Här kan du läsa mera om kvällens match mot KuPS: https://www.alandstidningen.ax/sport/fotboll/superinhopparen-slog-igen

Med två omgångar kvar att spela har Åland United fortfarande en teoretisk chans på bronset. Men det är klart, ålänningarna är långt i från några medaljfavoriter. Man måste inte bara avsluta säsongen med maximala poäng. Samtidigt måste HPS förlora allt.

Oavsett utfall kan vi konstatera att Åland United avslutar starkt. Och det är viktigt för fortsättningen. Nästintill livsviktigt, skulle jag påstå. För det har varit ett turbulent år.

Förutom intern kritik (Anni Miettunens utspel i Yle i slutet av augusti) och en sjukskriven huvudtränare har resultaten också varit mediokra. Det sistnämnda kan tyckas hårt då laget fortfarande har chans på medalj – men faktum är att man var betydligt närmare nedflyttningsserien än medaljtrion vid seriedelningen. Är det svagt att komma fyra? Nej. Har man misslyckats? Ja. Vi ska ändå komma ihåg att förväntningarna är höga. Åland United har prenumererat på medaljer de senaste åren (senast man blev utan var 2017) och sitter dessutom med ligans näst högsta spelarbudget.

Allt det här i kombination gör att Åland Uniteds anseende tagit sig en ordentlig törn i Finland. Varför skulle man, som spelare eller ledare, vilja ta sig till Åland om förutsättningarna är så dåliga som det sägs (Anni Miettunen) samtidigt som medaljchanserna verkar vara bättre på annan ort?

Och det är med bakgrund av detta jag benämner Åland Uniteds starka höst som livsviktig. Man har inte bara imponerat på planen. Man har också visat handlingskraft genom att i ett tidigt skede säkra upp Daniel ”Ahna” Norrmén som huvudtränare för 2025, 2026 och kanske 2027.

Med en till viss del ändå spännande avslutning och med en ny, och också uppskattad, huvudtränare på plats visar klubben att det finns visioner och framtidstro.