För den fotbollsintresserade ålänningen är Fanny Måsabacka knappast ett nytt namn, även om det är närmare tio år sedan 29-åringen lämnade ön.
Som spelare är hon mest förknippad med IFK Mariehamn men det blev också ett inhopp i damligan tillsammans med Åland United säsongen 2011. Utöver det har hon även representerat Åland i öspelen på Jersey (2015) och på Gotland (2017).
2014 flyttade hon till Linköping för studier och började samtidigt spela fotboll i division 3-laget LiU AIF.
– Det blev över 100 matcher under mina sex år som spelare där, noterar Fanny Måsabacka.
En dag fick hon frågan från styrelsen, om hon kunde tänka sig att bli spelande tränare i klubben.
– Det var för två år sedan. Vår dåvarande tränare bestämde sig ganska hastigt för att flytta och då stod vi plötsligt utan tränare.
Fanny Måsabacka tror att hon fick frågan eftersom hon är både verbal och ansvarstagande.
– Som spelare var jag väl lite av en ledartyp. Jag har alltid haft ganska mycket åsikter och gärna delat med mig av dem.

Satsar helhjärtat
Men det blev ingen karriär som spelande tränare. I stället lade ålänningen skorna på hyllan.
– Ska jag göra någonting så vill jag göra det ordentligt.
Efter sitt första år som tränare i division 3-laget LiU AIF fick hon ett nytt erbjudande, hos Östergötlands fotbollförbund (ÖFF).
– Förutom att jag jobbar för förbundet som tränarutbildare och fotbollsutvecklare så blev jag även distriktsförbundskapten för flickor födda 2008.
Nu, ännu ett år senare, har hon återigen fått ett nytt erbjudande – som en av akademiledarna i den Damallsvenska jätten Linköping FC, med huvudansvar för klubbens F17-lag. Det här innebär att hon lämnar LiU AIF.
– Det stämmer. Jag gjorde min första dag hos LFC i måndags, berättar Fanny Måsabacka.
Var det givet att det skulle bli en flytt till LFC eller hade du andra alternativ?
– Bra fråga. Jag har nog varit i kontakt med lite andra klubbar också men slutligen kändes LFC ändå mest aktuellt. Dels eftersom jag bor i Linköping men också då jag tror att det är ett bra steg för mig och min utveckling. Här får jag jobba med ungdomar i en elitklubb med proffsig akademiverksamhet. Jag ser verkligen fram emot att få utbilda tjejer som fortfarande är i början av sina karriärer. Det är en spännande utmaning och jag tror verkligen att det blir en givande erfarenhet.

Fortfarande en bisyssla
Trots alla uppdrag är fotbollen fortfarande en bisyssla för Fanny Måsabacka.
– Även om det kanske inte låter så, säger 29-åringen med ett skratt.
– Nej, men det är sant. Jag jobbar ju heltid som gymnasielärare. Däremot går all min fritid i fotbollens tecken just nu. Kanske att det blir lite mycket emellanåt men samtidigt är det ju så roligt. Jag har fått ut så mycket av fotbollen som jag bara längtar efter att få ge tillbaka.
Förra veckan fick hon dessutom sin Uefa B-licens.
Det känns som att det händer saker lite hela tiden.
– Jo, det har hänt mycket under de här två åren och det tycker jag är jätteroligt. Jag har väl inte riktigt hunnit reflektera ännu eller funderat på vad jag sist och slutligen vill med den här satsningen, utöver att bli så bra tränare jag bara kan.
– Med det sagt så kan jag inte påstå att jag har några konkreta målsättningar vad gäller nivå eller divisioner. Jag vill ha nya utmaningar och fortsätta min egen utveckling. Det är där jag är just nu.

Ser upp till Caroline Sjöblom
Fanny Måsabacka är inte första ålänning att göra karriär på förbundsnivå i Sverige. En annan, som kommit lite längre i sin process, är ju Caroline Sjöblom – nu klubblös men tidigare anställd av svenska fotbollförbundet bland annat som förbundskapten för Sveriges F19-landslag. Nu senast kommer hon från en sejour som interimtränare för Kansas City Current i den amerikanska proffsligan.
– Jag har faktiskt aldrig varit i kontakt med henne. Men jag tänker ändå på henne ganska ofta, säger Fanny Måsabacka och skrattar till lite över sin egen formulering.
– Nej, men hon är ju en förebild. Även om jag inte känner henne så har man på något sätt ändå koll på henne och vad hon gör via all medierapportering.