Flera av de idrottsföreningar och idrottsförbund som Ålandstidningen har pratat med målar upp en dyster bild av läget. För många är det till och med akut.
– Ingen verkar vara intresserad av att engagera sig. Tyvärr är det den bistra sanningen. Det mesta tyder på att vi måste lägga ner, säger Susanne Eklund, ordförande i Sunds IF.
Redan i fjol var Sunds IF fem före att lägga ner sin knappa verksamhet men i sista stund lyckades man blåsa nytt liv i föreningen – och in som ny ordförande kom Susanne Eklund, som därmed ersatte avgående Petter Johansson.
– Vi (Sunds IF) firar 100 år som förening i år och då tänkte jag att inte kan vi ju lägga ner föreningen innan det. Det hade känts jättekonstigt. Även om vi inte har någon större verksamhet så såg jag ändå fram emot att få fira jubileet på något sätt.
Bild
– Men inte ens det har blivit av, konstaterar Susanne Eklund.
”Folk kommer inte ens på möten”
Sunds IF har höstmöte inkommande måndag och då ska man återigen diskutera framtiden. Susanne Eklund säger sig inte vara hoppfull.
– Hur ska jag kunna vara det? Vi har knappt någon verksamhet samtidigt som det är ganska dött i styrelsen. Folk kommer ju inte ens fast vi kallar till möte. Senast var vi två närvarande …
– Men man ska inte gå händelserna i förväg. Det är upp till höstmötet att ta beslut om fortsättningen. Så det beror helt på vad medlemmarna tycker och tänker om saken, om det nu kommer några.
Kan du tänka dig att ställa upp för återval om det blir aktuellt?
– Absolut. Bara det skulle finnas lite mera engagemang i föreningen, säger Susanne Eklund.
Genom åren har Sunds IF haft sektioner i bland annat fotboll, simning, friidrott, orientering, skidåkning – och till och med ishockey. I dag består verksamheten endast av en nystartad fotbollsgrupp.
– Det är Linda Granberg som har dragit i gång den. Den fungerar jättebra och är populär bland barnen, även om de inte är fler än sex eller sju stycken. Men det är i alla fall roligt att det händer någonting, säger Susanne Eklund och avslutar:
– Vi ställer gärna upp och stöttar eventuella idrottssatsningar men då måste det finnas intresse för det också. Så nu uppmanar jag verkligen alla som eventuellt går i sådana tankar att höra av sig till oss. Vill man spela innebandy, börja simma eller sparka fotboll så kan vi hjälpa till.
Svårt att hitta nya styrelsemedlemmar
En annan förening som står inför ett vägskäl är Hammarlands IK. Till skillnad från Sunds IF har man dock en levande och på många sätt till och med sprudlande idrottsrörelse.
– Jag är jättestolt över vad vi har åstadkommit under mina år i styrelsen. I dag har vi flera aktiva sektioner, med verksamhet för såväl barn som vuxna, säger HIK:s ordförande Annica Mattsson och fortsätter:
– Därför skulle det kännas som en ordentlig käftsmäll om ingen orkar plocka upp stafettpinnen. Vi är fem stycken som står i tur att lämna styrelsen och hittills har vi hittat endast en ersättare.
Även om HIK har sitt höstmöte först den 27 november är Annica Mattsson oroad. För trots att föreningen söker med ljus och lykta har man hittills skördat måttliga framgångar.
– Vi drar ju frågan själva i och med att vi inte har någon valberedning. Och hittills har vi väl hört oss för med 15–20 personer. Men de flesta säger nej.
De senaste veckorna har föreningen dessutom tagit till sociala medier för att få ut sitt budskap.
– Läget är allvarligt. Vi måste hitta ersättare. Annars går det inte, säger Annica Mattsson, som själv lämnar styrelsen efter tre år som ordförande.
– För egen del behövs jag någon annanstans. Hur mycket jag än värnar om föreningen så går familjen alltid först. Och som det är nu måste jag prioritera, säger Annica Mattsson.
Bowlingförbundet lever vidare
En annan aktör som haft sina svårigheter är Ålands bowlingförbund. Så sent som i fjol hotades man av upplösning.
– Vi är lite oroliga. Just nu är det ingen som sitter i styrelsen frivilligt och vi har redan svårt att få kvinnor att ställa upp, sade ordförande Rannvá Åkerblom till Ålandstidningen inför höstmötet i fjol.
Att få till årets höstmöte blev också det en utmaning. Bowlingförbundet skulle initialt ha haft sitt höstmöte den 11 oktober men dessvärre dök endast två medlemmar upp.
– Och för att mötet ska bli godkänt måste fyra föreningar vara representerade, förklarar Rannvá Åkerblom.
– Till sist fick vi igenom höstmötet på ett annat datum men då krävdes det att jag, precis som i fjol, låg på lite och också målade upp bilden av vad som händer ifall ingen kommer.
Även om det skiljer sig mellan förening och förbund är problematiken i mångt och mycket samma: bristen på ideella krafter.
– Vi saknar fortfarande en styrelsemedlem för 2024. Men det ordnar sig nog. Däremot känns det inte rätt att folk ska behöva sitta kvar trots att de känner att de har gjort sitt. Och så upplever jag att det är för många. Man sitter kvar för att man känner sig tvungen mera än för att man vill, säger Rannvá Åkerblom.