Det var i juni i fjol som Adelina Engman valde att lämna engelska storklubben Chelsea för franska Montpellier – i ett försök att få mera speltid.
Men året i Frankrike blev inte som ålänningen hade hoppats på. I stället kantades det av restriktioner, skador och allt mindre förtroende från huvudtränaren.
– Det blev ingen lyckad sejour. Jag fick inte spela så mycket som jag hade hoppats samtidigt som laget gick ganska dåligt. Eller åtminstone betydligt sämre än förväntat. Målet var att ta sig till Champions League, något vi inte lyckades med, säger Engman och fortsätter:
– Som om det inte var nog var det ju dessutom allting med och kring coronan. Man satt mer eller mindre inlåst i lägenheten mellan träningarna där nere, och om inte ens fotbollen är rolig – ja, då blir det tungt till sist.
Trots att Adelina Engman skadade sig tidigt in på säsongen i Montpellier fick hon ändå hyfsat med speltid till en början, efter att hon återhämtat sig. Men efter årsskiftet blev starterna färre och inhoppen allt kortare.
– I Chelsea förstod jag varför jag satt på bänken. Där var konkurrensen verkligen stenhård. Men i Montpellier tyckte jag ändå att jag var tillräckligt bra för att få spela.
– Men som sagt, jag hade svårt att komma in i det. Vår tränare kunde ingen engelska alls, så jag förstod verkligen ingenting av vad han försökte säga mig. Det gjorde ju inte saken lättare direkt, förklarar Engman.

Sökte sig till Sverige
I takt med att 27-åringen fick allt mindre speltid började hon undersöka möjligheterna att återigen byta klubb, trots att hon hade över ett år kvar på sitt kontrakt.
– Jag var ganska öppen både med min agent och med klubben att jag ville bort. Transferfönstret i Sverige stängde sista mars och då vi bara hade fem matcher kvar att spela hade jag väl en förhoppning om att de skulle kunna tänka sig att släppa mig – så att jag kunde få spela hela säsongen i Sverige. Men det gjorde de inte, utan jag blev kvar i Montpellier säsongen ut. Till sommaren gick de sedan med på att släppa mig om jag hittade en ny klubb och det gjorde jag.
Denna gång gick flyttlasset till Växjö DFF sedan Engman skrivit på ett korttidskontrakt med klubben, som vid tillfället låg överlägset sist i Damallsvenskan.
– Jag ville verkligen tillbaka till Sverige och sökte mig aktivt dit. Fotbollen håller hög nivå samtidigt som det är lite som att flytta hem. Det är samma språk och liknande kultur, något som lockade – inte minst efter mitt år i Frankrike, säger Engman.
I Växjö fick Adelina Engman rejält med speltid, även om målen och de kollektiva framgångarna uteblev. Växjö lyckades bara vinna två matcher under säsongen och trillade slutligen ur Damallsvenskan med fem poängs marginal.
– Växjö var redan från början en kortsiktig lösning för mig, för att få lite mer regelbunden speltid. Det var ingen hemlighet att jag ville till en bättre klubb i januari. Det var målet hela tiden, säger Engman.

Flyttar till Hammarby
För nästan exakt en månad sedan blev det klart att Adelina Engman stannar i Sverige och Damallsvenskan, då hon skrev på ett tvåårsavtal med årets ligasjua Hammarby.
Var Hammarby ett av flera alternativ?
– Det fanns nog några andra alternativ också, men jag kände ganska snabbt att jag ville till Hammarby. Det är roligt med en storklubb som satsar så hårt som Hammarby gör, säger 27-åringen och fortsätter:
– Faktum är att jag hade kontakt med klubben redan under min tid i Montpellier och även om det inte löste sig då så fanns de hela tiden kvar i tankarna. Så när det återigen blev aktuellt med en flytt behövde jag inte särskilt mycket tid på mig att fundera.
Ser du det som att du är ”hemma och vänder” bara eller tänker du dig en längre sejour i Sverige?
– Oj, så långt har jag inte tänkt faktiskt. Om det skulle dyka upp något bra är jag absolut öppen för att flytta utomlands igen. Men det är inget måste. Jag vill inte flytta bara för sakens skull.
Adelina Engman firar jul och nyår hemma på Åland men flyttar kort därefter till Stockholm. Redan den 8 januari gör hon sin första träning med sina nya lagkamrater.
Hur ser du själv på kommande säsong? Vad hoppas du på för egen del?
– Att jag får spela så mycket som möjligt och att jag är i bra skick inför EM-slutspelet. Det är ändå ett mål jag har, att få spela EM. Sedan hoppas jag så klart att det går bra för oss (Hammarby) som lag. Jag vill gärna kunna vara med och slåss i toppen av tabellen.

Tuff EM-lottning
Ja, det var ju det där med EM. I sommar spelar damlandslaget nämligen sitt första Europamästerskap sedan EM i Sverige 2013. Mästerskapet spelas denna gång i England och för Finlands del väntar tufft motstånd i form av Spanien, Tyskland och Danmark.
– Så klart grämde det lite när man såg lottningen. Det känns verkligen som att vi hade haft bra chanser att gå vidare ur några av de andra grupperna. Men det är som det är. Vi har ett extremt tufft gruppspel framför oss och får försöka göra allt vi kan för att ta oss an utmaningen på bästa sätt, säger Adelina Engman.
Förutom att EM stundar pågår även ett VM-kval. Finland inledde kvalet med segrar mot Slovakien (2–1) och Georgien (3–0) men har nu förlorat två raka matcher, mot Irland (1–2) och stora förhandsfavoriten Sverige (1–2).
– Jag skulle säga att vårt VM-kval är en besvikelse så här långt. Särskilt Irland-matchen. Den borde vi ha vunnit, säger Engman och fortsätter:
– Framför allt har vi släppt in alldeles för många mål. I EM-kvalet var det vår styrka, att vi inte gjorde det. Men vi har inte gett upp på något sätt. Vi har fortfarande andraplatsen i egna händer.
Sverige har i praktiken redan vunnit kvalgruppen men där bakom gör Irland, Finland och Slovakien upp om andraplatsen – som leder till playoff. Irland är just nu tvåa, en poäng före Finland och tre före Slovakien. Finland spelar VM-kval mot Slovakien och Georgien i april. Därefter väntar EM-slutspelet i England, med start i början av juli.