I sju år har Östersund varit Jenny Fellmans hemmaplan och snart går flyttlasset vidare till Oslo för en nysatsning i Holmenkollen Biathlon Team.Men vi kommer till det lite senare i texten. I stället inleder vi där allting började – på det primitiva hemmabygget i Hamnsundet, Saltvik.– Banan har varit med ända från början. Det är pappa (Ulf Fellman) som har byggt den, berättar Jenny Fellman.Hur många timmar har du tillbringat här?– Oj, det var en bra fråga. Det har jag faktiskt ingen aning om. Men jag har ju sprungit runt här ända sedan barnsben och gör det fortfarande.
Över 100.000 skottBanan ligger några hundra meter fågelvägen ifrån barndomshemmet, inne i skogen och längs en grusväg.Jenny Fellman demonstrerar hur den småskaliga anläggningen fungerar.– Där framme har vi måltavlorna. Och med hjälp av det här repet kan man ändra storlek på dem, så att de blir anpassade för antingen liggande eller stående skytte.Runt om den platta varifrån Jenny Fellman skjuter ligger det oändligt många tomhylsor.Hur många skott tror du att det har blivit genom åren?– Jadu, säger Jenny Fellman och börjar räkna i huvudet.– Under ett pass kanske jag gör av med ungefär 100–140 skott. Och då skulle jag gissa att jag snittar någonstans runt 30.000 skott i året.– Tar man det då gånger tio år så är vi uppe i 300.000 skott. Jag vet inte hur tillförlitlig den här uträkningen blir direkt men om vi säger över 100.000 så är vi på säkra sidan i alla fall.
Mångsidig träningTillsammans med sin storasyster Johanna Fellman tränade Jenny Fellman mångsidigt som barn. När de inte turades om vid skjutbanan utövade de andra sporter. I Jenny Fellmans fall var det framför allt friidrott och gymnastik som lockade, men även fotboll.– Fast det är frågan om man överhuvudtaget behöver nämna fotbollen. Det var inte mycket till karriär, säger Jenny Fellman med ett skratt.Skämt åsido så tror Jenny Fellman att det är mycket tack vare den allsidiga träningen som hon tagit sig dit hon är i dag.– Jämför man med andra skidskyttar så har jag inte samma skolning. Jag är ingen träningsprodukt utan mera hemmalärd.
”Blev inte som jag tänkt mig”I december 2018 debuterade Jenny Fellman i världscupen och inför 2019/2020 siktade hon på att närma sig eliten ytterligare.Åländskan fick en kanonstart på den gångna säsongen och noterade sitt bästa internationella resultat någonsin redan i premiären av IBU-cupen, i norska Sjusjoen – en åttondeplacering i sprint.– Det var ett fall framåt och kändes riktigt bra. Men efter det fick jag det inte att stämma, säger Jenny Fellman.Efter Sjusjoen var 23-åringens bästa individuella resultat en 41:a plats i sprint vid IBU-cuptävlingen i Martell, Italien. Bland fyra individuella starter i världscupen blev hon som bäst 76:a – i sprint vid Hochfilzen, Österrike.– Det blev inte som jag hade tänkt mig, säger Jenny Fellman, som brottats med både matförgiftning och sjukdomar under vintern.– Och jag återhämtade mig nog aldrig riktigt från det.
Nya utmaningar i OsloJenny Fellman har varit på Åland i ungefär fyra veckor.– När skolan stängde ner och övergick till distansundervisning kände jag att jag lika gärna kunde komma hem.Men någon längre period på Åland lär det inte bli för skidskytten. Om allting går som planerat flyttar hon till Norge redan nästa vecka, något Ålandstidningen skrev om i måndagens tidning.Efter sju år i Östersund har Jenny Fellman nämligen bestämt sig för att testa vingarna i Oslo, tillsammans med Holmenkollen Biathlon Team. 23-åringen ser miljöombytet som en nysatsning.– Så är det. Jag gör ju det här i hopp om att kunna ta nästa steg i utvecklingen. Kontraktet med Holmenkollen Biathlon Team är över ett år. Teamet består av en heltidsanställd tränare och ungefär tio åkare. – I och med att de har en tränare på heltid så kommer jag att kunna få hjälp på daglig basis. Så har det inte riktigt varit i Östersund.– Visst har jag haft en tränare där också men inte alls i samma utsträckning. Han har en hel del andra uppdrag också.Försäsongen i Oslo drar igång redan på fredag, den 1 maj.Tror du att du hinner dit till dess?– Ja, det är planen i alla fall. Visst blir det en utmaning att ta sig dit i dessa tider men jag ser ändå inte det som mitt största bekymmer.– Jag tror att det blir betydligt tuffare att hitta en lämplig bostad med så kort varsel.När kommer du hem nästa gång?– Det vet jag faktiskt inte. Jag tror inte att det blir i sommar i alla fall. Vi får se.
 

Victor Sundqvist