I fjol vann JIK samtliga division 2-matcher utom en. I det efterföljande uppflyttningskvalet gjorde sedan fyra lag upp om endast en plats i division 1. JIK inledde på bästa sätt genom att vinna två kvalmatcher men förlorade därefter ett avgörande möte mot Solna och blev således kvar i damtvåan.
I år var det helt andra förutsättningar som gällde i kvalet då tre lag plötsligt gjorde upp om två platser. JIK, som alltså gick obesegrade genom årets division 2-serie, visste också med sig att det skulle räcka med seger redan i första matchen, mot Spårvägen, för att säkra avancemanget. Detta eftersom Spårvägen hade förlorat sin kvalmatch mot Stöcke med 0–3.
– Det blev ju lite av en finalkänsla direkt, och det märktes. Det var flera som skruvade på sig och som påpekade att de var nervösa, berättar Stina Lindstam, som själv har spelat på betydligt högre nivå – bland annat flera säsonger i Elitserien.

”En riktigt härlig känsla”
Slutligen lyckades ålänningarna vinna en rafflande femsetare mot Spårvägen med 3–2 (25–21, 24–26, 25–17, 21–25, 15–13) och uppflyttningen var ett faktum.
– När vi väl kom ut på banan släppte nervositeten. Det brukar vara så. Och lite nervositet är alltid bra, bara det inte går till överdrift, säger Stina Lindstam och fortsätter:
– Det var faktiskt en jätterolig match och så klart en riktigt härlig känsla när det stod klart att vi vann.
Efter segern mot Spårvägen fick ålänningarna en liten stund på sig att ladda om innan det var dags för ny match, mot Stöcke. JIK vann första set med 25–23 men föll sedan tillbaka och förlorade slutligen med 1–3 (25–23, 4–25, 8–25, 17–25).
– Inför kvalet hade vi endast en femsetare med oss i bagaget från seriespelet. Och nu skulle vi plötsligt spela ytterligare en match direkt efter fem jämna set mot Spårvägen. Vi blev trötta och till sist gick luften ur oss. Men i och med att avancemanget redan var klart tog vi det inte så hårt. Vi försökte bara njuta av situationen, säger Stina Lindstam.

Självklart att stiga
2017 vann JIK sin division 2-serie och hade då chansen att stiga direkt men valde att stanna kvar. I fjol bestämde man sig dock för att ta chansen, om man hade gått segrande ur kvalet. Det samma gällde inför denna säsong.
–  När svenska volleybollförbundet ställde frågan så diskuterade vi saken med Aldis (tränare Aldis Jaundzeikars). Det visade sig att alla ville stiga, vilket är roligt. För egen del känner jag att det är precis vad vi behöver, för att orka hålla motivationen uppe och också kunna ta nästa steg i utvecklingen. Vi har två raka säsonger i division 2 bakom oss nu där vi redan inför matcherna mer eller mindre vetat om att vi kommer att vinna. Och det är inte så inspirerande i längden.
– Vi behöver en ny utmaning och det ska verkligen bli kul att få testa vingarna i en högre division, säger Stina Lindstam.
Vad tror du om era chanser i division 1?
– Det är jättesvårt att säga då jag inte har någon större koll på lagen där. Men med tanke på att Stöcke var ett av bottenlagen i divisionen den här säsongen så räknar jag mig att det ska vara stor nivåskillnad. Jag kan inte tala för någon annan men personligen tycker jag att vi borde ha som målsättning att försöka hålla oss kvar. Det är väl den målsättning som är mest realistisk.
Till sist, hur ska ni fira det här?
– Vi ska ha en fisketävling tillsammans med herrlaget den 13 maj som avslutning men utöver det har vi också pratat om att ha ett eget firande inom laget. Inget är spikat ännu men något ska det bli i alla fall, avslutar Stina Lindstam.
Som Ålandstidningen tidigare berättat har även herrlaget skäl att fira då man för andra året i rad tog hem sin division 1-zon.