Canis Löpus uppstod efter en kräftskiva hemma hos Bolle Högnäs för styvt 15 år sedan. I början var man ett fåtal entusiaster men ”rörelsen” växte snabbt.
– Det fanns ett begär efter det det här, säger Stig Orre som tillsammans med Dennis Eriksson var en av initiativtagarna till det löpargäng som efter detta träffats varje onsdag för att springa tillsammans.
Och att det ska löpas varje onsdag – det är skrivet i sten. 
– Vi springer oavsett om det är någon kristlig högtid, säger Stig Orre och påpekar att klockan sju är en helig tid på onsdagar.
– Är det julafton kanske vi börjar lite tidigare.
Sedan starten för ett och ett halvt decennium har man löpt varje onsdag. Inte en enda gång har det varit inställt.
– Men jag sprang ensam någon gång i början, säger Bolle Högnäs med ett skratt.
Som mest har man varit upp mot 30 löpare som träffats vid Idrottsparken för en gemensam länk.
En tävling per år
En gång om året gör man upp i det traditionella Canisloppet. I onsdags var det dags för det 14:e loppet i ordningen som lockade 23 herrar till start. För det är bara herrar som får vara med att springa.
– Att komma med springa en gång räcker, noterar Stig Orre.
Årets enda lopp med tidtagning löps över 10 eller 12,5 kilometer. Vilken sträcka man ska springa bestämmer man längs vägen. 
Till onsdagens lopp hade man engagerat Allan Korpi som tidtagare och Leo Löthman som starter. Det är nämligen från en av Lumparlandsförfattarens böcker som Canis Löpus fått sitt namn. 
Harry Sjölund fungerade som vägvisare medan Sigmar Sjögren var vattenansvarig vid vändningen i Solvik.
Hur viktigt är det att vinna?
– Vinna vill man alltid, säger Stig Orre
Detta var dock något som de flesta andra inte riktigt höll med om när Ålandstidningen frågade runt. Vem som vann onsdagens lopp får du därför läsa om först i fredagens tidning.

Thomas Jonsson