Det är den sista augusti som nyheten om att Steve Beeks kommer att lämna Åland United efter säsongen kablas ut. I samband med det säger 52-åringen, som egentligen hade ytterligare ett år på kontraktet, att det är ett ”familjebeslut”. Han säger att han ”behöver någon form av förändring”. I själva verket ligger det mycket mer bakom handlingen. Tragedier. Brist på kommunikation – och till viss del brutna löften.

När Ålandstidningen tar kontakt med engelsmannen ställer han upp på en öppenhjärtig intervju. Men han vill ändå vara tydlig med att det är vi som tagit kontakt med honom och inte tvärtom.

– Jag vill inte att folk ska tro att jag sprungit till media för att gråta ut. För det har jag inget behov av. Men med det sagt så drar jag mig inte för att säga vad jag tycker, om jag får frågan. Då svarar jag så ärligt jag bara kan.

Hyllar spelargruppen

Men vi tar det från början. När Åland United ska gå in i säsongen 2023 gör man det med stora utmaningar. Den nya styrelsen har kapat spelarbudgeten med närmare 30 procent gentemot 2022 och tillsammans med sportchef Mikael Virta försöker Steve Beeks få ut så mycket som möjligt av det som finns kvar.

Lagbygget fortskrider ändå på ett bra sätt och försäsongen lovar gott. Ligapremiären blir dock en besvikelse. Laget förlorar mot uppstickaren HPS med 1–2 och följer sedan upp det med en ny 1–2-förlust mot HJK.

– Ingen drömstart med andra ord. Särskilt inte för ett lag som förväntas ta medaljer och som, med lite medvind, också ska kunna blanda sig i en guldstrid, konstaterar Steve Beeks.

Men laget reser sig och är snart ett av Finlands formstarkaste lag.

Bild

– På många sätt var det en märklig säsong. Ett av mina favoritminnen är faktiskt efter förlusten mot HJK i inledningen. Det var en extremt sur förlust där vi, enligt mig, hade några kontroversiella domslut emot oss. Förlusten innebar också att vi hade inlett ligaspelet med dubbla nederlag. Det är inte bra för ett lag som siktar mot toppen, säger Steve Beeks och fortsätter:

– Och då är det lätt att folk börjar vända sig emot varandra. Jag brukar prata om ”the blame game”. Ingen vill någonsin ta på sig en förlust. Särskilt inte om det skadar ens egen karriär. Då är det lättare att sätta någon annans huvud på en påle. Som anfallare fick man inte rätt passningar att jobba med. Målvakten tycker att försvarslinjen släppt igenom för många motståndare och så vidare.

Börjar knaka i fogarna

Men enligt Steve Beeks händer det motsatta.

– I stället kom vi närmare varandra. Var och en tog på sig en del av ansvaret. Vi bestämde oss för att höja oss. Det var verkligen speciellt.

Efter de två inledande förlusterna lyckas Åland United alltså vinna elva av de kommande tolv ligamatcherna. Plötsligt har man häng på guldet.

– Där och då kändes det som att ingen kunde stoppa oss. I början av juli slog vi HJK med 4–1 på bortaplan och några omgångar tidigare hade vi tagit tre poäng hemma mot KuPS, noterar Steve Beeks.

Men i juli börjar det knaka i fogarna. Åland United säljer sin stora mittfältsgeneral, Taylor Aylmer, och några dagar senare kan Ålandstidningen avslöja att styrelsen stoppar den sportsliga ledningen från att plocka in en ersättare. Huvudtränaren är rasande.

– Jag trodde så klart att jag skulle få återinvestera pengarna. Om inte transfersumman så åtminstone de löneposter som nu skulle frigöras. Vi hade till och med klart med en ersättare. Jag minns inte hennes namn nu men hon hade spanskt pass och gick till Australien i stället, säger Steve Beeks.

Styrelsen försvarar sig med en svag halvårsrapport och förklarar att man brottas med ekonomiska svårigheter. Steve Beeks är dock inte nöjd med svaret, även om han säger sig förstå allvaret.

– Det är inte mitt jobb att hålla koll på ekonomin. Men jag kräver åtminstone att man är ärlig och säger som det är. Om jag, som ytterst ansvarig för de sportsliga resultaten, ska kunna göra mitt jobb behöver jag veta vilka förutsättningar jag har att jobba med. Jag gick med på att ta mig an säsongen trots att man kapade budgeten med 30 procent men det här hade jag inte skrivit under på.

Bild

– Där och då visste vi dessutom att Hailey (ytterbacken Hailey Whitaker) också var på väg att lämna. Och till på det fanns det en risk att Jacqui (landslagsanfallaren Jacqui Hand) kunde bli såld efter VM. Var det meningen att vi inte skulle få ersätta dem heller?

”Borde avgått där och då”

Framför allt är Steve Beeks besviken över bristen på kommunikation.

– Jag förstår inte hur man kunde ta beslutet utan att konsultera oss, den sportsliga ledningen. Utan att göra en konsekvensbedömning. För det var inte förrän det kom ut i media som styrelsen bjöd in oss, mig och Mikael Virta, till diskussion.

– Det gjorde mig så jäkla förbannad. Där och då borde jag ha avgått som tränare. Och i ärlighetens namn funderade jag på att göra det. Men samtidigt kände jag ett ansvar gentemot spelargruppen. Jag ville inte att de skulle behöva lida. För de kände sig också svikna.

Styrelsen ändrar sig slutligen i frågan kring ersättare och i mitten av augusti hämtar man in två återvändare, Anni Miettunen och Sarah Troccoli. Anni Miettunen kommer från en tung säsong i IFK Kalmar medan Sarah Troccoli är klubblös.

Kort efter det bestämmer sig Steve Beeks ändå för att säsongen blir hans sista i klubben. Totalt har det blivit fem år som huvudtränare i Åland United, 2011–2012 och 2021–2023.

– Här vill jag vara tydlig. Det var inte så att jag bestämde mig bara på grund av allt detta. Men det blev liksom spiken i kistan. Det var fortfarande ett familjebeslut. Vi har länge pratat om att vi ska åka ut och resa tillsammans, men av olika anledningar har det inte blivit av. Dessutom har jag några tunga år bakom mig. Min pappa gick bort för ett och ett halvt år sedan och i somras dog dessutom en av mina bästa vänner. Det har ändå fått mig att omvärdera livet och hur jag ser på det.

Steve Beeks och Åland United förlorar fyra av sina sex avslutande matcher i ligaspelet och slutar till sist trea, 13 poäng bakom ligamästaren KuPS och sex poäng bakom tvåan HJK.

– Ser man till hela säsongen så stämmer tabellen perfekt. Vi var ligans tredje bästa lag. Men det är klart att det grämer lite med tanke på var vi var i början av sommaren. Då kände åtminstone jag att vi kunde uträtta mera.

Tror att oroliga tider väntar

En annan faktor som också spelar in i Steve Beeks beslut var beskedet om att Åland United kommer att fortsätta kapa i spelarbudgeten för 2024.

– Som jag förstått det med typ 15–20 procent. Och igen, verkligheten är vad den är, men utvecklingen känns inte så inspirerande. Jag är 52 år och har redan jobbat inom fotbollen i 30–35 år. Då vill jag inte trampa vatten. Jag vill framåt och känna att jag är en del av någonting utvecklande. Men som det är nu ser jag inte det. Tvärtom.

– När jag adderade alla faktorer kom jag fram till att det här var det enda rätta för mig. Jag hamnade i ett läge där det kändes som att jag inte hade någonting att vinna men allting att förlora. Alla förväntar sig att Åland United ska fortsätta ta medaljer samtidigt som förutsättningarna bara blir sämre.

Steve Beeks är också orolig för att klubben tappar en stor del av sin attraktionskraft så fort medaljerna uteblir.

– Vad ska man locka med då? Varför ska de finländska framtidslöftena flytta till Åland om man inte längre skördar framgångar? Mitt i raden-placeringar kan de säkerligen få på närmare håll. Klubbens konstanta framgångar är Åland Uniteds unika konkurrensfördel.

– ÅU har länge legat i framkant och också gått i bräschen för finländsk damfotboll. Men samtidigt som man skalar ner så trappar andra lag upp. Framför allt KuPS men också HJK – och det dröjer nog inte länge innan flera lag följer efter. I dagsläget är Åland United fortfarande känt som ett medaljlag. Det i kombination med det geografiska läget gör att många finländska spelare gärna kommer hit. Man ser det som en språngbräda och en bra möjlighet att ta sig vidare ut i Europa, till exempel via Sverige.

Steve Beeks hoppas och tror fortfarande att klubben, under ledning av nya huvudtränaren Riku Remes, har vad som krävs för att blanda sig i medaljstriden kommande år.

– Hittills tycker jag att man har värvat smart och Riku verkar dessutom vara en riktigt bra kille. Det är mycket möjligt att man lyckas blanda sig i medaljstriden igen men jag skulle inte ta det för givet. Ligan blir tuffare för varje år. Då gäller det att hänga med i utvecklingen.

”Dumt att göra sig av med Virta”

Som Ålandstidningen tidigare berättat är Steve Beeks långt ifrån den enda som lämnar Åland United. Det gör även assisterande tränare Per Löfkvist, materialförvaltaren Kjell Sipinen och sportchef Mikael Virta. Medan de två förstnämnda gör det på eget initiativ har Mikael Virtas avtal sagts upp. Från och med julen är han inte längre en del av den klubb som han representerat i närmare 15 år.

– Att man gör sig av med Virta är för mig ett huvudlöst beslut. Det kommer att kosta. Och det sade jag också till ordförande Tony Saarinen när jag lämnade. För då hade jag redan hört att det fanns folk som ville bli av med Virta.

Genom åren och sina uppdrag i Åland United har Steve Beeks och Mikael Virta utvecklat mer än en professionell relation. De är goda vänner.

– Så är det. Men det är inte därför jag säger det här. På riktigt. Att man fasar ut honom är obegripligt. Han är fullständigt briljant i det han gör och med de medel han har till sitt förfogande. Dessutom sitter han på ovärderlig kunskap när det kommer till klubben men också ligan.

Bild

– Dessutom tycker jag att tajmingen är under all kritik. Alla är vi utbytbara och det gäller oss alla. Förändring hör till. Och vill man bli av med en person så vill man det. Men varför gör man det nu när det redan är så otroligt många som, av olika anledningar, byts ut? Jag kan inte förstå det.

Steve Beeks lägger till:

– Hade jag inte redan slutat så hade jag gjort det samma sekund som klubben sade upp hans avtal. Utan tvekan.

Flera intressanta spår

Härnäst ska Steve Beeks ut och resa med familjen. Det pratas om en längre resa till Sydostasien.

– Vi åker i mitten av december, berättar Steve Beeks.

Vad ska du göra sen? Söker du jobb? Blir du kvar inom fotbollen?

– Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Inom fotbollen blir jag definitivt men i vilken roll återstår att se. Jag har flera intressanta spår som jag undersöker.

Som?

– En idé jag har är att bli agent. Det är en tanke som jag har låtit mogna i över tio år nu. Men vi får se. Jag har också varit i kontakt med en storklubb i Norge, med ett universitet i USA och ett ungdomslandslag i Nya Zeeland.