Offren som tvingas in i nätbedrägerier rekryteras ofta via falska jobbannonser för kvalificerade yrken. De erbjuds hjälp med transport och i vissa fall nödvändiga dokument för att kunna resa.
Personerna förs, ibland via ett tillfälligt boende, till de inhägnade anläggningar där de ska arbeta. Där övervakas de av ofta beväpnade säkerhetsvakter och människosmugglarna tar ifrån offren deras pass och mobiltelefoner.
Tillgången till mat och vatten är begränsad och levnadsförhållandena är ofta trånga och osanitära.
Människosmugglarna hävdar att offren har en skuld till dem för exempelvis resa, inskolning och levnadskostnader, och dessutom straffavgifter för att inte ha nått upp till sina mål i arbetet.
Syftet är att offren i sin tur ska begå brottsliga handlingar för att generera vinster för organisationerna som styr hela upplägget.
Detta genom att exempelvis locka andra oskyldiga människor till falska relationer på nätet, för att lura av dem pengar.
De kriminella bedrägericentren genererar årligen vinster på miljarder dollar. De flesta längs gränsen Myanmar-Thailand drivs av kinesiska bedragare och speloperatörer som har dragit nytta av laglösheten i denna del av Myanmar.
