöjligt säga om jag trivs lika bra efter tio år. Då kanske jag vill göra någonting annat.Inte helt oväntat tycker Mats att det är bra att röra på sig med jämna mellanrum för att se och testa på nya saker.– För mig känns det som en nödvändighet. Inte att jag måste hoppa runt i livet hela tiden eller åka jorden runt hur många gånger som helst, men jag tror definitivt det genererar mycket positivt genom att utforska dels världen men också sina egna möjligheter och kunskaper.
Vill bo på Åland i framtiden
I augusti är det så dags. Då tar Mats vikariat slut och flyttlasset väntas gå till norra Sverige och Kiruna.– Min fästmö Helena har fått jobb där och det ska bli väldigt intressant att prova på Kiruna. Men det blir nog tillfälligt och jag kommer nog att pendla: bo lite där och ibland lite här.Mats skrattar till och dröjer med ytterligare kommentarer i någon sekund.– Det där med kyla och mörker är inte riktigt min grej kanske. Men jag är öppen för det mesta. Det ska som sagt bli intressant att testa på. Men både jag och Helena har tänkt att vi ska bo på Åland i framtiden.Hur blir det då med friidrotten? Sommarsäsongen är här men det utan Mats, som varit skadad sedan september förra året.– Det är en sena mellan sätesmuskeln och baklåret som strular. Jag ska snart träffa en läkare och då får vi se vad det blir för besked. Antingen kan jag fortsätta rehabträningen och hoppas det ger resultat eller så måste jag opereras.
Vill inte ge upp friidrotten
Att ge upp friidrotten är inget alternativ.– Jag vill fortsätta springa. Dels för att det är så himla roligt och dels för att jag inte vill att yttre omständigheter ska få bestämma. Det är en sak om jag slutar för att jag inte vill men en annan om jag slutar för att jag inte kan. Det vill jag inte att ska hända, säger han.Hur är friidrottsmöjligheterna i Kiruna då?– Ja, just nu har de ingen hall, säger Mats.– (skratt) Men de ska bygga en till vintern som kommer tror jag och det känns nog som en förutsättning om det ska bli någon friidrott för mig alls.
 
» PersonligtMats BomanÅlder: 28 år.Bor: I Mariehamn.Familj: Fästmön Helena (bosatt i Kiruna), mamma, pappa och en äldre bror.Jobbar: Som sjukskötare på medicinska polikliniken vid sjukhuset i Mariehamn.Intressen: Friidrott, politik (sitter i bildningsnämnden i Mariehamn) och att vara med vänner.Drömmer om: ”Att göra comeback på löparbanorna och det i bra form”.

Victor Sundqvist