När Ghattargi Ganesha var åtta år träffade han ett åländskt par på en strand i Goa. De var på semester, och deras vägar korsades när Ghattargi spelade boll i sanden med sina vänner efter skolan. Paret heter Jack och Karin Harju-Jeanty och de blev snabbt goda vänner. Jack och Karin återvände till Goa flertalet gånger under åren, och blev en del av Ghattargis familj.

– Hela familjen blev nära vänner med dem. Bland annat tog de med oss ut för att äta, något jag aldrig hade upplevt på det sättet förut. Då bodde jag hos min syster i Goa, och de följde med oss till Karnataka där resten av min familj bor. De fick se hur vi levde i den delen av Indien, säger Ghattargi.

Tacksam för barndomen

Ghattargi beskriver sin uppväxt i Goa som lycklig och fin. Efter skolan brukade alla vänner samlas på stranden för att leka och spela fotboll i sanden. Simma lärde han sig på egen hand, och trots att föräldrarna var måna om att han inte skulle gå ut i vattnet själv tyckte han om att testa gränserna lite.

– När vi blev hungriga letade vi upp kokosnötter och åt dem. Eller kastade sten mot ett mangoträd för att få de mogna frukterna att ramla ner. Det var helt gratis, och vi kunde äta hur mycket vi ville. Det finns så mycket mer frukter och bär i Goa, och det är bara att äta det man hittar.

När Ghattargi valde att studera till servitör på gymnasiet. Varje dag efter skolan jobbade han långa kvällar med att dela ut reklamblad för diskotek och skönhetssalonger till turister på gatorna. Ofta slutade han vid midnatt, för att vara i skolan igen klockan åtta nästa dag.

– Jag har kämpat mycket, säger han.

Vänskapen med det åländska paret fortsatte under Ghattargis uppväxt.

– De hjälpte mig mycket för att jag skulle ta mig vidare i skolan. Jag var även sjuk som barn, och då hjälpte de mig också jättemycket.

Luften var frisk

Efter gymnasiet fick Ghattargi jobb som servitör på ett femstjärnigt hotell i Goa. Han ser stora skillnader i servitörsyrket mellan Goa och Åland.

– Där måste man jobba väldigt, väldigt hårt för att visa vad man går för och ta sig upp.

En stor dröm för Ghattargi hade länge varit att lämna Indien och ta sig till Europa. Han räckte ut en hand till familjen Harju-Jeanty och bad att få komma och besöka dem.

– Jag visste inte någonting om Åland, bara att jag skulle till Finland. Jack och Karin hade visat mig mycket bilder, och bilder på snö. Jag tror att de hade sett hur mycket jag hade kämpat så de bjöd mig till Åland för att hälsa på.

Sommaren år 2017 kom Ghattargi till Åland för första gången på en treveckorssemester. Att landa på Arlanda i Stockholm blev dock lite av en chock för honom.

– Det var så kallt! Det var 16 grader och en sommardag och jag frös så mycket. Jag var van med över trettio grader varje dag. Jag gick med mössa och handskar hela resan och alla skrattade.

Men den kalla luften hade en stor fördel, nämligen luftkvaliteten.

– Jag satte upp ansiktet mot himlen och bara njöt. Det är så frisk luft här. Jag hade aldrig tidigare andats så fräsch luft.

Resan till Åland var fantastisk enligt Ghattargi. Han var inneboende hos Jack och Karin, och de tog honom med på alla möjliga upplevelser.

– Vi åkte till deras sommarhus på Sottunga och det var fantastiskt. Det var verkligen en dröm att få komma hit till Åland. Alla där hemma, mina vänner och min familj, var så glada att jag fick uppleva detta.

Sommaren år 2018 återvände Ghattargi igen, och stannade denna gång en månad. Men att göra rätt för sig är viktigt för Ghattargi, så denna vistelse hjälpte han familjen med små sysslor hemma så att han fick bidra som tack för deras gästvänlighet.

Sommarjobb på Åland

Väl hemma i Indien igen kände Ghattargi en konstant längtan att ta sig vidare i livet. Hans önskan gick i uppfyllelse när han sommarsäsongen år 2019 fick erbjudande om att jobba på restaurang Knorring i Mariehamn.

– Det är viktigt att alltid drömma men också att alltid kämpa och jobba mot sin dröm, säger han.

Eftersom Ghattargi inte kunde svenska när han började jobba var han mest i disken och hjälpte till i bakgrunden. Han trivdes väldigt bra, och fick låna en cykel för att ta sig runt överallt.

– Det var meningen att jag bara skulle stanna över sommarsäsongen, men när hösten kom började det en integrationsutbildning till servitör på Ålands yrkesgymnasium. Jack och Karin hjälpte mig att söka in, och jag fick en plats. Så jag bestämde mig för att stanna.

Att inte kunna svenska var en utmaning för Ghattargi när skolan startade, men han understryker gång på gång tacksamheten han känner för all hjälp och allt stöd han fått av lärarna på skolan.

– Det bästa sättet för mig att lära mig svenska på var att bara våga börja prata med folk, läsa mycket och se på tv. Jag har gått några kurser på Medis på kvällstid, men det mesta har jag lärt mig själv och av människor runt mig.

Älskar bastubad

Studierna vid servitörslinjen tog Ghattargi till Yllesjärvi på en tre veckor lång praktik vid Lapland Hotels. Han beskriver det som en otroligt spännande upplevelse.

– Jag fick prova på att åka skidor, något jag aldrig hade gjort innan.

Ghattargi skrattar gott.

– Det var jättesvårt. Det gick inte alls bra.

Efter sin examen från servitörutbilningen valde han att fortsätta tre år till på kocklinjen. Pandemin bröt ut och Ghattargi fokuserade då på sina studier. Om somrarna jobbade han på restaurang Knorring och han trivdes fortsättningsvis bra på Åland. Även genom kockstudierna fick han praktikplats vid Lapland hotels, och denna gång passade han på att unna sig ännu fler upplevelser.

– Jag fick se norrsken, åka hundsläde och snömobil. Det kostade mig mycket pengar men det är upplevelser jag kanske inte får igen. Jag tycker att jag är en lycklig människa som har fått uppleva detta.

Även vintrarna som till en början var alldeles för kalla för Ghattargi har nu börjat bli mer hanterbara. Mycket tack vare att han lärt sig älska att bada bastu.

– Vintrarna här blir långa, så det gäller att ha något att göra. Jag älskar att bada bastu. Jag älskar att gå in i en varm bastu när jag fryser.

Vill ge vidare

Efter avslutade kockstudier fick Ghattargi jobb som kock till havs på Viking Gabriella. Men utan fast tjänst har han fått gå i land under lågsäsongen, och hoppar nu in på en rad olika platser i Mariehamn. Det viktigaste för Ghattargi är att han har ett jobb och får hålla sig sysselsatt, även om han drömmer om att få en fast tjänst ombord på Gabriella.

Även om Ghattargi hoppas kunna resa mycket och kanske testa att bo i en storstad tillfälligt så ser han ändå Åland som sitt hem.

– Jag har mer vänner här än vad jag har kvar i Indien.

Framöver hoppas han kunna hjälpa andra som flyttar hit.

– Jag vill kunna hjälpa någon så som Jack och Karin, och alla jag träffat här, har hjälpt mig. Jag kan hjälpa andra som flyttat hit med praktiska saker, ge tips och råd hur de ska tänka och göra. Alla kan inte gör allt men alla kan hjälpa någon på något litet sätt. Jag tror på karma, att hjälpa någon annan kommer alltid tillbaka till dig.

Vill leva i nuet

I framtiden hoppas Ghattargi kunna ha ett eget företag. Han berättar att många tycker att han ska öppna en egen indisk restaurang. Men för att kunna göra det skulle Ghattargi vilja spendera tid i Indien och jobba på restauranger som lagar den bästa indiska maten för att lära sig det från grunden.

– Det är ett stort ansvar att driva en egen restaurang, så vi får se. Men frihet är viktigt för mig. Det är även svårt att jobba inom restaurangbranschen på Åland. Alla pratar om att branschen skriker efter folk, men det är bara under några korta sommarmånader. Under resten av året finns det knappt jobb alls.

Ghattargi skulle även vilja resa mer. Sedan han kom till Åland har han rest runt i Europa och suget efter att få se mer är starkt. Även om han för tillfället inte har något fast jobb är han inte orolig över framtiden. Hans vana att meditera och tro på att allt har sin menig sitter djupt rotad i honom.

– Pengar kommer och pengar går. Jag vill bara leva mitt liv. Resa runt i världen, träffa nya människor och se hur de lever i andra kulturer. Jag måste leva nu.